Prioritera det sjukdomsförebyggande arbetet
Det hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande arbetet är centralt för att minska sjukdom och förbättra folkhälsan. Hälso- och sjukvården har den kompetens som krävs för att arbeta sjukdomsförebyggande och bedriver mer sådan verksamhet än vad många tror, vilket allra bäst sker i samverkan med exempelvis kommunerna.
Samtidigt krävs fler strukturerade sjukdomsförebyggande insatser för patienter i alla åldrar, och att status för dessa insatser stärks i svensk hälso- och sjukvård.
– Fördelarna med ett proaktivt förhållningssätt som tidigt fångar upp riskfaktorer är tydliga. Det leder till minskat lidande för patienterna, och sänkta sjukvårdskostnader för behandling av kroniska sjukdomar. Det sjukdomsförebyggande arbetets prioritet och status i sjukvården bör stärkas, bland annat i form av fler strukturerade insatser som följs upp. Region Skåne erbjuder exempelvis 40- och 50-åringar riktade hälsosamtal som fångar upp riskfaktorer för hjärt- och kärlsjukdom och diabetes. En sådan satsning signalerar att det förebyggande arbetet har samma dignitet som andra vårdinsatser, säger Malin Skogström, specialistläkare i allmänmedicin, och ledamot i nationellt programområde levnadsvanor. Hon är också medicinsk rådgivare på avdelningen för hälso- och sjukvårdsstyrning i Region Skåne, där hon tidigare varit chef för Kunskapscentrum för levnadsvanor och sjukdomsprevention, och var kliniskt verksam i primärvården i drygt femton år.
Levnadsvaneåtgärder som grund
Som läkare är det viktigt att utforska patientens kunskap om sambandet mellan levnadsvanor och det tillstånd de söker för, och att bidra till att patienten kan göra informerade val angående sin behandling.
– Att arbeta med levnadsvanor och aktivt bidra till sin hälsa är oerhört resursstärkande för individen; i många fall handlar det bara om att så ett frö till förändring hos patienten. Sjukvården bör i ökad utsträckning betrakta levnadsvaneåtgärder som grundbehandling och läkemedel som tilläggsbehandling vid många kroniska tillstånd. Betydelsen av att nyttja potentialen i att ändra på levnadsvanor görs nu tydlig i allt fler vårdprogram och kunskapsstöd, säger Malin Skogström, som även efterlyser fler socialmedicinare eftersom de sannolikt kommer att få en nyckelroll i framtidens hälso- och sjukvård med insatser för att förebygga sjukdom.
”Sjukvården bör i ökad utsträckning betrakta levnadsvaneåtgärder som grundbehandling.”
Primärvården viktig
Hon betonar vikten av en stark primärvård som står rustad med resurser och kompetens för att hantera uppdraget att tillhandahålla förebyggande insatser utifrån såväl befolkningens behov som patientens individuella behov och förutsättningar, en viktig del av Nära vård.
– Primärvården behöver en tydlig struktur för sitt förebyggande arbete, exempelvis i form av riktade hälsosamtal och även samverkan med kommun, tandvård, föreningsliv och övriga aktörer som arbetar proaktivt med individers sociala, fysiska och mentala hälsa.
BHV och MHV viktiga förebilder
Hon anser att verksamheter som på ett naturligt sätt inkluderar ett hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande perspektiv, som barnhälsovården och mödrahälsovården, bör fungera som inspirationskälla för den övriga hälso- och sjukvården.
– Flera regioner överväger nu att skapa liknande strukturer för äldre, med hälsosamtal som kartlägger friskfaktorer och riskfaktorer. I den här typen av samtal kan exempelvis ofrivillig ensamhet, som är en stor riskfaktor för ohälsa, fångas upp. Man inspireras av BHV:s arbetssätt med hälsosamtal med ökade insatser utifrån individens behov, säger Malin Skogström.
ST-kurs på FSL i september
I specialiseringstjänstgöring för läkare ingår kursen Sjukdomsförebyggande och hälsofrämjande arbete. Region Skåne erbjuder denna kurs under kongressen Framtidens specialistläkare i september 2024, och som kursledare tror Malin Skogström att årets upplägg med ett starkt föreläsargäng kommer att skapa både engagemang, färdigheter och inspiration hos ST-läkarna.
