”Det är det finaste och jobbigaste jag har gjort.”

När tsunamikatastrofen drabbade stora delar av Asien för tio år sedan bestämde sig läkaren Christina Littke för att hjälpa till. Helt ideellt ägnade hon all sin vakna tid åt att ge stöd till nödställda svenskar i Thailand.
Det var när en gammal barndomsvän ringde till läkaren Christina Littke och sa att de borde göra något för att hjälpa de krisdrabbade svenskarna i Thailand som det hela började. Året är 2004 och den gigantiska tsunamivågen har precis sköljt över stora delar av Asiens kuster och lämnat efter sig tusentals nödställda människor.
– Jag tvekade aldrig. Det kändes självklart att jag skulle hjälpa till, säger Christina Littke.

Fixade ett kontor i hemma i villan
Det blev startskottet för organisationen TVAI, Tsunami Victims Aid Initiative, och Christinas Littkes roll blev att ringa runt till läkarkollegor och andra medarbetare och vänner som jobbar inom vården för att se vilka som kunde ställa upp och resa ner till Thailand för att ge psykosocialt stöd. Christina Littke blev en organisatör, en spindel i nätet, som på hemmaplan hade överblicken över hur allt fungerade där nere och vad det fanns för ytterligare behov. Hon själv och alla andra ställde upp gratis. Bara resor och vissa boendekostnader finansierades med hjälp av en stiftelse.
– Jag inredde två rum på övervåningen i vårt hus till kontor och jobbade all min vakna tid. Min dåvarande man engagerade sig också i projektet och våra barn ställde upp genom att laga maten hemma.

Tvingades dubbeljobba
Till vardags arbetade Christina Littke under den här tiden som distriktsläkare i Linköping. Från sin arbetsgivare fick hon ingen förståelse eller stöd för sin ideella insats och därför tvingades hon dubbeljobba. Sin ordinarie tjänst på dagtid och hjälparbetet på kvällar och helger.
I tre till fyra veckor var arbetet högintensivt men även när det allra värsta traumat lagt sig fanns det ett behov av att bearbeta det som hänt. Många av de som varit där ville resa tillbaka för att minnas, sörja dem de förlorat och anhöriga ville dela deras delas sorg och få förståelse för vad som hänt. Organisationen TVAI levde därför vidare i ett och ett halvt år.
Nu har det gått tio år. För Christina Littke väcker årsdagen 26 december känslor och tankar.
– Händelsen förändrade många människors liv fullständigt. Jag känner med dem och deras anhöriga och ger dem värme och kärlek i tanken.
För Christina Littkes personliga del innebar katastrofen att hon gjorde sin absolut tuffaste arbetsinsats någonsin i livet. Men hon fick också mycket tillbaka. Bristen på förståelse från arbetsgivaren kompenserades av de många tackbrev och fina samtal som hon tagit emot från de som blivit hjälpta av hennes insats.
– Jag känner mig stolt och glad. Det är det finaste och jobbigaste jag har gjort.