Medicinska prioriteringar måste styra
– Om det fortsätter som det gör nu kommer sjukvården förmodligen att utvecklas i negativ riktning. Stora organisationer där läkare har mycket begränsat inflytande och det faktum att läkare tvingas springa mot mål som inte gynnar patienten har bidragit till utvecklingen, säger Karin Båtelson, ordförande för Sjukhusläkarna och förste vice ordförande i Läkarförbundet.
Viktigaste förslagen för att sjukvården ska fungera bättre om tre till fem år är att man har en ökad tillit till sjukvårdens professioner, mindre detaljstyrning samt chefer med medicinsk kompetens. Det är också viktigt att sjukvårdens chefer är insatta och delaktiga i verksamheten samt att de ges tid att stötta sina medarbetare.
– Jag tror även mycket på att återskapa tid till kollegiala möten, och strukturer som ger läkare möjlighet till kompetens- och erfarenhetsöverföring samt yrkesmässig stöttning, säger Karin Båtelson.
– Även ersättningssystemen måste ses över. I dagsläget premierar de ofta fel saker, exempelvis antal besök och att vårdköerna kortas. Systemen bör istället baseras på en medicinsk grund och medicinska prioriteringar, säger Karin Båtelson.
Underbetyg till politikerna
– Läkarnas betyg på politikerna är självklart ett underbetyg. Att som nu styra vården på ett sätt som genererar ständiga krigsrubriker om panikåtgärder visar att de inte har kontroll. Vi behöver en långsiktig plan för vad som ska ingår i vårdens uppdrag och hur vi ska bygga upp vettiga vårdkedjor mellan öppenvård och inneliggande vård, säger Karin Båtelson.
– För att öka förtroendet krävs en nationell primärvårdsreform, med ersättningssystem som främjar hälsa, att läkare får basera sitt arbete på medicinska prioriteringar, och kontinuitet mellan patient och läkare, avslutar hon.
Mötet mellan patient och läkare
– Det är oroande att läkare ser så pessimistiskt på sjukvårdens utveckling och det är en varningssignal, säger Britt Skogseid, professor vid Uppsala universitet, överläkare på Akademiska sjukhuset och ordförande i Svenska Läkaresällskapet.
– Mötet mellan patient och läkare bör vara utgångspunkten för det fortsatta omhändertagandet. När de väsentliga besluten fattas av den kunniga läkaren tillsammans med patienten blir vården individanpassad och effektiv. All organisation och styrning inom sjukvården bör syfta till att ge patient-läkarmötet så goda förutsättningar som möjligt. Det innebär en behovsstyrd sjukvård med hög etisk svansföring där forskning och utbildning prioriteras fullt ut, säger Britt Skogseid.
Forskning och långsiktighet
– En viktig åtgärd är att omfattande satsa på FoU i sjukvården, inte minst i primärvården. Det kan i sin tur bidra till att attrahera fler läkare. FoU i sjukvården bör integreras i den kliniska verksamheten. Då visar man på allvar att medicin och vetenskap ska utgöra basen för hela sjukvården. Det är också en förutsättning för att omställningen till en nära vård ska kunna genomföras, säger Britt Skogseid.
– I dagsläget är det sjukvårdsproduktion i enkla tal som räknas. Verksamhetsutveckling och forskning gills inte riktigt. Att 82 procent av läkarna anser att de politiskt ansvariga för hälso- och sjukvården inte gör ett så bra arbete beror förmodligen på att man upplever en tondövhet från politikernas sida, säger Britt Skogseid.
– Politikerna behöver låta professionen avgöra hur sjukvård levereras på bästa sätt, genom tillitsbaserad styrning och långsiktighet i vården, snarare än detaljstyrning och tillfälliga satsningar som i första hand är till för att visa exempel på politikernas handlingskraft, avslutar Britt Skogseid.
