fbpx

Fältarbete via Läkare utan gränser vidgade narkosläkarens perspektiv

Text: Annika Wihlborg

Narkos- och intensivvårdsläkaren Märit Halmin på uppdrag i Afghanistan.
Narkos- och intensivvårdsläkaren Märit Halmin på uppdrag i Afghanistan.
Att arbeta som fältläkare i krigsdrabbade länder är en värdefull erfarenhet som ger perspektiv på tillvaron och arbetet. För narkos- och intensivvårdsläkaren Märit Halmin, som hittills har gjort tre fältuppdrag via Läkare utan gränser, är arbetet i krigszoner ett sätt att ta ansvar och göra en insats för att minska världens orättvisor.

– Jag visste redan tidigt i min karriär att jag ville åka utomlands och arbeta, men ville vänta tills jag gått klart min specialistläkarutbildning och kände mig trygg i yrket. 2015 åkte jag på mitt första fältuppdrag, då arbetade jag i Afghanistan i två månader. Året därpå var jag i Jemen och förra året arbetade jag en period i Syrien, säger Märit Halmin, som är narkos- och intensivvårdsläkare sedan 2015 och sedan två år tillbaks arbetar på en medicinsk intensivvårdsavdelning på Södersjukhuset i Stockholm.

Helt andra förutsättningar och omständigheter
Hennes främsta drivkraft för att arbeta utomlands som narkosläkare via Läkare utan gränser är en grundläggande ilska över orättvisorna i världen och en ansvarskänsla som gör att hon vill bidra till att tillhandahålla vård på några av världens mest utsatta platser.
– Även om arbetet som narkosläkare i grund och botten är detsamma oavsett var i världen jag befinner mig så varierar förutsättningarna och omständigheterna förstås avsevärt. Som narkosläkare ute i fält har jag inte tillgång till samma utrustning och läkemedel som hemma i Sverige, men det är förvånansvärt hur mycket man faktiskt kan åstadkomma med relativt grundläggande utrustning, säger Märit Holmin.
En avgörande skillnad mellan att arbeta i den svenska sjukvården och utomlands är förstås att via Läkare utan gränser arbetar Märit Halmin i krigszoner där hon stöter på skador som knappt förekommer i Sverige, exempelvis traumaskador från explosioner och minor.
– Ytterligare en stor skillnad är att patienter faktiskt dör av tillstånd som kan behandlas i Sverige, exempelvis stroke och hjärtinfarkt. När jag arbetar i krigszoner saknas även möjlighet till intensivvård efter operationer, vilket förstås också är en avgörande skillnad, säger Märit Halmin.

Perspektiv på svenska sjukvården
Hon rekommenderar i princip alla läkare som funderar på utlandstjänstgöring att ta steget och åka iväg. Fältarbetet har gett Märit Halmin värdefulla perspektiv på hur priviligierade patienterna i den svenska sjukvården är jämfört med människor i många andra länder.
– Via fältuppdragen har jag haft förmånen att arbeta med och lära känna kollegor från andra länder. Jag har lärt mig mycket om mig själv och verkligen fått perspektiv på den svenska sjukvården. Jag skulle önska att utlandstjänstgöringar får ett större formellt meritvärde i en läkares CV. Även om den här typen av erfarenheter är otroligt värdefulla så syns de tyvärr inte alltid på pappret, säger Märit Halmin.

Publicerad: 06 november, 2018