Etikettarkiv: Podd

AT-läkare sprider inspiration mellan fälten

AT-läkarna Ann-Catrine Codan och Ida Björn­stjerna poddar om olika specialiteter.
AT-läkarna Ann-Catrine Codan och Ida Björn­stjerna poddar om olika specialiteter.
Podden AT-läkarna vill ge en bred bild av specialistinriktning och både inspirera och ge konkreta råd.
– Lyssnarna har till exempel önskat avsnitt om vätskebalans, njursvikt och akut omhändertagande vid trauman, säger Ann-Catrine Codan.

AT-läkarna Ann-Catrine Codan och Ida Björnstjerna lyssnade på olika poddar med medicinskt tema och insåg att något fattades.
– Många var på en avancerad och väldigt specialiserad nivå. Vi tänkte att det behövs något som är bredare och lite enklare och som passar medicinintresserade och framför allt oss AT-läkare, säger Ann-Catrine Codan.
Podden tar upp olika teman och specialiteter. Lyssnare har bland annat fått möta läkare inom rättspsykiatri, plastikkirurgi, narkos, endokrinologi och hematologi.
– Vi försöker att ta ämnen med konkret handläggning. Två avsnitt tyckter jag själv var extra viktiga. Det ena var med onkologen Nina Cavalli-Björkman som pratade om det svåra samtalet, hur man ger dåliga besked, hon väckte mycket tankar. Det andra var med psykiatern Åsa Kastbom som pratade om barn som far illa och vad man ska tänka på för tecken för att upptäcka de här barnen, säger Ann-Catrine Codan.
Hur är det att vara AT-läkare idag?
– Det är både jättekul och svårt, som AT-läkare är man fortfarande så bred och man får hoppa runt och se mycket men är aldrig kvar särskilt långa perioder. Vissa saker ingår och vissa specialiteter ser man inte alls. Det är därför vi försöker att ha ett brett perspektiv i podden. Vi har till exempel gjort ett avsnitt om rättspsykiatri; det är inte något vi kommer nära under AT:n så det är viktigt att visa att det också finns.
Enligt Ann-Catrine Codan bestämmer många sin inriktning under AT:n, men det är mer än bara intresse som avgör.
– Vår generation värderar specialiteten i sig men också andra faktorer som arbetstider, nattarbete, flexibilitet i schemat, många sådana saker som man också tänker på när man börjar jobba. En del vet vad de vill, många testar sig fram och för vissa blir det en slump var man hamnar.

Antal utfärdade specialistbevis 2017
Topp 5 vanligaste specialiteterna:
Allmänmedicin: 414 (varav 233 kvinnor)
Internmedicin: 200 (varav 106 kvinnor)
Psykiatri: 127 (varav 75 kvinnor)
Anestesi- och intensivvård: 119 (varav 56 kvinnor)
Barn- och ungdomsmedicin: 113 (varav 80 kvinnor)
Källa: Socialstyrelsen

Akutsjukvård med perspektiv

Internmedicinaren Christian Unge har arbetat i bland annat Kina, Chile, Frankrike och Burundi och är nu aktuell med boken ”Har jag en dålig dag kanske någon dör”. Foto: Göran Segeholm
Internmedicinaren Christian Unge har arbetat i bland annat Kina, Chile, Frankrike och Burundi och är nu aktuell med boken ”Har jag en dålig dag kanske någon dör”. Foto: Göran Segeholm
Christian Unge har arbetat med akutsjukvård både i Sverige och andra länder och är nu aktuell med en bok där han öppet berättar om misstag och lärdomar.

Internmedicinaren Christian Unge står bakom medicinpodden ”Ronden” och i februari utkom boken ”Har jag en dålig dag kanske någon dör”.
– När jag arbetade i Burundi för 15 år sedan började jag skriva små mejl hem från fältet, där jag beskrev olika jobbiga situationer. Sen har jag fortsatt att skriva liknande saker om utmaningar här hemma, säger han.
Den svenska akutsjukvården tampas med problem som brist på vårdplatser och för få sjuksköterskor. Och trycket är högt.
– Om det sitter 200 patienter på akuten måste vi alla jobba snabbare och blir till sist kanske slarvigare, och då kommer misstagen, säger Christian Unge.
Men han är snabb med att betona att svensk sjukvård är ”fantastisk” i jämförelse med många andra länder.

”Inget insulin att ge honom”
– I Burundi fanns 280 läkare i hela landet och sjuksköterskorna hade en kompetensnivå som undersköterskor. Det var svårt att bedriva sjukvård där. Då fick man sortera och hitta bara de absolut svårast sjuka och försöka rädda dem. Vi har helt olika måttstockar och förväntningar på sjukvården.
Ett exempel som Christian Unge tar upp i sin bok handlar om två barn som kommer till akuten och får diagnosen diabetes – en pojke i Burundi, och en flicka i Sverige.
– Den unga tjejen pustade ut och var glad över att det inte var något ännu värre, men pojken i Burundi gick en säker död till mötes, jag hade inget insulin att ge honom.

Lade ribban för högt
Perspektiven på sjukvården har många gånger varit av godo, men också skapat problem för Christian Unge.
– Den första tiden i Burundi var jag frustrerad och hade jättemycket ångest. Jag lade ribban lika högt som i Sverige, men jag hade varken labb eller röntgen. När jag kom hem till Sverige var det svårt att anpassa sig åt andra hållet, jag kunde ha svårt att förstå varför patienter kom in akut för att röntga sin tå.
Arbetsgången på sjukhuset i Burundi skilde sig markant från i Sverige och Christian Unge utvecklade sin förmåga att ställa diagnos.
– Där kunde jag inte ta en mängd prover. Jag lärde mig att lita på det jag såg, kände och undersökte.