Etikettarkiv: Bok

Psykosvårdens utveckling

Pontus Strålin, Johan Cullberg och Maria Skott har tillsammans skrivit en ny bok om psykos. Foto: Appendix fotografi
Pontus Strålin, Johan Cullberg och Maria Skott har tillsammans skrivit en ny bok om psykos. Foto: Appendix fotografi

Svensk psykiatris nestor Johan Cullberg har fortfarande patienter och är nu aktuell med en ny bok om psykos. Mycket inom psykosvården har förändrats – men förbättringarna går inte att ta för givna.

Tillsammans med vårdutvecklare Maria Skott och överläkare Pontus Strålin har Johan Cullberg skrivit den nya boken Att insjukna i psykos – förlopp, behandling, återhämtning. Den riktar sig till såväl patienter och närstående som personal i olika verksamheter samt beslutsfattare och politiker.
– Det har kommit så mycket ny kunskap sedan min senaste bok, framför allt på schizofrenifronten, säger Johan Cullberg.
Att fånga upp och stötta de anhöriga är viktigt, menar han.
– Det finns populära små häften och broschyrer om psykostillstånd som de får läsa, men det är ofta på en låg nivå. En del personal i vården eller socialtjänsten har bråttom och tycker att anhöriga är envisa och tjatiga och att man inte har tid med deras frågor, men de har rätt att få mer kunskap.

Pedagogiskt innehåll
Vad är nytt inom psykosvården?
– Det är viktigt att kunna skapa en arbetsallians med patienten. Ett annat område är att det för patienter som har kroniska symptom har kommit metoder där patienten utifrån sina erfarenheter får lära sig att hantera sina symptom, och där även närstående kan få stöd och kunskap. Det är ganska mycket pedagogiskt innehåll, säger Johan Cullberg.
Han har varit verksam sedan 50-talet och träffar fortfarande några gamla patienter. Johan Cullberg ser att en rad radikala förändringar skett i vården.
– De första decennierna trodde man att det bara var hjärnans problem. Sedan kom en period då man såg att det var en dålig barndom som psykospatienterna hade och att de skulle ha terapi. Sedan har man lärt sig att det finns en djupare psykologisk problematik som man inte vet alla orsaker till ännu. Man har ett annat sätt att ta hand om patienterna nu än förr. Det är mindre av auktoritärt bemötande och mer av ett samarbete med patienten.

Upprätthålla motivation
Dock ser Johan Cullberg att kunskapen ännu inte kan tas för given. Men effekterna är evidensbaserade.
– Det har varit fantastiskt att få vara med i utvecklingen som verkligen är mycket påtaglig. Samtidigt har jag en känsla av att det lite håller på att sjunka tillbaka nu, den vårdkunskap som vi hade runt sekelskiftet. Därför måste man hålla den levande och hålla uppe motivationen till en djupare kunskapsförändring hos både personal och politiker.

Mannen som patientnorm för ADHD

Överläkaren och forskaren Lotta Borg Skoglund anser att mer forskning bör göras på flickor med ADHD. Foto: Eva Lindblad
Överläkaren och forskaren Lotta Borg Skoglund anser att mer forskning bör göras på flickor med ADHD. Foto: Eva Lindblad

Kunskapen gällande ADHD bygger främst på pojkar och män – vilket gör att flickor under- och feldiagnostiseras. Lotta Borg Skoglund vill att fler flickor ska få hjälp och att snedvridningen ska åtgärdas.

Lotta Borg Skoglund är överläkare och specialist i psykiatri, lektor vid Uppsala universitet och forskar på institutionen för klinisk neurovetenskap vid Karolinska Institutet. Med sin nya bok ADHD – från duktig flicka till utbränd kvinna vill hon uppmärksamma den ojämlikhet som idag finns kring den frekvent använda diagnosen.
– ADHD upptäcktes först hos pojkar, och majoriteten av forskningen har gjorts på pojkar. Därför är även skattningsskalor och formulär baserade på pojkar, säger Lotta Borg Skoglund.

Stora skillnader
Både diagnostisering och behandling är färgat av detta, men viktigaste skillnaden finns i om man över huvud taget upptäcker sjukdomen.
– När pojkar inte fungerar i skolan är ADHD bland det första man tänker på, vilket gör att vi i vissa delar av världen nog överdiagnostiserar. När flickor har problem i skolan tänker vi istället på psykosociala faktorer, att hon inte mår bra eller att det inte står väl till i familjen. Det är allvarligt och problematiskt. Det går många fler år innan flickorna får sin ADHD-diagnos. Hur vi tänker innan, hur vi bemöter och förstår barn och ungas uttryck för psykisk ohälsa verkar innefatta stora skillnader, säger Lotta Borg Skoglund.

Förändring behövs
Samsjukligheten är stor bland flickor vilket komplicerar bilden.
– Det är vanligt att man utöver ADHD drabbas av till exempel depression, ångest eller ätstörningar. Flickorna vänder oftare sina problem inåt medan pojkar ofta vänder frustrationen utåt, säger Lotta Borg Skoglund.
Hon tycker att det bland annat behövs mer forskning på hur ADHD samverkar med könshormonerna. Och även om ADHD är det tydligaste exemplet finns könsaspekten även i annan psykisk ohälsa, menar hon.
– Man kan i vissa fall behöva se det som två olika varianter på ett tillstånd, där det är skillnad mellan män och kvinnor och vi behöver förstå psykisk ohälsa utifrån våra unika biologiska förutsättningar.
I Lotta Borg Skoglunds bok lyfts flickors egna berättelser fram, vilket hon hoppas är ett led i att nyansera synen på ADHD.
– Jag hoppas på berättelsernas kraft, utöver att forskare och läkare också bör gå ut och berätta om det. Alla delar behövs för en förändring.

Nycklarna till en annorlunda karriärväg

Psykiatrikern Stefan Krakowski har hunnit med många uppdrag på sin unika karriärväg. Foto: Eva Lindblad / 1001bild.se
Psykiatrikern Stefan Krakowski har hunnit med många uppdrag på sin unika karriärväg. Foto: Eva Lindblad / 1001bild.se
Psykiatrikern Stefan Krakowski har utöver den kliniska verksamheten censurerat film och varit representant i Europarådet – bland mycket annat. I de nyutkomna memoarerna tecknar han en allt annat än rak livsberättelse.
– Man ska inte vara rädd att bryta med traditionen och tänka utanför boxen, säger han.

I psykiatrins tjänst – en svensk läkares memoarer är en inblick i psykiatrin, men också i Stefan Krakowskis liv. Idag frilansar han som läkare på olika sjukhus samt verkar som skribent.
– Jag hade ingen tanke på att skriva om mig själv, men förlaget sa åt mig att göra det och när jag väl började insåg jag att jag har en historia att berätta som avviker från i princip alla andras, säger Stefan Krakowski.
Han har arbetat på sjukhus, haft en egen mottagning, blivit specialist också inom allmänmedicin, arbetat på SOS-International med att hämta hem sjuka svenskar i världen, jobbat på fängelser, verkat inom det militära – listan över Stefan Krakowskis uppdrag kan göras lång.
– Fördelen med att drivas av nyfikenhet och rastlöshet är att man får mycket gjort. Det gör att man samlar på sig en enormt bred erfarenhet, och det har man verkligen stor nytta av inom psykiatrin. Man skaffar sig en referensram som är rätt unik.

Tänk utanför boxen
Stefan Krakowski ser sin spretiga karriär som ett privilegium.
– Det är jättekul att jag kunnat göra saker av ren lust. Att bli vald till Europarådet för mänskliga rättigheter är få förunnat, att bli utnämnd som filmcensor likaså. Och att nu få skriva krönikor och böcker är fantastiskt. Jag är verkligen tacksam.
Grundförutsättningen för en spännande karriär som läkare är enligt Krakowski att man är säker på sitt yrkesval. Det gäller också att våga avvika från den upptrampade stigen.
– Läkarkåren uppfattar jag som ganska konservativ i sitt tänkande på så vis att man har uppfattningen att man ska göra sin ST och sedan är på klinik och kanske byter någon gång i livet, sedan är det klart. Man ska inte vara rädd att bryta med traditionen och tänka utanför boxen, man kan göra väldigt mycket med den utbildning man har men också söka uppdrag som kanske bara har lite att göra med läkarkompetensen.

Var trogen mot dig själv
Men ett brokigt och spretigt arbetsliv passar naturligtvis inte alla.
– Det är ju en personlighetsfråga väldigt mycket, vad man har för läggning. Man ska försöka att vara trogen mot sig själv. Jag ville egentligen bli journalist och få skriva, så i mitt fall har cirkeln slutits.

Sveriges första kvinnliga läkare

Porträtt av medicine doktor Karolina Widerström vid sitt skrivbord. Foto: Okänd. Bildnummer: D 917 Stadsmuseet i Stockholm
Porträtt av medicine doktor Karolina Widerström vid sitt skrivbord. Foto: Okänd. Bildnummer: D 917 Stadsmuseet i Stockholm
Karolina Widerström var Sveriges första kvinnliga läkare men är relativt osynlig i historieskrivningen. Magnus Falk har skrivit en bok för att uppmärksamma hennes livsgärning.

Läkaren Magnus Falk har i Fjärilsdansen skrivit om Sveriges första kvinnliga läkare, Karolina Widerström. Foto: Emma Busk Winquist
Läkaren Magnus Falk har i Fjärilsdansen skrivit om Sveriges första kvinnliga läkare, Karolina Widerström. Foto: Emma Busk Winquist
Som Sveriges första kvinnliga läkarstudent tyckte Karolina Widerström förvånansvärt nog inte att hon blev särskilt särbehandlad.
– Hon var målmedveten och lät inte sig själv bli uppfattad som något annat än en i mängden bland de andra studenterna. Samtidigt fanns det personer som såg ner på henne. Det var som för många kvinnor, att hon var tvungen att bevisa sig själv och vara dubbelt så bra som de manliga kollegerna för att få samma erkännande, säger Magnus Falk, som själv är läkare.
Han har nyligen utkommit med boken Fjärilsdansen om Karolina Widerström och fascineras över hennes mod.
– Det som är ganska karaktäristiskt för hennes person är att hon gick in för att bevisa att hon var lika bra eller till och med bättre än de andra, snarare än att gå i klinch och känna sig kränkt. Hon lät sig inte knäckas.

Aktiv och diplomatisk
Och Karolina Widerström arbetade sig fram till en position där hon inte kunde ignoreras.
– Hon skrev många inlagor och propåer i tidningar till exempel. Hon var väldigt taktisk och diplomatisk, det gick inte att avfärda henne som en ”bråkig suffragett”.
Karolina Widerström är mest känd för sitt arbete med reglementeringen i början av 1900-talet, som hade till syfte att stoppa spridningen av könssjukdomar men där endast de prostituerade kvinnorna undersöktes, inte männen.
– Karolina Widerström ansåg att reglementeringen inte bara var verkningslös och kostsam, utan också förnedrande för dessa kvinnor, som var de mest utsatta i samhället. Hon tog parti för dem och gjorde det till sin kanske största livsfråga, säger Magnus Falk.

En stark röst
Frågan var aktuell under flera decennier innan reglementeringen till slut avskaffades, mycket tack vare Karolina Widerström.
– Det fanns flera som kämpade för den här frågan, men Karolina Widerström blev den kanske starkaste rösten. I kraft av hennes ämbete och den kunskap hon hade som läkare vägde hennes ord tungt.
Karolina Widerström levde 1856–1949.

Akutsjukvård med perspektiv

Internmedicinaren Christian Unge har arbetat i bland annat Kina, Chile, Frankrike och Burundi och är nu aktuell med boken ”Har jag en dålig dag kanske någon dör”. Foto: Göran Segeholm
Internmedicinaren Christian Unge har arbetat i bland annat Kina, Chile, Frankrike och Burundi och är nu aktuell med boken ”Har jag en dålig dag kanske någon dör”. Foto: Göran Segeholm
Christian Unge har arbetat med akutsjukvård både i Sverige och andra länder och är nu aktuell med en bok där han öppet berättar om misstag och lärdomar.

Internmedicinaren Christian Unge står bakom medicinpodden ”Ronden” och i februari utkom boken ”Har jag en dålig dag kanske någon dör”.
– När jag arbetade i Burundi för 15 år sedan började jag skriva små mejl hem från fältet, där jag beskrev olika jobbiga situationer. Sen har jag fortsatt att skriva liknande saker om utmaningar här hemma, säger han.
Den svenska akutsjukvården tampas med problem som brist på vårdplatser och för få sjuksköterskor. Och trycket är högt.
– Om det sitter 200 patienter på akuten måste vi alla jobba snabbare och blir till sist kanske slarvigare, och då kommer misstagen, säger Christian Unge.
Men han är snabb med att betona att svensk sjukvård är ”fantastisk” i jämförelse med många andra länder.

”Inget insulin att ge honom”
– I Burundi fanns 280 läkare i hela landet och sjuksköterskorna hade en kompetensnivå som undersköterskor. Det var svårt att bedriva sjukvård där. Då fick man sortera och hitta bara de absolut svårast sjuka och försöka rädda dem. Vi har helt olika måttstockar och förväntningar på sjukvården.
Ett exempel som Christian Unge tar upp i sin bok handlar om två barn som kommer till akuten och får diagnosen diabetes – en pojke i Burundi, och en flicka i Sverige.
– Den unga tjejen pustade ut och var glad över att det inte var något ännu värre, men pojken i Burundi gick en säker död till mötes, jag hade inget insulin att ge honom.

Lade ribban för högt
Perspektiven på sjukvården har många gånger varit av godo, men också skapat problem för Christian Unge.
– Den första tiden i Burundi var jag frustrerad och hade jättemycket ångest. Jag lade ribban lika högt som i Sverige, men jag hade varken labb eller röntgen. När jag kom hem till Sverige var det svårt att anpassa sig åt andra hållet, jag kunde ha svårt att förstå varför patienter kom in akut för att röntga sin tå.
Arbetsgången på sjukhuset i Burundi skilde sig markant från i Sverige och Christian Unge utvecklade sin förmåga att ställa diagnos.
– Där kunde jag inte ta en mängd prover. Jag lärde mig att lita på det jag såg, kände och undersökte.

Hjärnforskaren som blev en banbrytare

Katarina Gospic, utbildad fysiolog, läkare och hjärnforskare. Foto: Jenny Hammar
Katarina Gospic, utbildad fysiolog, läkare och hjärnforskare. Foto: Jenny Hammar
Läkaren Katarina Gospic har alltid brunnit för att nysta i hjärnan – och hittade helt nya och oväntade vägar för sin forskning. De medicinska upptäckterna kombinerar hon med allt ifrån inredning till ledarskapsutbildning, och har nu hittat den magiska formeln för att bli en banbrytare.

Katarina Gospic är utbildad fysiolog, läkare och hjärnforskare, har skrivit en rad populärvetenskapliga böcker och driver ett företag. Just nu jobbar hon med att utveckla en VR-plattform för social e-inlärning. Den klassiska läkarvärlden med kliniskt arbete och forskning lämnade hon redan som 27-åring.
– Jag kände inte energin inom akademin eller landstinget. Det var väldigt utstakat, som en spikrak tågräls med en rad stationer att bara ticka av. Det var väldigt hierarkiskt, och man skulle helst vara en 50-årig medelålders vit man och komma från en fin familj för att passa in ordentligt.

”Jag gör min grej”
Hennes doktorsavhandling handlade om vad som händer i hjärnan vid beslutsfattande och Katarina Gospic lämnade läkarvärlden för att skriva en bok på temat.
– Det gav en snöbollseffekt. Jag kom ut i media och det började komma in förfrågningar om att föreläsa och hålla workshops. Jag började jobba i kommersiell regi och har på vägen träffat människor som lett till nya jobb och idéer.
Att hon bröt normer inom läkar­världen fick många att reagera negativt.
– Det är som en bubbla där man inte får gå snabbare än den allenarådande takten, och där man ska göra som alla andra. När du lämnar den är det som att indirekt ifrågasätta det de andra gör, säger Katarina Gospic.
I sin senaste bok, ”I huvudet på en banbrytare”, skriver hon och journalisten Viggo Cavling om fem steg till framgång: miljö, idé, repetition, tajming och mod.
Vad är det som gjort dig till en banbrytare?
– Jag har repeterat mycket, jag gör min grej. Fastän jag ramlar eller någon sätter krokben har jag alltid haft en väldigt stark motivation i mig att bara fortsätta, och det har också gjort mig modig i det jag gör.

Åka i blindo
Katarina Gospic vill inspirera andra läkare att tänka utanför boxen och kasta sig ut i det okända, bort från den där tågrälsen.
– Man måste lära sig att hantera ovissheten. Du kommer att komma till fantastiska platser som du inte kan föreställa dig när du börjar din resa. Du blir tryggare i att åka i blindo; det gäller bara att släppa idén om att man vet exakt vad som ska hända.

Genforskning påverkar psykiatri

Anders Hansen, psykiater och författare. Foto: Stefan Tell
Anders Hansen, psykiater och författare. Foto: Stefan Tell
Redan termin två på läkarutbildningen väcktes Anders Hansens intresse för psykiatri.
– Det finns en existentiell och filosofisk dimension som man inte hittar i någon annan specialitet. Inget kan vara mer fascinerande än människans hjärna, säger han.

Psykiatern och författaren Anders Hansen var nästan färdig civilekonom när hans passion för naturvetenskap tog överhanden. Samtidigt som han slutförde sina studier på Handelshögskolan hoppade han på läkarprogrammet på KI och han fick snabbt upp ögonen för såväl neurologi som psykiatri.
– Jag fastnade för psykiatri och det har jag aldrig ångrat. I hjärnan ryms människans hela väsen.
Anders Hansen är inte förvånad över att så många som 28 procent av läkarna kan tänka sig att arbeta inom psykiatrin. Han har sett ett kraftigt stigande intresse för specialiteten under senare år.
– Det finns säkert många orsaker. Idag finns inom psykiatrin en insikt om att vi är biologiskt drivna varelser och modern neurovetenskap, genforskning och medicinska avbildningstekniker gör att man i mycket högre utsträckning kan luta sig mot vetenskap i diagnos och behandling. Stigmat kring psykisk sjukdom har minskat, säger han.
– Samtidigt är hjärnan fortfarande det stora mysteriet och det finns en existentiell komponent som lockar, inte minst nu när samhället blir allt mer sekulariserat. Modern hjärnforskning ersätter den dualistiska synen på kropp och själ med ett helhetsperspektiv.

Nytt perspektiv på ADHD
Idag kombinerar Anders Hansen sitt kliniska arbete med att skriva böcker. Växelverkan mellan psyke och beteende med biologiska och evolutionära processer är ett genomgående tema. Nyligen utkom hans tredje bok, Fördel ADHD. I den vill han nyansera bilden av ADHD och få bort sjukdomsstämpeln.
– Jag vill inte bagatellisera symtomen, men många med ADHD identifierar sig med enbart negativa aspekter av diagnosen. Det kan lägga grunden till ett livslångt dåligt självförtroende. Ur ett evolutionärt perspektiv finns stora fördelar med ADHD, det innebär ofta ett starkt driv och energi, kreativitet och förmåga att skaka av sig misslyckanden. Många jägarfolk har gener kopplade till detta drag.
Anders Hansen framhåller att för att förstå människans hjärna gäller det att backa det evolutionära bandet och se allt beteende i en djupare kontext. Nästa bok handlar om hur den exceptionellt snabba utvecklingen inom it påverkar hjärnan, inte minst hos barn och unga.
– Det sker en explosion av psykisk ohälsa bland unga. En orsak kan vara den ständiga uppkopplingen, med dess snabba belöningar som skapar ett enormt beroende. Våra hjärnor har utvecklats för ett annat liv och det är naivt att tro att smartphones och surfplattor inte har en effekt på hur vi mår.

Skulle du kunna tänka dig att arbeta inom psykiatrin?