Etikettarkiv: Sjukhusläkarna

Bristande beredskap tydlig före coronapandemin

Karin Båtelson, ordförande för Sjukhusläkarna och förste vice ordförande i Läkarförbundet. Foto: Stefan Tell
Karin Båtelson, ordförande för Sjukhusläkarna och förste vice ordförande i Läkarförbundet. Foto: Stefan Tell

Två av tre läkare anser att hälso- och sjukvårdens beredskap för epidemier eller andra katastrofer inte var så god eller till och med dålig innan coronapandemin. Samtidigt anser många läkare att sjukvården bör ledas nationellt, såväl i en krissituation som i ett normalläge.

– Sjukvårdens bristande beredskap tydliggjordes redan hösten 2019, då det uppstod brist på sjukvårdsmateriel i stora delar av landet då en enda leverantör fick leveransproblem. Under Coronapandemin har bristen på skyddsutrustning och vissa typer av läkemedel varit tydlig på många håll, säger Karin Båtelson, ordförande för Sjukhusläkarna och förste vice ordförande i Läkarförbundet. Hon är även expert i regeringsutredningen om Hälso- och sjukvårdens beredskap och förmåga inför och vid allvarliga händelser i fredstid och höjd beredskap, som pågår till oktober 2021.

”Antalet IVA-platser och övriga vårdplatser behöver öka från en basnivå”

Stärka beredskapen
En viktig åtgärd för att stärka beredskapen inför kommande kriser är, enligt Karin Båtelson, att bli mindre importberoende genom att ha en viss svensk basproduktion av nödvändig sjukvårdsutrustning och vissa läkemedel. Hon efterlyser även ett regelverk för samordning och hur olika företag och organisationer ska kunna ställa om till att börja producera sjukvårdsutrustning i ett krisläge. Sedan krisen i höstas och nu Coronapandemin ser man behovet av beredskapslager och omsättningslager med buffert för att fungera under en längre tid.
– Antalet IVA-platser och övriga vårdplatser behöver öka från en basnivå. Det handlar om resurser och god personalpolitik för att nå ett nationellt satt mål. I kris behöver man också betrakta Sverige som en enhet för att snabbt kunna mobilisera personal, utrustning och läkemedel efter behov över regiongränserna. Idag ser vi helt olika och delvis godtyckliga regler för ändrade arbetstider, förflyttning av personal och andra arbetsuppgifter inom vissa regioner och också olikheter i hur man vill aktivera krislägesavtalet, säger Karin Båtelson.

Otydliga riktlinjer
Hälften av läkarna anser att rekommendationer och åtgärder angående covid-19 inte varit enhetliga mellan myndigheter och regioner, och regioner emellan.
– Otydligheten har gjort att riktlinjerna för skyddsutrustning har varierat i olika regioner. Man har dessutom upplevt att kraven har sänkts i takt med att tillgången på utrustning har minskat. Försiktighetsprincipen måste gälla för all personal. Utbildning i smittskydd är också viktigt och för att det ska ha långvarig effekt krävs att man lyckas ha en stabil personalgrupp, säger Karin Båtelson.

Nationell styrning av sjukvården
83 procent av läkarna anser att hälso- och sjukvården bör ledas nationellt i en krissituation och 64 procent anser även vid en normalsituation.
– Det är tydligt att många av våra medlemmar hellre ser en nationell ledning av sjukvården även i fredstid. SKR samordnar visserligen regionerna men bara som intresseorganisation utan reellt beslutsmandat, och det som diskuteras och beslutas där sker helt utan insyn eller offentlighetsprincip, vilket är väldigt konstigt. Regionerna får gärna vara utförare av sjukvård men det är tydligt att en majoritet av läkare efterfrågar ökad nationell ledning som ju kan ge bättre samordning och enhetligare regelverk både i en krissituation och i en normalsituation, avslutar Karin Båtelson.

Vilken beredskap anser du att hälso- och sjukvården i Sverige hade (före corona­pandemin) för epidemier eller andra katastrofer? Hälso- och sjukvården hade en…
Anser du att rekommendationer och åtgärder kring covid-19 varit enhetliga mellan myndigheter och regioner samt regioner emellan?
Anser du att hälso- och sjukvården bör ledas nationellt i en krissituation?
Anser du att hälso- och sjukvården bör ledas nationellt i en normalsituation?
Om undersökningen

Undersökningen har genomförts av Framtidens Karriär – Läkare mot ett slumpmässigt urval av läkare i Sverige 24–29 april 2020. Den statistiska felmarginalen i undersökningen är 2,5–4,0 procentenheter.

Fler chefer med medicinsk bakgrund

Karin Båtelson, ordförande för Sjukhusläkarna och vice ordförande i Läkarförbundet. Foto: Rickard L. Eriksson / New Art Production AB
Karin Båtelson, ordförande för Sjukhusläkarna och vice ordförande i Läkarförbundet. Foto: Rickard L. Eriksson / New Art Production AB
8 av 10 läkare anser att fler chefer i sjukvården bör ha medicinsk bakgrund samt att chefer ska ha verkliga mandat för styrning och lönebeslut. Karin Båtelson, ordförande för Sjukhusläkarna och vice ordförande i Läkarförbundet, anser att fler läkare bör uppmuntras att söka chefsroller.

En majoritet av läkarna är nöjda eller ganska nöjda med sin arbetsmiljö.
– Det är glädjande att lite drygt hälften av läkarna är ganska nöjda med sin arbetsmiljö, men att var fjärde läkare upplever motsatsen är verkligen inte bra. En bra arbetsmiljö är avgörande för att man ska kunna ta rätt beslut, möta patienterna på ett bra sätt och hela tiden utvecklas i sin yrkesroll. Patienter som känner av läkarnas stress får inte heller ett bra omhändertagande och effekten kan bli bristande förtroende för vården. En dålig arbetsmiljö leder ofta till personalflykt, vilket skapar en ond cirkel och än mer pressad situation för de läkare som väljer att stanna kvar på en arbetsplats, säger Karin Båtelson.

Fler med medicinsk kompetens
8 av 10 läkare anser att det finns för många verksamhetschefer med icke-medicinsk bakgrund i sjukvården. Lika många anser att chefer inom sjukvården ska ha större befogenheter att sätta löner för medarbetare.
Karin Båtelson betraktar det som alarmerande att så många läkare anser att för många chefer saknar medicinsk kompetens och anser att man bör ställa det kravet på fler chefer i vården.
– Det är inget unikt för sjukvården, men av någon anledning anses det mindre viktigt just här. Medicinsk kompetens krävs för att kunna utveckla verksamheten, stötta medarbetarna i medicinska prioriteringar när resurserna inte räcker och för att kunna planera både verksamheten och behovet av fortbildning och rekrytering på ett långsiktigt och strategiskt vis, säger Karin Båtelson.
– Många chefer i sjukvården saknar befogenheter som matchar deras ansvar. Det riskerar att skapa en känsla av hopplöshet. Det är viktigt att chefer verkligen får vara chefer och får ansvara för innehållet i verksamheten, där lönesättning är ett verktyg som man behöver kunna använda sig av, säger Karin Båtelson.

Mer attraktiv chefsroll
Hon anser att det finns många läkare vars goda ledaregenskaper inte tillvaratas i tillräcklig utsträckning. Många chefspositioner står helt utan sökande läkare, eftersom många upplever att de inte får rätt mandat som chef.
– Både kollegor och nuvarande chefer behöver stötta och uppmuntra fler läkare att söka chefstjänster. Samtidigt krävs att de får möjlighet till administrativt stöd, att kombinera chefsrollen med kliniskt arbete och själva få en ordentlig löneutveckling, avslutar Karin Båtelson.

Hur är arbetsmiljön på din arbetsplats?

Anser du att chefer inom sjukvården ska ha större befogenheter att själva bestämma lönen för medarbetare?

89% av läkarna som arbetar inom primärvården svarade ja.

Anser du att det finns för många verksamhetschefer inom sjukvården med icke-medicinsk bakgrund?

90% av läkarna som arbetar inom primärvården svarade ja.

Viktigaste frågorna för sjukvårdens ansvariga politiker och landstingsledningar inför 2019
1. En bra arbetsmiljö, fler vårdplatser och ökad tillgänglighet i såväl sjukhusvården som primärvården. En bra arbetsmiljö är nyckeln till en välfungerande vård. Denna fråga måste prioriteras.
2. Reglerad fortbildning. I dagsläget är läkares fortbildning helt oreglerad. Fortbildning måste ses som en investering. En nationell föreskrift behövs för att kunna säkra både verksamhetens och enskilda läkares kompetens på kort och lång sikt.
3. Sammanhängande och välfungerande it-system. System som möjliggör säker kommunikation och informationsöverföring mellan kommun, primärvård och sjukhus samt mellan vård, apotek och patienter.

Om undersökningen
Framtidens Karriär – Läkare genomförde en undersökning mot ett slumpmässigt urval av läkare i Sverige 19–22 oktober 2018. Statistisk felmarginal 2,5–3,5 procentenheter.

Vårdplatsbrist och personalomsättning behöver åtgärdas

Karin Båtelson, ordförande i Sjukhusläkarna och 1:e vice ordförande i Läkarförbundet. Foto: Björn Larsson Rosvall / TT
Karin Båtelson, ordförande i Sjukhusläkarna och 1:e vice ordförande i Läkarförbundet. Foto: Björn Larsson Rosvall / TT
Situationen angående vårdplatser har inte blivit bättre under 2017, ytterst få läkare kan fullt ut arbeta utifrån medicinska och etiska prioriteringar, och 3 av 4 läkare anser att personalomsättningen är för hög i sin organisation. Karin Båtelson, ordförande i Sjukhusläkarna, redogör för vilka åtgärder som måste till, här och nu.

– Jag tolkar undersökningsresultatet som en reaktion på att beslutsfattarna inte tar vårdplatsbristen på allvar. De pratar om att digitalisering eller en utbyggd primärvård ska lösa situationen. Visst det kan hjälpa till i framtiden, men vårdplatsbristen är en realitet som behöver lösas här och nu. Det handlar både om patienter som kommer in akut sjuka och för att minska de helt oacceptabla väntetiderna för planerade operationer och andra åtgärder, säger Karin Båtelson, ordförande i Sjukhusläkarna, 1:e vice ordförande i Läkarförbundet och överläkare i klinisk neurofysiologi på Sahlgrenska universitetssjukhuset.

Realistisk dimensionering
För att lösa vårdplatsbristen krävs, enligt Karin Båtelson, en genomtänkt och realistisk vårdplatsdimensionering från landstingen och regionernas sida samt en bra arbetsmiljö som motiverar vårdpersonalen att stanna kvar i organisationen. Närvarande chefer med en gedigen medicinsk kompetens är ytterligare en faktor som kan minska vårdplatsbristen.
– Det behövs också fler specialiserade enheter och mindre sjukhus som är snabbfotade och har korta beslutsvägar. De kan på ett effektivt sätt avlasta de större sjukhusen. Man behöver även stärka läkarinflytandet i primärvården och i kommunerna så fler patienter kan behandlas med medicinsk kontinuitet och mycket mer förebyggande, säger Karin Båtelson.

Medicinska och etiska principer
Undersökningen visar också att endast åtta procent av läkarna kan arbeta fullt ut i enlighet med medicinska och etiska prioriteringar och mer än var femte läkare svarar ”inte så mycket” eller ”inte alls”.
– Det är skrämmande. Detta måste vi svänga tillbaka för patienternas och vårdpersonalens skull. Läkare måste ju förstås anpassa sig efter befintliga resurser beroende på totala behovet, men de etiska och medicinska principerna får aldrig sättas ur spel, säger Karin Båtelson.

Personalomsättning för hög
Hon är inte förvånad över att 72 procent av läkarna i undersökningen betraktar personalomsättningen på sin arbetsplats som för hög.
– Sjukvårdens säkerhet bygger på god arbetsmiljö och kontinuitet, både för patienten som för personalen internt. Man måste veta vad den andra personen kan och inte. En hög personalomsättning är också kostsamt i förlorad kompetens, att tid tas till att ständigt lära upp nya medarbetare och att det avsevärt ökar risken för både felbeslut och vårdskador. Grundtryggheten bland personalen minskar när man inte känner sina kollegor ordentligt. Det handlar om att många väljer nya arbetsplatser och att det finns mycket kortvariga hyrläkare. Samtidigt har vi stora pensionsavgångar bland läkare, det är viktigt att arbetsgivarna planerar ersättningsrekryteringen för dem i god tid, säger Karin Båtelson.
Några av de viktigaste åtgärderna för att personalomsättningen ska minska och antalet vårdplatser bli fler är, enligt Karin Båtelson, en realistisk dimensionering och fördelning av behovet, samt ökad medicinsk kontinuitet i primärvård och kommunal vård. Mindre detaljerade styrsystem som tillåter vårdpersonalen att arbeta mer målfokuserat snarare än detaljstyrt samt bra chefer som värnar om en god arbetsmiljö tillhör också de åtgärder som hon efterlyser för att situationen i vården ska förbättras på sikt.

I hur stor grad kan du som läkare arbeta i enlighet med medicinska och etiska prioriteringar?

94% av läkarna ansåg i april 2017 att brist på vårdplatser var allvarligt för patientsäkerheten. Har situationen angående vårdplatser förbättrats under 2017?

Är personalomsättningen bland vårdpersonal på en rimlig nivå inom din organisation?

Om undersökningen
Undersökningen genomfördes mot ett slumpmässigt urval av läkare i Sverige den 10–12 oktober 2017. Statistisk felmarginal 2,5–4 procentenheter.

Många läkare anser att akutsjukvården fungerar dåligt

Katrin Hruska, ordförande i Svensk Förening för Akutsjukvård – Swesem och Karin Båtelson, ordförande i Läkarförbundets Vårdplatsgrupp VÅG (Foto: Rickard Eriksson)
Katrin Hruska, ordförande i Svensk Förening för Akutsjukvård – Swesem och Karin Båtelson, ordförande i Läkarförbundets Vårdplatsgrupp VÅG (Foto: Rickard Eriksson).
6 av 10 läkare anser att akutsjukvården fungerar dåligt eller mycket dåligt. Akutsjukvården är i hög grad beroende av hur övriga delar av vården fungerar. Dess organisering behöver därför förändras.

– Undersökningsresultatet är inte förvånande, men man behöver göra en djupare analys av exakt vad i akutsjukvården som läkarna anser fungerar dåligt. Resultaten i akutsjukvården är ju goda, men många läkare verkar anse att alltför många patienter söker sig till akutmottagningarna samt att väntetiderna ofta är långa, säger Katrin Hruska, akutläkare på Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge samt medicinskt ledningsansvarig på AISAB, Stockholms landstingsägda ambulansföretag.
Hon anser att det överlag behövs en högre kompetens på akutmottagningarna, bland både läkare och sjuksköterskor, och att akutmottagningarna bör organiseras utifrån ett akutperspektiv.
– Akutmottagningar är traditionellt uppdelade utifrån olika medicinska specialiteter, men de bör istället organiseras utifrån hur akuta patienternas tillstånd är, så att vi kan skapa effektiva flöden. Vi befinner oss mitt i en omorganisering av akutmottagningarna, vilket förstås är positivt. Akutmottagningarna är ett viktigt nav på sjukhusen som i hög grad är beroende av en välfungerande verksamhet på övriga specialistavdelningar och i andra delar av vården, säger Katrin Hruska.
Hon hänvisar till internationell forskning, som visar att en välfungerande primärvård samt ett fungerande utflöde av patienter som är färdigbehandlade på akutmottagningen är avgörande för att akutsjukvården ska fungera bra.

Vårdplatsbrist är huvudproblemet
– Undersökningsresultatet var inte oväntat. Akutsjukvårdens största problem är bristen på vårdplatser på rätt vårdnivå och med adekvat bemanning. När vårdplatserna är för få tvingas akutsjukvården till svåra prioriteringar där man måste skriva ut patienter som är för sjuka för utskrivning, flytta om patienter flera gånger, utföra akuta undersökningar som skulle kunnat vänta. Många patienter som är bedömda för inläggning får ingen plats utan blir kvar på akuten, som inte alls har kompetens eller resurser för att fungera som en vårdavdelning, säger Karin Båtelson, ordförande för Sjukhusläkarna samt ordförande i Läkarförbundets Vårdplatsgrupp VÅG.
– Fler mindre sjukhus behövs och akutmottagningar med primärvårdskompetens behövs, så inte alla patienter samlas på de stora enheterna. Akutsjukvården behöver vända utvecklingen genom att stärka den medicinska kompetensen, stärka lokalt ledarskap och få fler medarbetare att vilja stanna kvar, säger Karin Båtelson.

Vad anser du om situationen inom akutsjukvården i Sverige? Den fungerar...
akut2_graf

Katrin Hruskas tre viktigaste åtgärder för en välfungerande akutsjukvård:
• Akutmottagningarna måste få ett renodlat uppdrag att ta hand om akuta tillstånd. Uppdraget måste begränsas till att ta hand om potentiellt allvarliga tillstånd där bedömning och behandling inte kan vänta. Det innebär att det måste gå att få mottagningstider både inom primärvården och specialistvården för uppföljning och snabb utredning.
• Fler akutläkare och specialistsjuksköterskor som är långvariga på akuten och bidrar till att utveckla verksamheten. Akutläkare och specialistsjuksköterskor inom akutsjukvård som kan ta hand om alla typer av patienter som söker sig till en akutmottagning bidrar bland annat till att minska väntetiderna.
• Ökad samverkan mellan akutsjukvården och övriga delar av vårdsystemet. För att kunna frigöra plats för de patienter som behöver akutsjukvården allra mest är det viktigt att patienter som är färdigbehandlade på akuten direkt kan slussas vidare till andra avdelningar. I synnerhet på universitetssjukhusens akutmottagningar är det ett problem att många patienter stannar kvar på akuten för länge på grund av platsbrist på andra avdelningar.

Karin Båtelsons tre viktigaste åtgärder för en välfungerande akutsjukvård:
• Hög medicinsk kompetens och ett starkt lokalt ledarskap på akutmottagningarna. Det bidrar till att patienterna prioriteras på ett medicinskt korrekt sätt och att personalen får stöd i sina beslut när resurserna är begränsade.
• Rätt dimensionering av antalet vårdplatser inne på sjukhus för både akutpatienter och planerad vård. De flesta landsting saknar en dimensionering av vårdplatser som baseras på befolkningsantalet, de baseras snarare på hur budgeten ser ut. För att kunna tillgodose behovet av akutsjukvårdsplatser i framtiden krävs en mer strategisk planering med hänsyn till växande befolkningsunderlag och ett ökat antal äldre patienter. Även platser inom kommunen måste ses över.
• En nationell primärvårdsreform. En ökad kontinuitet och läkarmedverkan i primärvården, där patienter erbjuds ökad delaktighet och en fast läkarkontakt innebär att färre behöver uppsöka akutsjukvården. Akutsjukvården är beroende av en fungerande primärvård.