Resursbrist och pressad arbetssituation i sjukvården

65 procent av läkarna i öppenvården betraktar den ordinarie läkarbemanningen på deras arbetsplats som otillräcklig. Motsvarande andel bland läkare i slutenvården är 58 procent. Statistiken är, enligt Läkarförbundets ordförande Sofia Rydgren Stale, ett tydligt tecken på att det i många verksamheter råder en obalans mellan patienternas medicinska behov och sjukvårdens tillgängliga resurser.

– Undersökningsresultatet är dessvärre inte förvånande, det överensstämmer väl med likartade enkätundersökningar som vi har genomfört. Att arbeta som läkare innebär ett särskilt medicinskt ansvar. Den tid som krävs för patientarbete kan inte rationaliseras bort eller skjutas på framtiden, säger Sofia Rydgren Stale.
Hon betraktar en hög andel ordinarie läkarbemanning som en viktig förutsättning för en stabil och välfungerande verksamhet som kan utvecklas över tid och som skapar trygghet för såväl patienter som sjukvårdens medarbetare.

Fördubbling av allmänspecialister
– Att den ordinarie läkarbemanningen är lägre inom öppenvården är inte heller någon överraskning. En i många fall orimlig arbetsbelastning gör att primärvården ofta har svårt att rekrytera och behålla specialistläkare i allmänmedicin. För att nå Socialstyrelsens riktvärde på 1 100 invånare per fast läkare krävs en fördubbling av antalet specialister i allmänmedicin i primärvården. För att på sikt kunna nå målet och minska obalansen mellan tillgång och efterfrågan på allmänspecialister krävs långsiktiga kompetensförsörjningsstrategier från regionernas sida, säger Sofia Rydgren Stale.

”Den tid som krävs för patientarbete kan inte rationaliseras bort eller skjutas på framtiden.”

Brist på AT-tjänster
Det råder för närvarande specialistläkarbrist i landets samtliga 21 regioner. Vilka specialistområden det är brist på varierar mellan regionerna, men en gemensam utmaning är bristen på AT-tjänster. Många läkare får därför vänta på sin AT-tjänstgöring, vilket resulterar i flaskhalsar i systemet.
– Regionerna ökar inte antalet BT-tjänster i den omfattning som krävs och dimensionerar inte heller antalet AT-tjänster utifrån efterfrågan. Det är kortsiktiga beslut som på sikt kommer att förvärra specialistläkarbristen, säger Sofia Rydgren Stale.

1 av 4 överväger att lämna yrket
En krävande arbetsmiljö där resurstillgången inte motsvarar de medicinska behoven och svåra etiska ställningstaganden hör till vardagen resulterar i att många läkare väljer att gå ner i arbetstid, byta jobb eller rentav lämna yrket.
– Den höga arbetsbelastningen gör att läkare upplever att de behöver vidta åtgärder för att orka med vardagen. I våra undersökningar uppger en av fyra läkare inom primärvård, akutsjukvård och psykiatri att de funderat på att lämna yrket. Dessa tre kategorier sticker ut i statistiken, säger Sofia Rydgren Stale.

Begränsad patientlista
För att öka den ordinarie läkarbemanningen och motivera fler läkare att stanna krävs, enligt Sofia Rydgren Stale, att arbetsgivare såväl kort- som långsiktigt prioriterar arbetsmiljöfrågan. Det handlar i slutänden om att erbjuda läkare rimliga förutsättningar att utföra sitt arbete.
– Det finns goda exempel från primärvården där man valt att införa Socialstyrelsens riktvärde på 1 100 patienter per fast läkarkontakt. En begränsad patientlista genererar ofta en positiv spiral som i sin tur leder till att verksamheten lyckas rekrytera och behålla fler specialister, förbättrad arbetsmiljö och ett minskat beroende av hyrläkare. Ytterligare en åtgärd som gör verklig skillnad och där det finns tydlig evidens som styrker fördelarna är att öka andelen läkare på ledande positioner i sjukvården, avslutar Sofia Rydgren Stale.

Annons