Etikettarkiv: Förslag

Primärvården ska vara första linjens sjukvård

Anna Nergårdh, specialistläkare i kardiologi och internmedicin som nu leder regeringsutredningen ”God och nära vård – En primärvårdsreform”. Foto: Anders G Warne
Anna Nergårdh, specialistläkare i kardiologi och internmedicin som nu leder regeringsutredningen ”God och nära vård – En primärvårdsreform”. Foto: Anders G Warne
Primärvård ska utgöra hälso- och sjukvårdens bas och vara första linjens vård. För att ha en realistisk möjlighet att svara upp till det uppdraget behöver den kompetens- och resursförsörjas. De största utmaningarna för framtidens primärvård är, enligt Anna Nergårdh, arbetsmiljö, bemanning och kompetensförsörjning.

– Dagens hälso- och sjukvårdssystem är i första hand utformat för att hantera kortvariga och akuta sjukdomstillstånd. Systemet behöver bli bättre på att hantera långvariga och kroniska sjukdomar. Förebyggande insatser och ökad samverkan med andra samhällssektorer behövs, liksom en ökad tvärprofessionell samverkan mellan exempelvis sjuksköterskor och läkare, säger Anna Nergårdh. Hon är specialistläkare i kardiologi och internmedicin, och leder nu regeringsutredningen ”God och nära vård – En primärvårdsreform”, som ska lämna sitt slutbetänkande i mars 2020.
– Framtidens patienter förväntar sig en hälso- och sjukvård som hänger ihop, där olika enheter kommunicerar med varandra. Det innebär förändrade arbetssätt för alla som arbetar inom vården. I dagsläget får enskilda medarbetare ofta lösa situationer som inte hanterats på en strukturell nivå, som att hitta platser för patienter som sökt sig akutsjukvården trots att de egentligen skulle få bättre hjälp på en annan vårdnivå. Primärvården är i grund och botten attraktiv för läkare och sjuksköterskor, men många lämnar den eftersom de upplever arbetssituationen som ohållbar, säger Anna Nergårdh.

Omstrukturering krävs
Regeringsutredningens viktigaste uppdrag är att föreslå en omstrukturering av det svenska hälso- och sjukvårdssystemet, som hittills fokuserat mycket på sjukhusvård. Anna Nergårdh påpekar att det här rör sig om en internationell förändringsprocess. WHO är en av de aktörer som lyfter fram den nära vårdens betydelse, vilket kräver ett ökat fokus på primärvården som den första linjens vård.
Eftersom svensk sjukvård består av en komplex organisation med myndigheter och tjugoen landsting och regioner innehåller delbetänkandet förslag som vänder sig till såväl statliga som regionala och kommunala aktörer.

Omfördela kompetens
– Det handlar om att omfördela och tillgängliggöra kompetens i primärvården, som bland annat behöver fler specialistläkare och specialistsjuksköterskor, inte minst distriktssköterskor. Samtidigt behöver samverkan mellan vårdformerna stärkas, vilket innebär att specialisterna inte nödvändigtvis behöver befinna sig fysiskt i primärvården, säger Anna Nergårdh.
– De som beslutar om primärvården bör ta till sig samtliga eller åtminstone merparten av våra förändringsförslag för att transformationen till framtidens primärvård ska bli framgångsrik. För att möjliggöra en långsiktig och hållbar förändring räcker det inte att ta till sig lösryckta delar av utredningens förslag. Det är också avgörande att låta förändringsprocessen ta tid samt att involvera primärvårdens professioner i den. Min förhoppning är att delbetänkandets förslag ska diskuteras flitigt bland hälso- och sjukvårdens medarbetare, inte minst eftersom primärvårdens framtid verkligen är ett ämne som engagerar många och berör hela samhället, säger Anna Nergårdh.

Viktiga förslag från utredningens senaste delbetänkande:
• Förändring av hälso- och sjukvårdslagen. Det ska framgå i hälso- och sjukvårdslagen att primärvården svarar för medicinsk bedömning och behandling, förebyggande arbete, omvårdnad och rehabilitering som inte kräver andra medicinska eller särskilda tekniska resurser eller annan kompetens.
• Förtydligad möjlighet till fast läkarkontakt. Utredningen föreslår att patientens möjlighet att få tillgång till och välja en fast läkarkontakt i primärvården förtydligas. Detta är avgörande för befolkningens fortsatta förtroende för primärvården.
• Effektivare administration. Det kan finnas anledning att se över förutsättningarna för en mer professionsneutral reglering på förordningsnivå. Verksamhetschefer inom vården bör se till att det finns tydliga riktlinjer om intygshantering. En journalanteckning signeras av den som är ansvarig för uppgiften, om det inte är obehövligt eller finns något synnerligt hinder.

Vårdplatsbristen får allvarliga konsekvenser

Annika Strandhäll, socialminister med ansvar för hälso- och sjukvården. Foto: Kristian Pohl / Regeringskansliet
Annika Strandhäll, socialminister med ansvar för hälso- och sjukvården. Foto: Kristian Pohl / Regeringskansliet
Sjuksköterskorna har i systertidningen Framtidens Karriär – Sjuksköterska angivit vilka konsekvenser vårdplatsbristen får för patienter och personal inom hälso- och sjukvården. Här svarar Annika Strandhäll, socialminister med ansvar för hälso- och sjukvården på sjuksköterskornas synpunkter.

Vilka är dina kommentarer till vårdplatsbristens konsekvenser?
– Jag känner igen vad sjuksköterskorna svarat från andra rapporter jag tagit del av. Vi ser tydligt att brist på vårdplatser på flera sätt bidrar till en sämre vård. Det är en viktig anledning till att vi väljer att prioritera stora investeringar i välfärden, och inte minst i sjukvården. Vi gör mångmiljardsatsningar på vården just nu. Stora delar av de satsningarna fokuserar just på personalen i vården och er arbetsmiljö och villkor.
– Sjuksköterskor kommer aldrig att få bättre arbetsmiljö genom en kömiljard som bara fokuserar på mätbara volymer av producerad vård, och inte på hur personalen har det. Jag tror på förbättringar i arbetsmiljö, fler kollegor och fler specialister, inte att tvingas springa fortare.

Enligt sjuksköterskorna får patienter vänta på livsavgörande behandlingar och till och med dör i förtid. Hur allvarligt problem anser du att bristen på vårdplatser är?
– Det är ett allvarligt problem. Inspektionen för vård och omsorg, IVO, kom ju också nyligen med en rapport som visade på de patientsäkerhetsproblem som problem med bemanning och kompetensförsörjning innebär. Klarar vi inte kompetensförsörjningen så kommer vi aldrig att klara att ge medborgarna den vård de förväntar sig utan för långa väntetider.

Enligt sjuksköterskorna beror brister på vårdplatser främst på brist på sjuksköterskor och specialistsjuksköterskor. Håller du med dem om det?
– Det är definitivt en av de viktigaste orsakerna. Skulle jag nämna en till så är det att det på många vårdplatser ligger patienter som egentligen inte behöver mer sjukhusvård, utan skulle behöva komma hem till ett kommunalt omsorgsboende eller hem med stöd av hemtjänst och hemsjukvård. Det här är något som bara måste fungera bättre framåt.
– Vi har precis fått en ny lag på plats där vi ställer krav på samverkan mellan kommuner och landsting för att säkerställa att utskrivningen fungerar bättre så att inte minst äldre får rätt vård på rätt plats. Jag hoppas att det ska bidra till att lösa vårdplatsbristen. Dessutom behöver vi utbilda fler sjuksköterskor, men framförallt ge bra möjligheter till vidareutbildning till specialist. Här gör vi stora satsningar.

Vilka konkreta förslag har regeringen lagt och kommer att lägga för att färre patienter ska få lida och sjukvårdspersonalen få en bättre arbetssituation?
– Vi gör nu historiskt stora satsningar på hälso- och sjukvården, som totalt i år uppgår till ungefär 13 miljarder kronor. 5,5 miljarder är nya för 2018. Vi fokuserar nu just på att få fler anställda och skapa bättre arbetsmiljö, villkor och förutsättningar för personalen att göra sitt jobb. Vi har för i år öronmärkt 300 miljoner kronor per år för studielön eller utbildningsanställningar för sjuksköterskor som läser till specialistsjuksköterskor, så att man inte ska behöva ta studielån för att bli specialist och förlora i inkomst.
– Sen måste man ju dock komma ihåg att det är landstingen och regionerna som driver svensk sjukvård, och också står för den absoluta största delen av finansieringen. Så även om vi från regeringen ska göra allt vi kan för att hjälpa till, måste stora delar av arbetet göras av landstingspolitikerna.