Läkaren Katarina Gospic har alltid brunnit för att nysta i hjärnan – och hittade helt nya och oväntade vägar för sin forskning. De medicinska upptäckterna kombinerar hon med allt ifrån inredning till ledarskapsutbildning, och har nu hittat den magiska formeln för att bli en banbrytare.
Katarina Gospic är utbildad fysiolog, läkare och hjärnforskare, har skrivit en rad populärvetenskapliga böcker och driver ett företag. Just nu jobbar hon med att utveckla en VR-plattform för social e-inlärning. Den klassiska läkarvärlden med kliniskt arbete och forskning lämnade hon redan som 27-åring.
– Jag kände inte energin inom akademin eller landstinget. Det var väldigt utstakat, som en spikrak tågräls med en rad stationer att bara ticka av. Det var väldigt hierarkiskt, och man skulle helst vara en 50-årig medelålders vit man och komma från en fin familj för att passa in ordentligt.
”Jag gör min grej”
Hennes doktorsavhandling handlade om vad som händer i hjärnan vid beslutsfattande och Katarina Gospic lämnade läkarvärlden för att skriva en bok på temat.
– Det gav en snöbollseffekt. Jag kom ut i media och det började komma in förfrågningar om att föreläsa och hålla workshops. Jag började jobba i kommersiell regi och har på vägen träffat människor som lett till nya jobb och idéer.
Att hon bröt normer inom läkarvärlden fick många att reagera negativt.
– Det är som en bubbla där man inte får gå snabbare än den allenarådande takten, och där man ska göra som alla andra. När du lämnar den är det som att indirekt ifrågasätta det de andra gör, säger Katarina Gospic.
I sin senaste bok, ”I huvudet på en banbrytare”, skriver hon och journalisten Viggo Cavling om fem steg till framgång: miljö, idé, repetition, tajming och mod.
Vad är det som gjort dig till en banbrytare?
– Jag har repeterat mycket, jag gör min grej. Fastän jag ramlar eller någon sätter krokben har jag alltid haft en väldigt stark motivation i mig att bara fortsätta, och det har också gjort mig modig i det jag gör.
Åka i blindo
Katarina Gospic vill inspirera andra läkare att tänka utanför boxen och kasta sig ut i det okända, bort från den där tågrälsen.
– Man måste lära sig att hantera ovissheten. Du kommer att komma till fantastiska platser som du inte kan föreställa dig när du börjar din resa. Du blir tryggare i att åka i blindo; det gäller bara att släppa idén om att man vet exakt vad som ska hända.