Alla inlägg av stellanstal

Artikel

Varmt välkommen till Stora Likarättsdagarna 2024

Stora Likarättsdagarna är mäktiga; vi alla samlas och stärks tillsammans i frågor och ämnen som kan vara svåra att prata om.

I världen utsätts dagligen människor för diskriminerande handlingar, både lokalt och globalt. En stor utmaning ligger i att skapa långsiktiga och hållbara verktyg åt civilsamhället för att kunna inkludera samtliga grupper att interagera och samverka. Vår identitet i form av exempelvis etnicitet, kultur, genus eller vår yrkesroll är avgörande för våra föreställningar om hur vi bör vara som människor.
Stora Likarättsdagarna ger oss möjlighet att stanna upp och reflektera, ta tid att lyssna in och få ett utbyte av kunskap. Kunskap kan ges i olika former, musik som medicin kan ha en läkande, lugnande och lindrande kraft. På kongressen bejakar vi den kraften genom att bjuda in till Stora Likarättsgalan, som låter oss mötas på lika villkor och med lika möjligheter.

Välkomna!
Häng med oss till Stora Likarättsdagarna och Stora Likarättsgalan 2024. Tillsammans kan vi skapa en vänligare värld där allt fler blir välkomnade!

Klicka här för mer information och anmälan

Klicka här för programtidningen som PDF där du kan läsa mer om Stora Likarättsdagarna.

Stora Likarättsdagarna

Likarätt är ett brett begrepp som handlar om att kunna se, förstå och lära sig att alla människor är lika mycket värda och har samma rättigheter. Vi möter varje dag väldigt många olika medmänniskor och medarbetare. Likarättsarbetet ligger mycket tydligt i linje med de värdegrunder som finns inom de flesta företag och organisationer.

Stora Likarättsdagarna och Stora Likarättsgalan är en nationell kongress som 10-års-jubilerar 21–22 maj 2024. Vi startar med gemensam lunch. Därefter möts alla i stora arenarummet och får lyssna till eftermiddagens föredrag. Kvällen avslutas med mingel och Stora Likarättsgalan.

Under andra dagen erbjuds föredrag i tre olika fördjupningsspår. Kongressen har inget vinstsyfte och välkomnar alla olika yrkeskategorier. Merparten av deltagarna kommer från hälso- och sjukvård samt vård och omsorg.

Läs mer om program och anmälan på likarätt.nu

Artikel

Svåra patientsamtal är en långsiktig process

Per Melander, allmänläkare i Ljusdal samt chefläkare med ansvar för primärvården i Region Gävleborg.
Per Melander, allmänläkare i Ljusdal samt chefläkare med ansvar för primärvården i Region Gävleborg.

I sitt arbete i hemsjukvården och på SÄBO möter allmänläkaren Per Melander många multisjuka och sköra äldre patienter. Svåra samtal som handlar om att planera patientens framtida vård och att förklara vilka förutsättningar patienten har utifrån sitt aktuella hälsotillstånd är en naturlig del av hans vardag.

Per Melander betonar vikten av att betrakta svåra samtal som en process, och att ha stor respekt för individen och situationen.
– Att arbeta med sköra äldre patienter som ofta har nedsatt autonomi innebär många etiska ställningstaganden. En förutsättning är att man ger det arbetet tid och att man inkluderar patienter och anhöriga i vårdplaneringen, säger Per Melander, allmänläkare i Ljusdal samt chefläkare med ansvar för primärvården i Region Gävleborg. Han har arbetat på Ljusdals Hälsocentral sedan 2004, bland annat som medicinskt ansvarig ledningsläkare.
– Många patienter har förstås funderat kring dessa svåra frågor men varit osäkra på vem de kan vända sig till med sina tankar. Det är viktigt att förklara varför dessa frågor är betydelsefulla och att betona vikten av att dokumentera patientens vilja, säger han, säger Per Melander, som av Svenska Läkaresällskapet belönades med 2023 års Hippokratespris för sitt etiska förhållningssätt med patienten i centrum.

Hela teamet runt patienten
Han betonar vikten av att, med patientens medgivande, bjuda in anhöriga i förväg och att man behöver vara flexibel och anpassa sig till de anhöriga, exempelvis om de bor i en annan del av landet. Hemtjänsten är ytterligare en viktig part i samverkan eftersom de i många fall träffar patienten ofta.
– Det handlar om att på ett strukturerat sätt engagera hela teamet runt patienten, såväl anhöriga och andra vårdprofessioner, som fysioterapeuter och arbetsterapeuter. Kontinuitet i form av fasta gemensamma ronder är en förutsättning, även om det är tidskrävande, säger Per Melander.

”Att arbeta med sköra äldre patienter som ofta har nedsatt autonomi innebär många etiska ställningstaganden.”

Så ett frö och låt processen ta tid
Fördelarna med att involvera anhöriga och patienten samt att verka med stor respekt för den aktuella situationen är, enligt Per Melander, att patient och anhöriga känner sig mer inkluderade, delaktiga och informerade om situationen.
– Jag har stött på många olika reaktioner i samband med svåra patientsamtal. Somliga vill inte diskutera frågorna överhuvudtaget, andra behöver ordentligt med tid att landa i och fundera kring svåra ställningstaganden. Frågor som berör hur patienten ser på sin sista tid i livet eller vad som är viktigt för dem om de blir svårt sjuka behöver få ta tid. I många fall inleder jag diskussionen genom att så ett frö hos patienten. Därefter kan det dröja ett eller flera år innan de landar i vad som känns rätt för dem, säger Per Melander.

Stötta varandra via nätverk
Hans råd till andra läkare som vill förbättra sitt sätt att vårda och möta äldre patienter och deras anhöriga är att etablera eller ansluta sig till ett nätverk för läkare som möter många multisjuka och sköra patienter och deras anhöriga i sitt dagliga arbete.
– Jag har själv tillgång till ett nätverk av läkare som arbetar med samma patientgrupp och möter liknande utmaningar i sin vardag. De kontaktar jag ofta för att diskutera olika kliniska frågeställningar. Det är viktigt att ha varandra som bollplank när svåra frågor dyker upp. En förutsättning för att kunna bygga upp en nära samverkan med det tvärprofessionella team som är knutet till patienten är att det finns tillräckligt med tid avsatt för ronder och teamsamverkan, säger Per Melander.

Artikel

Gjorde 40 procent fler operationer

Magni Gudmundsson, överläkare i anestesi och John Andersson, kirurg vid Alingsås lasarett.
Magni Gudmundsson, överläkare i anestesi och John Andersson, kirurg vid Alingsås lasarett.

Förra året gjorde Alingsås lasarett 1 042 extra operationer – tack vare ett helt nytt arbetssätt med inspiration från Norge.

Med hjälp av en unik plan lyckades Alingsås lasarett göra 40 procent fler operationer än normalt under 2022. Det hela började med ett pilotprojekt för gallkirurgi, där man samlade en tvärprofessionell grupp och inspirerades av arbetssätt vid sjukhuset Moss i Norge. Nu har fler specialiteter i Alingsås följt efter.
– Vi ville få till ett bättre flöde på operationsavdelningen, och det handlade mycket om att ifrågasätta det vi alltid har gjort. Alla personalkategorier har fått ompröva sina roller och uppgifter, säger John Andersson, kirurg i Alingsås.

”Vi ville få till ett bättre flöde på operationsavdelningen, och det handlade mycket om att ifrågasätta det vi alltid har gjort.”

Redo direkt
En av förändringarna är att läkare är med i operationssalen från start.
– Traditionellt sett har alla kategorier gjort sitt jobb efter varandra. Kirurgen är vanligtvis inte med när patienter tas in, och när de sövs är operatörerna inte ens i salen. Allt tar lång tid. Men nu gör vi allt samtidigt, vi söver samtidigt som kirurgen eller operationssköterskan dukar upp. Då är man redo för operation direkt, säger Magni Gudmundsson, överläkare i anestesi.

Inte mer stress
Förändringarna innebär att läkare har fått bredda sina arbetsuppgifter.
– Mycket kan vem som helst göra, så när vi byter om kanske Magni knäpper min rock i stället för undersköterskan. Och jag kan vara med när man dukar upp instrument. Man måste vara prestigelös. Och vi försöker tänka väldigt sekventiellt, vad behöver vi först, vad behöver vi sedan, allt för att komma igång så fort som möjligt. Man hinner förbereda andra delar av operationen när det är ställtid, säger John Andersson.
Det nya arbetssättet har gjort att patienterna har kunnat få operation snabbare än tidigare, utan att det blivit mer stressigt för personalen.
– En del var rädda för det, men det har blivit precis tvärtom. Vi är måna om att alla ska få sin fikarast och ingen ska behöva springa. Det är viktigt med både lagarbete och en tydlig medicinsk ledning, säger Magni Gudmundsson.

Artikel

Resursbrist och pressad arbetssituation i sjukvården

Sofia Rydgren Stale, ordförande Läkarförbundet. Foto: Simon Hastegård / BILDBYRÅN
Sofia Rydgren Stale, ordförande Läkarförbundet. Foto: Simon Hastegård / BILDBYRÅN

65 procent av läkarna i öppenvården betraktar den ordinarie läkarbemanningen på deras arbetsplats som otillräcklig. Motsvarande andel bland läkare i slutenvården är 58 procent. Statistiken är, enligt Läkarförbundets ordförande Sofia Rydgren Stale, ett tydligt tecken på att det i många verksamheter råder en obalans mellan patienternas medicinska behov och sjukvårdens tillgängliga resurser.

– Undersökningsresultatet är dessvärre inte förvånande, det överensstämmer väl med likartade enkätundersökningar som vi har genomfört. Att arbeta som läkare innebär ett särskilt medicinskt ansvar. Den tid som krävs för patientarbete kan inte rationaliseras bort eller skjutas på framtiden, säger Sofia Rydgren Stale.
Hon betraktar en hög andel ordinarie läkarbemanning som en viktig förutsättning för en stabil och välfungerande verksamhet som kan utvecklas över tid och som skapar trygghet för såväl patienter som sjukvårdens medarbetare.

Fördubbling av allmänspecialister
– Att den ordinarie läkarbemanningen är lägre inom öppenvården är inte heller någon överraskning. En i många fall orimlig arbetsbelastning gör att primärvården ofta har svårt att rekrytera och behålla specialistläkare i allmänmedicin. För att nå Socialstyrelsens riktvärde på 1 100 invånare per fast läkare krävs en fördubbling av antalet specialister i allmänmedicin i primärvården. För att på sikt kunna nå målet och minska obalansen mellan tillgång och efterfrågan på allmänspecialister krävs långsiktiga kompetensförsörjningsstrategier från regionernas sida, säger Sofia Rydgren Stale.

”Den tid som krävs för patientarbete kan inte rationaliseras bort eller skjutas på framtiden.”

Brist på AT-tjänster
Det råder för närvarande specialistläkarbrist i landets samtliga 21 regioner. Vilka specialistområden det är brist på varierar mellan regionerna, men en gemensam utmaning är bristen på AT-tjänster. Många läkare får därför vänta på sin AT-tjänstgöring, vilket resulterar i flaskhalsar i systemet.
– Regionerna ökar inte antalet BT-tjänster i den omfattning som krävs och dimensionerar inte heller antalet AT-tjänster utifrån efterfrågan. Det är kortsiktiga beslut som på sikt kommer att förvärra specialistläkarbristen, säger Sofia Rydgren Stale.

1 av 4 överväger att lämna yrket
En krävande arbetsmiljö där resurstillgången inte motsvarar de medicinska behoven och svåra etiska ställningstaganden hör till vardagen resulterar i att många läkare väljer att gå ner i arbetstid, byta jobb eller rentav lämna yrket.
– Den höga arbetsbelastningen gör att läkare upplever att de behöver vidta åtgärder för att orka med vardagen. I våra undersökningar uppger en av fyra läkare inom primärvård, akutsjukvård och psykiatri att de funderat på att lämna yrket. Dessa tre kategorier sticker ut i statistiken, säger Sofia Rydgren Stale.

Begränsad patientlista
För att öka den ordinarie läkarbemanningen och motivera fler läkare att stanna krävs, enligt Sofia Rydgren Stale, att arbetsgivare såväl kort- som långsiktigt prioriterar arbetsmiljöfrågan. Det handlar i slutänden om att erbjuda läkare rimliga förutsättningar att utföra sitt arbete.
– Det finns goda exempel från primärvården där man valt att införa Socialstyrelsens riktvärde på 1 100 patienter per fast läkarkontakt. En begränsad patientlista genererar ofta en positiv spiral som i sin tur leder till att verksamheten lyckas rekrytera och behålla fler specialister, förbättrad arbetsmiljö och ett minskat beroende av hyrläkare. Ytterligare en åtgärd som gör verklig skillnad och där det finns tydlig evidens som styrker fördelarna är att öka andelen läkare på ledande positioner i sjukvården, avslutar Sofia Rydgren Stale.

Har ni tillräcklig ordinarie läkarbemanning på din arbetsplats inom slutenvården just nu?


Endast läkare inom slutenvården har svarat.

Har ni tillräcklig ordinarie läkarbemanning på din arbetsplats inom öppenvården just nu?


Endast läkare inom öppenvården har svarat.

Om undersökningen:

Undersökningen genomfördes av Framtidens Karriär – Läkare mot ett slumpmässigt urval av läkare i Sverige 30 oktober – 2 november 2023. Den statistiska felmarginalen i undersökningen är 2,5–4 procentenheter.

Artikel

Ökat professions­inflytande genererar positiv spiral

Tobias Alfvén, ordförande i Svenska Läkaresällskapet. Foto: Torkel Ekqvist / Fotogruppen Södersjukhuset
Tobias Alfvén, ordförande i Svenska Läkaresällskapet. Foto: Torkel Ekqvist / Fotogruppen Södersjukhuset

Ett stärkt professionsinflytande och läkares delaktighet på samtliga beslutsnivåer i hälso- och sjukvården är viktiga grundförutsättningar när vården ska utvecklas och effektiviseras. Svenska Läkaresällskapets ordförande Tobias Alfvén efterlyser ökad tillit till professionen samt ett större handlingsutrymme och lyfter två goda exempel.

Ett ökat professionsinflytande stärker möjligheten att påverka den egna arbetssituationen, vilket gör att läkare upplever ett ökat förtroende från sin arbetsgivare. Det stärker i sin tur individens motivation att engagera sig i arbetsplatsens och sjukvårdens fortsatta utveckling.
– Professionens inflytande har historiskt sett varit avgörande för alla stora framsteg som gjorts i hälso- och sjukvården. Under pandemin såg vi många goda exempel på den goda spiral som genereras när professionens inflytande stärks. En viktig förutsättning för att öka inflytandet är att minimera detaljstyrningen och mängden styrsignaler och i stället låta mötet mellan läkare och patient stå i centrum för sjukvården, säger Tobias Alfvén.

”Genom att inkludera och lyssna på oss som faktiskt arbetar i vården kan vi göra mer rätt från första början.”

Inkludera alltid professionen
Inför större beslut bör professionens erfarenhet och förslag alltid inkluderas, liksom den senaste evidensen.
– Genom att inkludera och lyssna på oss som faktiskt arbetar i vården kan vi göra mer rätt från första början. Det spar både tid och pengar och blir i slutändan mycket bättre för våra patienter, säger Tobias Alfvén.
Svenska Läkaresällskapet driver två projekt på uppdrag av SLS medlemsföreningar som visar på kraften i professionen. Det handlar om Kloka kliniska val och Hippokratesrevision som är goda exempel på sammanhang där läkarprofessionen tagit initiativ för utvecklingen av hälso- och sjukvården.
– Hippokratesrevisionen är en professionsbaserad klinisk revision med kollegial granskning och dialog, där återkoppling och lärande är i fokus. Kloka kliniska val handlar om att, med professionens hjälp i dialog med patienter, identifiera undersökningar och behandlingar som saknar patientnytta och att underlätta utmönstringen av dessa. Genom att välja bort verkningslös eller skadlig vård, kan vårdens begränsade resurser räcka till fler medicinskt motiverade insatser, säger Tobias Alfvén.

På samtliga beslutsnivåer
Han understryker även vikten av att läkare finns representerade på samtliga beslutsnivåer i hälso- och sjukvården.
– Det handlar om att skapa förutsättningar som motiverar fler läkare att ta klivet och vara med och leda framtidens hälso- och sjukvård. En god förebild i det här sammanhanget är Svensk Reumatologisk Förening, som har initierat ett program och nätverk för reumatologer med olika typer av ledningsansvar. Goda förebilder, mentorer och tillgång till nätverk med andra chefer är, i kombination med rätt förutsättningar, i många fall avgörande faktorer för att inspirera fler läkare att ta ledande positioner, säger Tobias Alfvén.

Artikel

Spara rätt i regionerna

Foto: Shutterstock
Foto: Shutterstock

Vad kan regionsjukvården spara på? Läkarna anser att regionsjukvården främst skulle kunna spara på ekonomi och administration, regionledningen, HR och antalet chefer.

Flera regioner har underskott i sin ekonomi just nu. Vilka av följande kostnader anser du att regionsjukvården skulle kunna spara på? Ange gärna flera.


1. Ekonomi och administration
2. Regionledning
3. HR
4. Antal chefer
5. Inhyrd sjukvårdspersonal
6. Kommunikation
7. Externa tjänster
8. Genom bättre triagering
9. IT
10. Lokalyta
11. Fast anställd sjukvårdspersonal
12. Antal vårdplatser
13. Annat

Om undersökningen:

Undersökningen genomfördes av Framtidens Karriär – Läkare mot ett slumpmässigt urval av läkare i Sverige 30 oktober – 2 november 2023. Den statistiska felmarginalen i undersökningen är 2,5–4 procentenheter.

Artikel

Revolutionerande gynkirurgi

Andrea Stuart och Johanna Wagenius, specialistläkare på sjukhusen i Ängelholm och Helsingborg.
Andrea Stuart och Johanna Wagenius, specialistläkare på sjukhusen i Ängelholm och Helsingborg.

Den har kallats för en gynekologisk revolution – och nu har den belgiska kirurgimetoden kommit till Sverige, tack vare Andrea Stuart och Johanna Wagenius, specialistläkare i obstetrik och gynekologi i Skåne.

I våras fanns läkarna Andrea Stuart och Johanna Wagenius på Expressens lista över Årets kvinnor, för sina insatser med att introducera en ny sorts titthålskirurgi via slidan, vNOTES.
– Vid vNOTES hysterektomi för man in en påse via slidan i buken. Vid slidöppningen kopplas en gelport med troakarer, och från den kan laparoskopiska instrument införas. Det är egentligen en kombination av två etablerade metoder som redan används: vaginal hysterektomi och laparoskopisk hysterektomi. Skillnaden är att den laparoskopiska delen sker via slidan i stället för via buken, säger Johanna Wagenius.

”Vi hoppas att fler patienter och kollegor kan uppleva nyttan med metoden.”

Var först ut
Metoden startades i Belgien för tio år sedan.
– Den har etablerats i Europa och USA och när vi blev varse detta 2021 gick vi en kurs och införde sedan metoden. Sjukhusen i Ängelholm och Helsingborg där vi arbetar var först ut i Skandinavien med att erbjuda den här typen av kirurgi, säger Johanna Wagenius.
Vaginal hysterektomi är den metod som rekommenderas i första hand, då det är förenat med färre komplikationer, mindre smärta och kortast återhämtning.
– I många fall är en vanlig vaginal hysterektomi svår att utföra; vissa kvinnor har en förstorad livmoder, sammanväxningar eller tidigare kirurgi eller kejsarsnitt, vilket medför svårigheter att operera ut livmodern genom slidan utan visuell översyn med laparoskopi, säger Johanna Wagenius.

Snabbare operation
Fördelarna för patienterna är många med den nya metoden.
– De slipper onödiga skador på bukväggen och har mindre ont än efter en operation som sker via bukväggen. Majoriteten av patienterna går hem samma dag. Dessutom går operationer snabbare, vi hinner göra 4-5 hysterektomier per dag, mot tre tidigare. I vår verksamhet är vår nya metod kostnadsneutral i jämförelse med vaginal och laparoskopisk hysterektomi och billigare än robot-hysterektomi, säger Andrea Stuart.
Responsen från andra vårdinstanser i Sverige har enligt henne varit positiv.
– vNOTES har spridit sig till bland annat Stockholm, Halmstad, Ystad, Norrköping, och metoden används nu i nästan 10 procent av alla hysterektomier i Sverige. Vi hoppas att fler patienter och kollegor kan uppleva nyttan med metoden och att den kommer att spridas ytterligare. Det kan bidra till en renässans av den vaginala kirurgin, vilken är metoden som rekommenderas men som vi har glidit ifrån. Så det här är en ny metod som tar oss tillbaka till framtiden.

Artikel

AI, robotik och individualiserad vård

Ignat Kulkov, forskare och postdoktor vid MDU. Foto: Åbo Akademis bildbank
Ignat Kulkov, forskare och postdoktor vid MDU. Foto: Åbo Akademis bildbank

Forskare vid Mälardalens universitet har i studien Medicine of the future: How and who is going to treat us? beskrivit hur framtidens vård kan komma att se ut. De konstaterar att den tekniska utvecklingen går fort och att såväl samhället i stort som sjukvården kommer att förändras under de kommande 50 åren, med bland annat ökad användning av AI och robotik.

I studien, som har publicerats i den vetenskapliga tidskriften Futures, beskriver forskarna viktiga trender och faktorer som förväntas påverka hälso- och sjukvårdens utveckling under de kommande 50 åren. Forskarna baserar sina slutsatser på intervjuer med medicinska experter och omfattande erfarenheter från hälsovårdsmarknaden.
Forskningen visar att vi på kort sikt, inom de närmaste 5–10 åren, förväntas se en ökning av välfärdsteknologi i sjukvården, med ökad användning av AI och robotik. Telemedicin, medicinsk vård på distans, förväntas också öka, liksom värdebaserad sjukvård där sjukhus finansieras baserat på resultat.

”Det är viktigt att både sjukvården och samhället förstår vart utvecklingen är på väg.”

Individualiserad vård
– På medellång sikt, inom 10–30 år, väntas en ökning av databaserad individualisering inom sjukvården. Det innebär att patientens personliga data används för diagnos, behandling och förebyggande av sjukdomar. Bärbara enheter för behandling av till exempel hjärtsjukdomar och diabetes förväntas ha en betydande påverkan på utvecklingen av läkekonsten. Denna patientcentrerade vård innebär en övergång från traditionella till mer innovativa och personliga metoder, säger Ignat Kulkov, forskare och postdoktor vid MDU.
På lång sikt, inom 30–50 år, sker sannolikt en ökning av antibiotikaresistens, men också en förbättring av den antibiotika som finns tillgänglig. Forskarna tror även att den teknologiska utvecklingen och vår hektiska livsstil kommer att leda till en ökad mängd fall av depressioner och tvångsbeteenden.

Ökar hållbarhetsfokus
Studien framhäver också att mer hållbarhetsfokus kan bidra positivt till utvecklingen av sjukvårdsbranschen. Hållbar medicin, med mindre koldioxidutsläpp och mer återvinningsbart material i hälsovårdsmiljöer, förväntas bli allt viktigare och ge en konkurrensfördel. Detta kan främja innovation, förbättra resurserna och påverka utvecklingen positivt, enligt Ignat Kulkov.
– Det är viktigt att både sjukvården och samhället förstår vart utvecklingen är på väg. Samhället behöver kunna förutsäga mer precist vilka förmågor och resurser som krävs för nya metoder inom medicinsk vård. Vi tror att många intressenter, som läkare, patienter och beslutsfattare kommer att dra nytta av sådana här resultat. Studien kan fungera som en grund för att skapa en mer anpassningsbar och hållbar hälso- och sjukvård för framtiden, säger Ignat Kulkov.

Artikel

God och nära vård kräver storskaliga förflyttningar

Lena Bäckström, primärvårdschef i Region Gotland.
Lena Bäckström, primärvårdschef i Region Gotland.

Den nära vårdens största utmaning är att se över befintliga arbetssätt och få ordning på fasta kontakter i vård och omsorg. Det handlar om att våga ifrågasätta dagens rutiner och vara beredd att göra saker och ting annorlunda. Riktade statliga medel har i många fall finansierat småskaliga projekt.

Nu behöver vi få ordning på infrastrukturen för det personcentrerade arbetet. Det anser Lena Bäckström, primärvårdschef i Region Gotland.
– Sjukvården saknar en tydlig förflyttning mot god och nära vård och framför allt en genomgripande struktur som klargör primärvårdens och specialistvårdens ansvarsområden. Den storskaliga omdaningen återstår, vilket ställer krav på ett rejält omtag. Det behöver helt enkelt bli tydligare vem som ska göra vad i den goda och nära vården. Det krävs för att förebygga att patienter halkar runt i systemet, säger Lena Bäckström. Hon är specialistläkare i allmänmedicin och arbetade i drygt tjugo år som läkare och verksamhetschef på en vårdcentral i Stockholm innan hon för två år sedan tillträdde sin nuvarande roll som primärvårdschef.

Fasta kontakter
Ytterligare en viktig komponent för en framgångsrik övergång till god och nära vård är, enligt Lena Bäckström, att vårdgivare kan nå varandra på ett enkelt och smidigt sätt, exempelvis via en gemensam digital plattform som även tillhandahåller digitala mötesytor.
– Det talas ofta om vikten av att kunna erbjuda patienten en väg in till vården, vilket förstås är viktigt. Samtidigt förutsätter en god och nära vård mer frekventa kontakter över olika gränser i välfärdssystemet, och sjukvården behöver organiseras kring fasta kontakter snarare än i stuprör för att kunna nyttja resurserna på effektivast möjliga sätt, säger Lena Bäckström.
Hon anser att allmänläkare och distriktssköterskor behöver återgå till att vara generalister med fokus på att känna sina patienter. Lärosäten som utbildar framtidens läkare och sjuksköterskor behöver inkludera god och nära vård och lyfta fram det nödvändiga i att det är generalister som arbetar i primärvården.

”Sjukvården saknar en tydlig förflyttning mot god och nära vård.”

Kompetensförsörjningsplaner
Allmänspecialister liksom distriktssköterskor fyller en nyckelroll i framtidens goda och nära vård. En avgörande fråga är därmed hur kompetensförsörjningen ska säkras långsiktigt och utbildningen i dessa yrken måste prioriteras så att den håller hög kvalitet rakt igenom.
När det gäller läkare är det viktigt att samtliga regioner rekryterar allmänspecialister kopplat till såväl AT som BT. Regionerna behöver också göra långsiktiga behovsanalyser och upprätta kompetensförsörjningsplaner som sträcker sig såväl fem som tio år framåt i tiden, annars riskerar bristen på allmänspecialister att tillta. I framtidens goda och nära vård behöver även ST-läkare med andra specialistinriktningar förlägga en ST-period i primärvården, säger Lena Bäckström.

Teambaserat arbetssätt
Region Gotland har bland annat infört ett listningstak på 1 100 patienter per allmänspecialist. Vi jobbar även med att införa allmänmedicinska team utifrån läkarnas listor där en distriktsköterska krokar arm med läkaren och går in som fast vårdkontakt för de patienter som behöver samordning och omvårdnad. Region Gotland strävar efter ett mer teambaserat arbetssätt där det finns tvärprofessionella team som känner sina patienter.
– Vi arbetar nu även för att införa allmänläkarkonsulter som en kunskapsbrygga mellan primärvård, psykiatri och somatisk specialistvård i både kunskapsstyrning och som kontaktyta på vardaglig basis, säger Lena Bäckström.

Artikel

Ständigt lärande i tvär­professionella team på BUP

Tove Marthin, verksamhetschef på BUP Västerås.
Tove Marthin, verksamhetschef på BUP Västerås.

Att arbeta som läkare inom BUP är en varierad roll som baseras på ständigt lärande i tvärprofessionella team. Läkarens roll inom BUP är bland annat att känna igen och diagnostisera allvarliga psykiatriska tillstånd, prioritera, ansvara för läkemedelsförskrivning samt att stå för en helhetssyn när det gäller de många olika faktorer som påverkar barn och unga med allvarliga psykiatriska symptom.

– Barn- och ungdomspsykiatrin är en specialiserad verksamhet som har uppdraget att utreda och behandla allvarlig psykiatrisk sjukdom. Inom övrig sjukvård är primärvården en självklar ingång vid de flesta tillstånd, men när det gäller barn och ungas psykiska ohälsa saknas på många håll i landet en välfungerande första linje på primärvårdsnivå, där barn och unga med lindriga till medelsvåra tillstånd ska kunna få hjälp, säger Tove Marthin, verksamhetschef på BUP Västerås. Hon är specialist i barn- och ungdomspsykiatri och har arbetat i barn- och ungdomspsykiatrin i mer än tjugo år, varav de senaste tio åren som chef och fyra år tillbaka som verksamhetschef.

Första linje avlastar BUP
I femton år har det funnits en ambition att bygga ut en första linje på primärvårdsnivå för barn och unga med lindrig till medelsvår psykisk ohälsa. Satsningarna har på många håll inte nått ut brett till befolkningen. Det innebär, enligt Tove Marthin, att det fortfarande existerar en felaktig uppfattning att all psykisk ohälsa som rör barn och unga bör hanteras på specialistnivå inom BUP. Det bidrar i sin tur ofta till köer till BUP, bland annat när det gäller NPF-utredningar av barn och unga, som i dagsläget enbart utförs av BUP.

”När det gäller barn och ungas psykiska ohälsa saknas på många håll i landet en välfungerande första linje.”

Bra på att känna igen NPF
– Det som fungerar bra idag är att vi är duktiga på att känna igen tecknen på neuropsykiatriska funktionsvariationer. För några decennier sedan var det större risk att sådana tillstånd missades eller att det dröjde länge innan man tog beslut om utredning för att fastställa eller utesluta sådan diagnos. Men för att avlasta BUP och korta köerna vore det bra om de basala delarna av utredningsansvaret och en del av insatserna inleddes på en annan vårdnivå, säger Tove Marthin.
Samhällets stora utmaning just nu är, enligt henne, att fånga upp och förebygga psykisk ohälsa hos fler, så att tillstånden inte utmynnar i allvarliga psykiatriska sjukdomar som måste hanteras på specialistnivå, inom BUP.

Utvecklande och roligt
Det finns omfattande utvecklingsmöjligheter för läkare inom BUP. Man kan arbeta brett med många olika typer av tillstånd eller specialisera sig på exempelvis slutenvård, NPF eller allvarliga psykiatriska sjukdomar som ätstörningar, psykos eller bipolaritet. Möjligheterna till forskning är på många håll goda och det sker mycket utveckling inom psykiatrin idag. Ytterligare en utvecklingsväg är att arbeta med handledning och utbildning, då den viktiga kunskapen om barns utveckling behöver finnas med i större utsträckning på flera håll i samhället.
– Läkarjobbet på BUP är väldigt roligt då vi arbetar i tvärprofessionella team där kombinationen av olika yrkeskategorier ger synergieffekter. På det personliga planet tror jag att de flesta upplever BUP som en specialitet där man lär sig mycket om att vara människa och människors livsvillkor i Sverige idag, vilket är utvecklande också för oss som jobbar, avslutar Tove Marthin.