fbpx

Finna tid – största utmaningen för forskande kliniker

Text: Anette Bodinger Larsson

Ulrika Moll, specialistläkare i internmedicin och endokrinologi vid Lunds universitetssjukhus.
Ulrika Moll, specialistläkare i internmedicin och endokrinologi vid Lunds universitetssjukhus.
– Att skapa tidsutrymme är den största utmaningen när det kommer till klinisk forskning. Mina patienter tar inte paus i sin diabetes bara för att jag behöver forska en månad, säger Ulrika Moll, specialistläkare i internmedicin och endokrinologi vid Lunds universitetssjukhus.

Forskning behövs i sjukvården, och patientperspektiv behövs i forskningen. Men bara tanken på att kombinera en klinisk karriär med forskning och familjeliv kan få många att välja en annan väg. Ulrika Moll är en av de som antagit utmaningen. Förutom dubbelspecialist och forskare kan hon även skriva trebarnsmamma på visitkortet.
– Jag började läsa till läkare i Lund 1997, gjorde AT i Kristianstad och återvände sedan till Lund där jag gick mina ST-utbildningar i internmedicin och endokrinologi. Forskningen kom tidigt in i bilden. Jag registrerade mig som doktorand 2007 och har, med avbrott för tre mammaledigheter, arbetat med min avhandling sedan dess.

Livspussel
Om allt går enligt plan är det dags att disputera nästa år. Den stora frågan är förstås livspusslet, går det att få ihop?
– Absolut, det är ett pussel, men ett läkarjobb tar inte slut när man kommer hem. Det finns alltid saker som behöver ältas ett par gånger för att du ska kunna lägga det åt sidan, en artikel som måste läsas eller en studie att kolla upp. Så även om du inte forskar kommer det alltid att finnas något som måste passas in i familjelivet. Jag har en klok kollega som säger att livet kan hålla för två saker samtidigt: forskning och familj, klinik och familj eller klinik och forskning. Men att få ihop tre ting innebär oftast att man får göra en sak senare eller långsammare än de två andra.

Andningshål
För Ulrikas del är det forskningen som fått komma lite i tredje hand.
– Familjen sköter du aldrig med vänsterhanden, och på kliniken finns patienter som måste ses till. Det som blir bortprioriterat är forskning eller sömn. Jag har gjort mycket forskning under föräldraledigheter då mina barn sovit samt på jourkomp, som är ett slags andningshål för forskande kliniker. Sedan är det mycket i forskningen som bara dyker upp och måste göras, då får man hitta den tiden på kvällar och nätter.

Fördjupning och reflektion
Hon påpekar att forskningen även kan vara ett lufthål i en jäktad vardag och stressad kliniktjänst med så kallade produktionskrav.
– Forskningen kan vara enda gången som det riktigt finns tid för fördjupning och reflektion.
En lärdom som kommit under de gångna åren är att hon slutat ha dåligt samvete för att forskningen inte hunnits med som planerat.
– I så fall har jag prioriterat mina barn eller patienter framför forskningen, och det kan jag inte ha dåligt samvete för. Det känns bra att ha kommit till den insikten.

Publicerad: 06 november, 2018