Etikettarkiv: Örebro universitet

Ordnat system för specialistläkares fortbildning behövs

Hans Hjelmqvist, specialistläkare i anestesi och intensivvård, professor vid Örebro universitet. Foto: Örebro universitet

Specialistläkare är ett kunskapsintensivt yrke som förutsätter ett livslångt lärande. Svenska specialistläkares livslånga lärande och tillgången till kontinuerlig fortbildning ligger långt efter många andra länder. Svenska Läkaresällskapet anser därför att det behövs ett ordnat system för specialistläkares fortbildning.

Endast 22 procent av specialistläkarna har en fortbildningsplan, enligt Framtidens Karriär – Läkares undersökning.
– Undersökningsresultatet tyder på att svensk sjukvård misslyckats vad gäller fortbildning för specialistläkare. Fortbildning för denna yrkesgrupp är central för patientsäkerheten och sjukvårdens utveckling. Till skillnad från läkares grund- och vidareutbildning så saknas det formell reglering av fortbildningen. Då detta är den längsta perioden i den yrkesverksamma läkarens gärning ställs särskilda krav. Därför behövs ett ordnat system för att säkerställa att alla läkare fortlöpande vidareutvecklar nödvändig kompetens för arbetsuppgifter de ställs inför, säger Hans Hjelmqvist, specialistläkare i anestesi och intensivvård, professor vid Örebro universitet samt verksam vid Örebro universitetssjukhus. Han är även ordförande i Svenska Läkaresällskapets utbildningsdelegation och har i många år arbetat med fortbildningsfrågor.

”Vi har tagit fram en fortbildningsmodell som utformas av professionen.”

Otillräcklig fortbildning
Endast 26 procent av specialistläkarna anser att de får tillräckligt med fortbildning, vilket Hans Hjelmqvist betraktar som helt oacceptabelt.
– Många specialistläkare fortbildar sig i dagsläget på sin fritid, men det ska inte krävas för att hålla sig uppdaterad med utvecklingen inom sitt fält. För att vi ska kunna fortsätta erbjuda en högkvalitativ sjukvård krävs förutom ett ordnat system, bättre förutsättningar för fortbildning för specialistläkare. Ansvaret för fortbildning ligger hos den enskilde läkaren, men arbetsgivaren måste ställa resurser till förfogande. Fortbildning handlar i slutänden om patientsäkerhet. Läkare med uppdaterad kompetens kan erbjuda sina patienter vård av högsta möjliga kvalitet baserat på aktuella forskningsresultat, säger Hans Hjelmqvist.

Årlig fortbildningsplan
– Från Svenska Läkarsällskapets sida är vi övertygade om vikten av att inkludera hela professionen i den kontinuerliga fortbildningen. Vi har därför tagit fram en fortbildningsmodell som ägs, förvaltas och utformas av professionen. Varje läkare listar sina fortbildningsbehov i en årlig fortbildningsplan som utformas i samråd med arbetsgivare och sin specialistförening. Föreningarna har en nyckelroll i att utforma riktlinjer för fortbildning och även arrangera fortbildning, som är förankrad hos den individuella läkaren, arbetsgivaren och i respektive specialitet, säger Hans Hjelmqvist
Han betonar vikten av att läkares fortbildning löpande dokumenteras i en fortbildningsportfölj samt att fortbildningen genomförs i enlighet med CPD, Continuing Professional Development. Det är ett tillvägagångssätt som redan tillämpas i många europeiska länder.
– Det handlar inte i första hand om rätten till ett visst antal dagar årlig fortbildning, snarare vikten av kontinuerlig fortbildning som främjar ett livslångt lärande, avslutar Hans Hjelmqvist.

Har du som specialistläkare en fortbildningsplan?


Endast specialistläkare har svarat på frågan.

Får du som specialistläkare tillräckligt med fortbildning?


Endast specialistläkare har svarat på frågan.

Om undersökningen

Undersökningen genomfördes av Framtidens Karriär – Läkare mot ett slumpmässigt urval av läkare i Sverige 27 oktober–1 november 2021. Den statistiska felmarginalen i undersökningen är 2,5–4,0 procentenheter.

Chefens tips: Gör annat

Yvonne Freund-Levi har lång erfarenhet av att vara ledare. Foto: Karl Gabor
Yvonne Freund-Levi har lång erfarenhet av att vara ledare. Foto: Karl Gabor
Teamarbete och egenvård är två viktiga ledord för chefer, enligt Yvonne Freund-Levi, som har gedigen erfarenhet av ledarskap i vården.

Yvonne Freund-Levi är nytillträdd lektor i klinisk neurovetenskap vid Örebro universitet, överläkare i psykiatri i Region Örebro samt docent på KI. Hon är psykiatriker och geriatriker, kognitiv psykoterapeut och mindfulnessinstruktör, och har haft flera chefspositioner.
– Som ledare måste du vara en teamspelare. Det har varit en lång era av individualism, men den mentaliteten är på väg att försvinna. Det är inte bara mitt och jag som ska framträda, utan man måste ha ett gemensamt mål för hela gruppen, säger Yvonne Freund-Levi.

Fysiska möten
Ett bra sätt är enligt henne att blanda både kön och generationer, för att få till olikt tänkande i gruppen. Det måste också finnas tid för reflektion.
– Det går inte att kommunicera endast via mejl eller sms, det blir en anorektisk kommunikation. Man behöver också träffas fysiskt.
Yvonne Freund-Levi har gått två chefsutbildningar via Handelshögskolan i Stockholm.
– Det gjorde att jag fick upp ögonen för komplexiteten i att vara chef. Man har ansvar för olika yrkesgrupper och ekonomin och ställs inför utmaningar på både mikro- och makro­nivå.

Bollplank viktiga
För chefer är det enligt Yvonne Freund-Levi viktigt att ha kontakt med andra ledare.
– Man kan ha lunchmöten med varandra över Skype och bolla svåra frågor och etiska dilemman, det är jätte­viktigt att ha det bollplanket.
Något som Yvonne Freund-Levi betonar är vikten av egenvård. Fysisk aktivitet och nyttig kost är en viktig grund att stå på – samt att ha ett nätverk utanför själva professionen.
– Gör något som är så långt bort från yrkeslivet som möjligt, gärna något som stimulerar andra delar av hjärnan, som till exempel musik eller dans. Man måste ha möjlighet att tanka energi någonstans. Det är jätteviktigt att yrkeslivet inte blir hela livet.
Yvonne Freund-Levi beskriver det också som en viktig arbetsledande funktion att uppmuntra medarbetare att ta hand om sig själva.
– Det är som med syrgas på flygplan: man måste hjälpa sig själv först och sedan patienten. Om man är sönderstressat och inte äter och sover bra så märks det i patientkontakten. Det handlar hela tiden om att möta utmaningar med någon form av balans.