Hur påverkar privata vårdgivare framtidens specialistläkare?
Privata vårdgivare spelar en allt större roll i svensk hälso- och sjukvård, men samtidigt växer oron för hur detta påverkar utbildningen av framtidens specialistläkare. Linus Axelsson leder en ny arbetsgrupp inom SLS för att undersöka hur utbildning, fortbildning och forskning kan säkras i en förändrad vårdstruktur.
Hallå där Linus Axelsson, ordförande för Svensk Kirurgisk Förening och till vardags överläkare på kirurgkliniken, Blekingesjukhuset.
Du leder arbetet i en nybildad arbetsgrupp inom Svenska Läkaresällskapet (SLS) som bland annat ska titta på hur privata vårdgivare påverkar möjligheterna till ST, fortbildning och forskning.
Kan du ge en kort problembeskrivning som bakgrund?
– Arbetet inleddes efter att två motioner hade lagts fram i SLS fullmäktige våren 2024, vilka vi tillsammans med flera medlemsföreningar inom SLS undertecknade. Bakgrunden handlar om att hälso- och sjukvården genomgår en förändring där en allt större del av vården utförs av privata vårdgivare som upphandlats av regionerna. Det råder dock variationer i hur uppdrag kring forskning, utbildning och fortbildning hanteras i upphandlingsavtalen – både när det gäller om de nämns och om de faktiskt genomförs när de väl är inkluderade. Detta medför att det blir allt svårare för hälso- och sjukvården att säkerställa att nästa generation specialister får den utbildning, fortbildning och erfarenhet som krävs för att bli och förbli kompetenta och skickliga specialistläkare.
–Problemet i sig handlar inte om var eller vilken huvudman som bedriver vården, utan att forsknings-, ut- och fortbildningsuppdraget inte uppmärksammas tillräckligt när regionerna upphandlar vård. Att vi som enskilda medlemsföreningar själva ska driva frågan blir fragmenterat och får begränsad effekt. Därför är det glädjande att SLS som organisation nu driver frågan, vilket vi tror kan ge mer kraft och göra större skillnad.
”Regelverk och regionernas strukturer inte är anpassade till en förändrad vårdstruktur.”
Hur har ni lagt upp arbetet i arbetsgruppen?
– Vi har digitala möten varannan vecka där vi har gjort en probleminventering och lagt upp strategier för det vidare arbetet. Vi har också skickat ut en enkät till SLS berörda medlemsföreningar och sektioner som en del i probleminventeringen. I februari hade vi ett tvådagars fysiskt möte med gäster från Regeringskansliet, Socialstyrelsen, SKR, personer med forskning på upphandlade enheter och privata vårdgivare för att informera oss mer och för att kunna diskutera ämnet. Vi har fortsatt med regelbundna möten under våren och har börjat skissa på en slutrapport. Vi planerar att vara klara med arbetet i höst.
Vad har ni kommit fram till så här långt?
– Att det finns fler dimensioner i situationen än åtminstone jag först trodde. Min uppfattning är att regelverk och regionernas strukturer inte är anpassade till en förändrad vårdstruktur. Mycket är anpassat till att regionerna själva står för vård och utbildning och är en central aktör inom forskning. Inte minst i utbildningsfrågan fortsätter man i gamla hjulspår trots att förutsättningarna på många platser är annorlunda idag än för bara några år sedan.
Vad är målet med ert arbete?
– Vi vill medvetandegöra de utmaningar som en förändrad vårdstruktur innebär och ge SLS ett underlag för framtida arbete kring högkvalitativ ST-utbildning och forskning i den situation vi har i Sverige idag.
