Etikettarkiv: Etik

Läkarprofessionen bör kliva fram och ta sitt ansvar

Britt Skogseid, ordförande i Svenska Läkaresällskapet. Foto: Samuel Unéus
Britt Skogseid, ordförande i Svenska Läkaresällskapet. Foto: Samuel Unéus
Hälso- och sjukvården står inför stora utmaningar med bland annat bemanningsproblem, stängda vårdplatser och personalflykt. Svenska Läkaresällskapet anser att orsakerna är relaterade till hur sjukvården styrs och är starkt kritiska till de senaste decenniernas utveckling mot kontroll, detaljmätning och byråkratisering.

Britt Skogseid, professor i tumörbiologisk endokrinologi vid Uppsala universitet, överläkare på Akademiska sjukhuset och ordförande i Svenska Läkaresällskapet, vill slå ett slag för patient-läkarmötet, som är det enskilt viktigaste instrumentet sjukvården har att erbjuda och som utgör själva kärnan i utövandet av läkargärningen.

Patient-läkarmötet centralt
– När de väsentliga besluten fattas av den kunniga och erfarna läkaren tillsammans med patienten blir vården individanpassad, behovsstyrd och effektiv. Därför måste mötet få ta tid. All organisation och styrning inom sjukvården bör syfta till att ge patient-läkarmötet så goda förutsättningar som möjligt, säger Britt Skogseid.
Dagens hälso- och sjukvårdssystem stödjer inte detta, vilket bidrar till att många väljer att lämna den kliniska verksamheten. Det leder i sin tur till problem som långa vårdköer, stängda vårdplatser och ett beroende av hyrpersonal.

Processmått inte ändamålsenliga
– En gemensam nämnare för de så kallade förbättringsåtgärder som genomförs i sjukvården är att ännu fler parametrar ska mätas. Det rör sig ofta om processmått som inte är ändamålsenliga utifrån ett kvalitets- och patientperspektiv, exempelvis statistik över hur många patienter som behandlats eller slussats igenom systemet hos en specifik vårdgivare. Dessa processmått driver sjukvårdens utveckling i helt fel riktning, säger Britt Skogseid.
Svenska Läkaresällskapet efterlyser bättre verktyg för att följa upp vårdens kvalitet och menar att professionen måste kliva fram och ta ansvar. SLS har utformat en egen modell ”Hippokratesrevisionen” för professionsbaserad klinisk revision, som handlar om att professionella grupper regelbundet granskar verksamheter på plats runt om i landet utifrån ett visst ramverk.
– Hippokratesrevisionen utgår från faktiska patientfall med en viss diagnos och reviderar medicinska resultat, efterlevnad av etiska prioriteringsprinciper, forskning och fortbildning.
Målet med revisionen är att identifiera såväl styrkor som svagheter, så att kliniken kan utveckla sin verksamhet, säger Britt Skogseid.
Den återstående frågan är om vårdgivaren egentligen är beredd att låta sig granskas om hur väl man lever upp till lagstiftningens krav på en likvärdig vård efter behov.

Läkarens kliniska excellens
Svenska Läkaresällskapets vision är bästa möjliga hälsa för alla. För att uppnå visionen är det nödvändigt att värna läkarens kliniska och vetenskapliga excellens.
– Det är en premiss som sällan finns med på arbetsgivarnas agenda. Läkarna måste själva värna om sin rätt till kontinuerlig fortbildning, möjlighet att bedriva klinisk forskning och att ha tillgång till ett kunskapsorienterat ledarskap som värnar yrkesetiska principer, säger Britt Skogseid.

Etisk stress
Ett grundläggande problem i sjukvården är, enligt Britt Skogseid, att många läkare drabbas av en etisk stress eftersom de saknar rätt förutsättningar för att utöva sitt yrke enligt gällande etiska riktlinjer.
– Hälso- och sjukvårdens styrning gynnar inte det som är allra viktigast – kunskap, kvalitet och etiskt omhändertagande av den enskilda patienten. Systemet ska stödja medicinska prioriteringar, det ska inte löna sig att bolla runt patienter i systemet. Det är ohållbart och bidrar till en ökad etisk stress. Som profession måste vi högljutt protestera varje gång vi inte kan tillämpa det arbetssätt och de etiska principer som vi lärt oss under utbildningen, avslutar Britt Skogseid.

Vårdplatsbrist och personalomsättning behöver åtgärdas

Karin Båtelson, ordförande i Sjukhusläkarna och 1:e vice ordförande i Läkarförbundet. Foto: Björn Larsson Rosvall / TT
Karin Båtelson, ordförande i Sjukhusläkarna och 1:e vice ordförande i Läkarförbundet. Foto: Björn Larsson Rosvall / TT
Situationen angående vårdplatser har inte blivit bättre under 2017, ytterst få läkare kan fullt ut arbeta utifrån medicinska och etiska prioriteringar, och 3 av 4 läkare anser att personalomsättningen är för hög i sin organisation. Karin Båtelson, ordförande i Sjukhusläkarna, redogör för vilka åtgärder som måste till, här och nu.

– Jag tolkar undersökningsresultatet som en reaktion på att beslutsfattarna inte tar vårdplatsbristen på allvar. De pratar om att digitalisering eller en utbyggd primärvård ska lösa situationen. Visst det kan hjälpa till i framtiden, men vårdplatsbristen är en realitet som behöver lösas här och nu. Det handlar både om patienter som kommer in akut sjuka och för att minska de helt oacceptabla väntetiderna för planerade operationer och andra åtgärder, säger Karin Båtelson, ordförande i Sjukhusläkarna, 1:e vice ordförande i Läkarförbundet och överläkare i klinisk neurofysiologi på Sahlgrenska universitetssjukhuset.

Realistisk dimensionering
För att lösa vårdplatsbristen krävs, enligt Karin Båtelson, en genomtänkt och realistisk vårdplatsdimensionering från landstingen och regionernas sida samt en bra arbetsmiljö som motiverar vårdpersonalen att stanna kvar i organisationen. Närvarande chefer med en gedigen medicinsk kompetens är ytterligare en faktor som kan minska vårdplatsbristen.
– Det behövs också fler specialiserade enheter och mindre sjukhus som är snabbfotade och har korta beslutsvägar. De kan på ett effektivt sätt avlasta de större sjukhusen. Man behöver även stärka läkarinflytandet i primärvården och i kommunerna så fler patienter kan behandlas med medicinsk kontinuitet och mycket mer förebyggande, säger Karin Båtelson.

Medicinska och etiska principer
Undersökningen visar också att endast åtta procent av läkarna kan arbeta fullt ut i enlighet med medicinska och etiska prioriteringar och mer än var femte läkare svarar ”inte så mycket” eller ”inte alls”.
– Det är skrämmande. Detta måste vi svänga tillbaka för patienternas och vårdpersonalens skull. Läkare måste ju förstås anpassa sig efter befintliga resurser beroende på totala behovet, men de etiska och medicinska principerna får aldrig sättas ur spel, säger Karin Båtelson.

Personalomsättning för hög
Hon är inte förvånad över att 72 procent av läkarna i undersökningen betraktar personalomsättningen på sin arbetsplats som för hög.
– Sjukvårdens säkerhet bygger på god arbetsmiljö och kontinuitet, både för patienten som för personalen internt. Man måste veta vad den andra personen kan och inte. En hög personalomsättning är också kostsamt i förlorad kompetens, att tid tas till att ständigt lära upp nya medarbetare och att det avsevärt ökar risken för både felbeslut och vårdskador. Grundtryggheten bland personalen minskar när man inte känner sina kollegor ordentligt. Det handlar om att många väljer nya arbetsplatser och att det finns mycket kortvariga hyrläkare. Samtidigt har vi stora pensionsavgångar bland läkare, det är viktigt att arbetsgivarna planerar ersättningsrekryteringen för dem i god tid, säger Karin Båtelson.
Några av de viktigaste åtgärderna för att personalomsättningen ska minska och antalet vårdplatser bli fler är, enligt Karin Båtelson, en realistisk dimensionering och fördelning av behovet, samt ökad medicinsk kontinuitet i primärvård och kommunal vård. Mindre detaljerade styrsystem som tillåter vårdpersonalen att arbeta mer målfokuserat snarare än detaljstyrt samt bra chefer som värnar om en god arbetsmiljö tillhör också de åtgärder som hon efterlyser för att situationen i vården ska förbättras på sikt.

I hur stor grad kan du som läkare arbeta i enlighet med medicinska och etiska prioriteringar?

94% av läkarna ansåg i april 2017 att brist på vårdplatser var allvarligt för patientsäkerheten. Har situationen angående vårdplatser förbättrats under 2017?

Är personalomsättningen bland vårdpersonal på en rimlig nivå inom din organisation?

Om undersökningen
Undersökningen genomfördes mot ett slumpmässigt urval av läkare i Sverige den 10–12 oktober 2017. Statistisk felmarginal 2,5–4 procentenheter.

Vilka dilemman brottas läkare med?

Ulrik Kihlbom, docent och universitetslektor i medicinsk etik vid Centrum för forsknings- & bioetik.
Ulrik Kihlbom, docent och universitetslektor i medicinsk etik vid Centrum för forsknings- & bioetik.
Inom sjukvården väcks ofta filosofiska frågor som behöver lösas praktiskt. Docenten och universitetslektor i etik Ulrik Kihlbom har bland annat tittat på vad som händer i obalansen mellan läkare och patienter.

För Ulrik Kihlbom är filosofi inte bara ett redskap för att diskutera teoretiska frågor i forskning – utan hur man utvecklar själva forskningsfrågorna. Förutom att forska har han under många år undervisat blivande läkare i medicinsk etik vid Uppsala universitet.
– Jag har alltid varit intresserad av förhållandet mellan etisk teori och praktiska frågeställningar. Det kan handla om obalansen mellan läkare och patienter, där läkarens position innebär auktoritet och hur den ska användas i relationen till patienten, säger Ulrik Kihlbom, docent och universitetslektor i medicinsk etik vid Centrum för forsknings- & bioetik.

Regler som begränsar
Ett exempel på etiskt dilemma en läkare kan ställas inför är när patienter behöver vård, men där det finns regelverk som begränsar handlingsutrymmet.
– Det kan exempelvis röra sig om papperslösa som söker vård eller patienter som har andra behov än rent medicinska. Här finns det ofta en osäkerhet kring vad det kan finnas för utrymme i en organisation om läkare går emot riktlinjerna, fortsätter han.

Risk för moralisk stress
Just arbetskulturen på arbetsplatsen kan skapa dilemman i allmänhet. Ulrik Kihlbom berättar att han varit med på flera läkarronder och upplevt att det kan se väldigt olika ut.
– Många sjukhus för regelbundna etikdiskussioner och har utvecklat former för hur man ska möta etiska dilemman. Men risken när det finns en praxis är att man inte tittar öppet på problemet, säger Ulrik Kihlbom.
För att undvika att läkare ska uppleva ”moralisk stress” som kan uppstå om man fortsätter medverka till något man tycker är fel, är det extra viktigt att belysa etik inom vården.
– Genom att regelbundet föra etiska samtal ges utrymme och möjlighet att ändra på saker. Även om det kan vara svårt att mäta om vården reellt blir bättre, upplevs det positivt om man får vara med i diskussionerna, avslutar han.