Etikettarkiv: Intensivvård

Vardagen på IVA har förändrats mycket under pandemin

Cecilia Arfwedson, specialistläkare i anestesi och intensivvård på Karolinska i Huddinge. Foto: Beatrice Lundborg/DN/TT

Även om vi inom IVA är vana vid att arbeta med svårt sjuka och döende patienter så har vi aldrig tidigare vårdat så många patienter på så kort tid. Ytterligare en aspekt som varit belastande är att anhöriga inte kunnat finnas vid patienternas sida, säger Cecilia Arfwedson, specialistläkare i anestesi och intensivvård.

– Under första vågen våren 2020 gjorde hela intensivvården en otrolig omställning och kraftsamling när vi öppnade upp många nya vårdplatser på kort tid. Samtidigt rekryterades mycket ny personal, framför allt sjuksköterskor från andra specialiteter som snabbutbildades. Engagemanget i den omfattande mobilisering som krävdes var mycket stort. Samtidigt rådde en påtaglig känsla av kris och katastrof, säger Cecilia Arfwedson, IVA på Karolinska i Huddinge.
Under andra och tredje vågen var intensivvården mer förberedd och bättre rustad för att ta emot covidpatienter. Sommaren 2020 iordningsställdes exempelvis en ny IVA-avdelning på Karolinska Huddinge som bemannades med personal även från Karolinska Solna.

”Engagemanget i den omfattande mobilisering som krävdes var mycket stort.”

Inte välkomnat anhöriga
– I samband med den andra och tredje vågen hade vi också mer kunskap om covid-19. Även om vi inom IVA är vana vid att arbeta med svårt sjuka och döende patienter så har vi aldrig tidigare vårdat så många patienter på relativt kort tid. Ytterligare en aspekt som varit belastande är att anhöriga, som vanligtvis är välkomna i princip dygnet runt på IVA-avdelningar, inte kunnat finnas vid patienternas sida. Det har varit jobbigt för de anhöriga och självklart även påverkat vårdpersonalen, säger Cecilia Arfwedson.
Det är påfrestande att ingen vet hur länge pandemin ska pågå, att man inte kunnat se något direkt slut på den långvariga perioden av hög arbetsbelastning och bristfällig återhämtning.

Sammanhållning
57 procent av läkarna anser att arbetsgemenskapen och teamkänslan har stärkts inom sjukvården under pandemin. Inom IVA och övrig covid-19-vård är motsvarande siffra 79 procent.
– Jag upplever definitivt att teamkänslan och sammanhållningen har stärkts under pandemin, både mellan olika professioner på IVA, och samarbetet mellan olika specialiteter och vårdenheter, säger Cecilia Arfwedson.
– Vi ser dessvärre ännu inte att vaccinationsprogrammet inneburit någon större skillnad i vilka patienter som vårdas på IVA. Min förhoppning är ändå att vi kommer att se en större skillnad i patientunderlaget i takt med att fler yngre och medelålders personer vaccineras. Däremot utvecklas vården av covid­patienter med nya erfarenheter, både för behandlingsmetoder och för vilka läkemedel som fungerar bra för dessa patienter, säger Cecilia Arfwedson.

Anser du att arbetsgemenskapen och teamkänslan har stärkts inom sjukvården under pandemin?


Av läkarna inom intensiv- eller covid-19-vården svarade 79% ja.

Om undersökningen

Undersökningen genomfördes av Framtidens Karriär – Läkare mot ett slumpmässigt urval av läkare i Sverige 16–21 april 2021. Den statistiska felmarginalen i undersökningen är 2,5–4,0 procentenheter.

Långsiktigt krävande situation för intensivvården

Annette Nyberg, överläkare vid anestesikliniken på Alingsås lasarett och ordförande i Svensk Förening för Anestesi- och Intensivvård.
Annette Nyberg, överläkare vid anestesikliniken på Alingsås lasarett och ordförande i Svensk Förening för Anestesi- och Intensivvård.

Situationen i intensivvården är väldigt ansträngd under covid-19-pandemin, även om belastningen varierar mellan olika regioner. Intensivvårdspersonalen gör en fantastisk insats med stora personliga uppoffringar i form av långa arbetspass och mindre återhämtning under pandemin.

– Det är bekymmersamt att regeringen bedömer tillgången på intensivvårdsplatser som god i Sverige. Även om de fysiska vårdplatserna finns där så krävs väldigt mycket specialiserad och kompetent personal i form av intensivvårdsläkare och IVA-sjuksköterskor för att kunna vårda svårt sjuka covid-19-patienter, säger Annette Nyberg, överläkare vid anestesikliniken på Alingsås lasarett och ordförande i Svensk Förening för Anestesi- och Intensivvård.
En utmaning är, enligt Annette Nyberg, att intensivvårdsläkare och intensivvårdssjuksköterskor nu vårdar betydligt fler patienter än normalt. Många regioner har snabbutbildat läkare och sjuksköterskor med andra specialistinriktningar som nu arbetar i intensivvården. Det ställer höga krav på intensivvårdsläkare och IVA-sjuksköterskor, som utöver sin ökade arbetsbelastning, lägger mycket tid på att stötta de kollegor som saknar tidigare intensivvårdserfarenhet.

Omfördelning mellan regioner
– Jag tror att vi kan komma att se fler förflyttningar av intensivvårdspatienter över regiongränserna framöver. Hittills har relativt få patienter flyttats men eftersom belastningen är särskilt hög på intensivvården i vissa regioner vore det bra med en utjämning av belastningen, säger Annette Nyberg.
Hon tror också att omfördelning av intensivvårdspersonal över regiongränserna kan efterfrågas mer framöver. Även medicinsk utrustning har mobiliserats till intensivvården, där exempelvis ventilatorer som normalt sett används på operationsavdelningar har flyttats till intensivvården.

”Viktigaste åtgärden för att minimera belastningen på intensivvården är att hålla nere smittspridningen”

Snabb mobilisering
– Jag är imponerad över att många sjukhus kommit så långt som de gjort i arbetet med att mobilisera kompetens och resurser till intensivvården, i synnerhet med tanke på det bristande resursläge som rådde redan innan pandemiperioden inleddes. Mycket ny kunskap inhämtas och omsätts snabbt i praktiken, säger hon.
Den enskilt viktigaste åtgärden för att minimera belastningen på intensivvården är, enligt Annette Nyberg, att hålla nere smittspridningen så andelen covid-19-patienter som behöver intensivvård inte fortsätter att öka.

Brist på läkemedel och material
Bristande tillgång på läkemedel som exempelvis behövs för att söva covid-19-patienter är ett stort problem i hela landet. På många intensivvårdsavdelningar tvingas man improvisera fram lösningar utifrån hur dagstillgången på nödvändiga läkemedel ser ut.
– En grupp för gemensamma läkemedelsinköp har bildats på initiativ av fyra regioner och SKR. Gruppen har mandat att fördela läkemedel mellan regionerna och sjukhusen. Jag önskar dock att det ska initieras en motsvarande grupp för regiongemensamma inköp och möjlighet till fördelning av sjukvårdsmaterial. Det råder stor brist på material. Varje verksamhetschef behöver besluta om är att godkänna att man använder vissa typer av sjukvårdsmaterial längre än normalt samt att man ska kunna återanvända en del material. Det skulle underlätta om man från centralt håll kunde godkänna avsteg från regelverket, men det har Socialstyrelsen sagt nej till, säger Annette Nyberg.

Långsiktigt hållbar arbetsmiljö
En avgörande fråga för svensk intensivvård just nu är förstås hur man ska kunna skapa en långsiktigt hållbar arbetsmiljö för personalen under en extremt krävande pandemiperiod som riskerar att bli långvarig.
– Det viktigaste för patientsäkerheten och arbetsmiljön är acceptabel arbetsbelastning och längd på arbetspass samt möjlighet till återhämtning. I den ständigt föränderliga verklighet vi befinner oss i nu är det viktigare än någonsin att arbetsgivarna formulerar tydliga riktlinjer kring allt från skyddsutrustning till vad som gäller kring testning av personal och rutiner för arbetsuppgifter. Det bidrar till att öka tryggheten i en mycket krävande situation, avslutar Annette Nyberg.

Hur bedömer du tillgången på skyddsutrustning för sjukvårdspersonalen idag, i slutet av april? Jag bedömer den som…
instensiv_graf1
Hur bedömer du tillgången på läkemedel idag, i slutet av april, inom vård av covid-19-patienter? Jag bedömer den som…
instensiv_graf2
Om undersökningen

Undersökningen har genomförts av Framtidens Karriär – Läkare mot ett slumpmässigt urval av läkare i Sverige 24–29 april 2020. Den statistiska felmarginalen i undersökningen är 2,5–4,0 procentenheter.

Utvecklas och påverka på Akademiskas nya barnsektion

Pia Stöllman, sjuksköterska och biträdande sektionschef och Rainer Dörenberg, överläkare i anestesi och sektionschef. Foto: Dan Pettersson / DP-Bild
Pia Stöllman, sjuksköterska och biträdande sektionschef och Rainer Dörenberg, överläkare i anestesi och sektionschef. Foto: Dan Pettersson / DP-Bild

Den nya barnsektionen på Akademiska sjukhuset samlar anestesi, operation och intensivvård på ett och samma ställe. Det ger bättre och säkrare vård och sammanhållna team runt barnen. Här kan du som är färdig specialist sätta avtryck i en av Sveriges mest avancerade vårdmiljöer för barn.

Det var i mars i fjol som barnintensiven (BIVA), barnanestesin och barnoperationsavdelningen, samt uppvakningsavdelningen gick samman för att bilda en sektion. Det ger många fördelar för barnen, som får en bättre och säkrare vård, med tillgång till pediatrisk kompetens dygnet runt. Nu rekryterar sektionen färdiga specialistläkare inom anestesi och intensivvård, som vill arbeta med barn och vara med och bygga upp den nya verksamheten. Nästa år startas även en primärjourslinje för barn. Man söker också sjuksköterskor, såväl grundutbildade som specialistsjuksköterskor.
– Det är en unik chans att få bidra med egna idéer och driva förändrings- och utvecklingsarbete. Medarbetarna är i högsta grad involverade i processen. Detta är ett prioriterat område i Region Uppsala, det är mycket på gång och det satsas resurser. Vi har haft en väldigt positiv utveckling under det senaste dryga året, med en personalgrupp som trivs, samtidigt som vi har fler operationer och vårdtimmar än någonsin, berättar sektionschef Rainer Dörenberg, som är överläkare i anestesi.

Nybyggda lokaler
Om ett drygt år flyttar BIVA in i nya lokaler. Idag finns fyra till fem vårdplatser på BIVA och målet är att på sikt ha dubbelt så många. I likhet med hela sektionen genomsyras den nybyggda avdelningen av ett helhetstänkande vad gäller den fysiska miljön. Det blir ”enkelrum”, byggda utifrån optimal bemanning, som även kan beläggas med två patienter beroende på vårdbehovet. Alla vårdrum kommer att ha en anhörighörna, och man arbetar mycket med ljussättning och ljud för att skärma av och skapa en lugn och trygg miljö, för såväl patienter och anhöriga som personal.
– Det är ett tydligt nytänkande vad gäller inredningen. Den här typen av vård kräver ju väldigt tekniskt avancerad apparatur och ständig övervakning, vilket kan uppfattas som mycket störande. Här använder man de senaste rönen om ljud och ljus för att minimera störningar och skapa harmoni. Mycket möda har lagts på att barn och föräldrar ska få en så lugn miljö som det bara är möjligt och att medarbetare som arbetar skift ska få en bra dygnsrytm, säger sjuksköterskan Pia Stöllman, som är biträdande sektionschef.

Vi söker specialistläkare till AnOpIVA-Barnsektionen. Klicka här för mer information och ansök

Komplett sjukhus
Akademiska sjukhuset är ett av endast fyra sjukhus i Sverige med barnintensivvårdsavdelning. Här vårdas barn med många olika sjukdomar av olika svårighetsgrader. Akademiska sjukhuset är dessutom specialiserat på brännskador och det enda sjukhus som vårdar brännskadade barn under sex månaders ålder.
– Det är en extrem fördel att ha så bred och högspecialiserad vård. Akademiska är ett komplett sjukhus och det är enormt stimulerande att arbeta med all den kompetens som finns samlad i huset. Dessutom är det nära kontaktvägar mellan kliniker och avdelningar, vilket underlättar för personalen och är till stort gagn för patienterna, säger Rainer Dörenberg, som kom till Akademiska sjukhuset från Tyskland med avsikt att stanna i högst två år. Det är 20 år sedan och han har inga planer på att flytta.
– Det är ett kvitto så gott som något på hur lätt det är att utvecklas och trivas här, både på Akademiska sjukhuset och i Uppsala, konstaterar han.

Att jobba med barn
Både han och Pia Stöllman framhåller hur givande det är att arbeta inom barnsjukvården. Patientgruppen är skör vilket kan upplevas som stressande i vissa situationer men det gör också arbetet särskilt meningsfullt och tillfredsställande.
– Helhetstänkandet, där barn- och familjeperspektivet spelar en viktig roll ger också en speciell dimension. Anhöriga är väldigt involverade i omvårdnaden och vi ser dem som en stor resurs, berättar Pia.
Den nya barnsektionen på Akademiska sjukhuset erbjuder ett brett utbud av kompetensutveckling och stora möjligheter att forska eller driva olika projekt. Anestesiläkare och specialistsjuksköterskor kan också arbeta deltid med helikopterverksamheten, berättar Pia Stöllman och Rainer Dörenberg.
– Det finns alla möjligheter att arbeta med det man är intresserad av. Vårt budskap till läkare och sjuksköterskor är: Kom hit med ditt engagemang och dina idéer. Här kan du påverka och utvecklas!

Vi söker specialistläkare till AnOpIVA-Barnsektionen. Klicka här för mer information och ansök

Nya barnsektionen på Akademiska sjukhuset
Från den 1 mars i fjol gick Barnintensivvårdsavdelningen (BIVA), Barnanestesi- och barnoperationsavdelningen och Barnuppvakningsavdelningen på Akademiska sjukhuset samman och bildade en sektion. Detta ger bättre och säkrare vård till barn i behov av anestesi och intensivvård, med rätt kompetens till pediatriska patienter dygnet runt. Sektionen rekryterar nu specialistläkare i anestesi och intensivvård samt sjuksköterskor som vill vara med och bygga upp den nya verksamheten.

Vill du veta mer? Kontakta:
rainer.dorenberg@akademiska.se
pia.stollman@akademiska.se

www.akademiska.se


Fältarbete via Läkare utan gränser vidgade narkosläkarens perspektiv

Narkos- och intensivvårdsläkaren Märit Halmin på uppdrag i Afghanistan.
Narkos- och intensivvårdsläkaren Märit Halmin på uppdrag i Afghanistan.
Att arbeta som fältläkare i krigsdrabbade länder är en värdefull erfarenhet som ger perspektiv på tillvaron och arbetet. För narkos- och intensivvårdsläkaren Märit Halmin, som hittills har gjort tre fältuppdrag via Läkare utan gränser, är arbetet i krigszoner ett sätt att ta ansvar och göra en insats för att minska världens orättvisor.

– Jag visste redan tidigt i min karriär att jag ville åka utomlands och arbeta, men ville vänta tills jag gått klart min specialistläkarutbildning och kände mig trygg i yrket. 2015 åkte jag på mitt första fältuppdrag, då arbetade jag i Afghanistan i två månader. Året därpå var jag i Jemen och förra året arbetade jag en period i Syrien, säger Märit Halmin, som är narkos- och intensivvårdsläkare sedan 2015 och sedan två år tillbaks arbetar på en medicinsk intensivvårdsavdelning på Södersjukhuset i Stockholm.

Helt andra förutsättningar och omständigheter
Hennes främsta drivkraft för att arbeta utomlands som narkosläkare via Läkare utan gränser är en grundläggande ilska över orättvisorna i världen och en ansvarskänsla som gör att hon vill bidra till att tillhandahålla vård på några av världens mest utsatta platser.
– Även om arbetet som narkosläkare i grund och botten är detsamma oavsett var i världen jag befinner mig så varierar förutsättningarna och omständigheterna förstås avsevärt. Som narkosläkare ute i fält har jag inte tillgång till samma utrustning och läkemedel som hemma i Sverige, men det är förvånansvärt hur mycket man faktiskt kan åstadkomma med relativt grundläggande utrustning, säger Märit Holmin.
En avgörande skillnad mellan att arbeta i den svenska sjukvården och utomlands är förstås att via Läkare utan gränser arbetar Märit Halmin i krigszoner där hon stöter på skador som knappt förekommer i Sverige, exempelvis traumaskador från explosioner och minor.
– Ytterligare en stor skillnad är att patienter faktiskt dör av tillstånd som kan behandlas i Sverige, exempelvis stroke och hjärtinfarkt. När jag arbetar i krigszoner saknas även möjlighet till intensivvård efter operationer, vilket förstås också är en avgörande skillnad, säger Märit Halmin.

Perspektiv på svenska sjukvården
Hon rekommenderar i princip alla läkare som funderar på utlandstjänstgöring att ta steget och åka iväg. Fältarbetet har gett Märit Halmin värdefulla perspektiv på hur priviligierade patienterna i den svenska sjukvården är jämfört med människor i många andra länder.
– Via fältuppdragen har jag haft förmånen att arbeta med och lära känna kollegor från andra länder. Jag har lärt mig mycket om mig själv och verkligen fått perspektiv på den svenska sjukvården. Jag skulle önska att utlandstjänstgöringar får ett större formellt meritvärde i en läkares CV. Även om den här typen av erfarenheter är otroligt värdefulla så syns de tyvärr inte alltid på pappret, säger Märit Halmin.