På uppdrag utomlands – i 40 år
Ingrid le Roux arbetar med utsatta kvinnor och barn i Kapstadens fattigaste områden. Den verksamhet som hon byggt upp innebär att kvinnor som själva bor där utbildas till så kallade hälsoarbetare.
– De går från hus till hus och identifierar barn som är sjuka och undernärda, och gravida kvinnor med riskfaktorer. Det är hälsoarbetare som lokaliserar ohälsa i samhället. Sedan remitteras patienterna till de statliga klinikerna eller våra egna kliniker, säger Ingrid le Roux.
Sjukdomspanorama
Ska man jobba i ett land som Sydafrika måste man enligt henne vara redo att möta många sjuka människor och svår fattigdom.
– Om man arbetar i marginaliserade samhällen och på landsbygden är det ett spännande arbete som ger stor tillfredsställelse. Men var beredd på mindre effektiva omständigheter än på ett svenskt sjukhus. Det är mycket sjuka människor, mycket trauma, och dåligt med personal, så det är en tuff arbetsmiljö. Och det är ett annat sjukdomspanorama: mycket HIV, TBC, diabetes och hjärt-kärl-sjukdomar.
Andra arbetsuppgifter
En annan skillnad mot Sverige är sjuksköterskans roll.
– I Sverige har man stöd av en väldigt duktig sjuksköterskekår. Sjuksköterskorna här har inte alls samma utbildning eller vida praktikområde. Det är knappt att en sjuksköterska i Sydafrika får sätta ett dropp, till exempel. Det håller på att ändras, men deras praktiska område är väldigt begränsat. Så som läkare får man ta mer ansvar också för lite enklare arbetsuppgifter än man vanligen har i Sverige.
Två ytterligare skillnader att ha med sig gäller logistik och hierarki.
– Det är mer hierarkiskt, man vet sin plats. Man är inte alls på samma nivå som en överläkare om man är underläkare, man tilltalar dem inte med förstanamn till exempel. Och på många ställen i landet tar medicinen slut och det praktiska fungerar inte som det ska. Det kan vara ett frustrerande jobb, men är ofta också otroligt givande.
