Jan Persson, smärtläkare, överläkare på smärtsektionen på Anestesikliniken på Karolinska universitetssjukhuset, Huddinge, specialist i anestesi- och intensivvård och har arbetat med smärtpatienter under 30 års tid. Han har även byggt upp smärtsektionen på Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge och fick tilläggsspecialitet smärtbehandling 1996 när specialiteten skapades.
Jan Persson besitter värdefull kompetens inom smärthantering. Han är medlem i läkemedelskommitténs expertråd för smärtlindrande medel i Stockholms läns landsting samt är vetenskaplig sekreterare i smärtläkarföreningen. Han är även Socialstyrelsens vetenskapliga råd för utredning och behandling av smärttillstånd och medlem av redaktionskommittén i den medicinska tidskriften Acta Aaesthesiologica Scandinavica.
Sökte långsiktig kontakt
I arbetet med anesti och intensivvård fick Jan Persson erfarenhet av extremsituationer där patienternas vitala funktioner var hotade. Han tillägnade sig kunskap om hur man använder avancerad teknik och farmakologi vid smärta. Samtidigt kände han att något fattades.
– I min roll som narkosläkare saknade jag den långsiktiga kontakten med patienterna. Jag valde att fördjupa mig i smärtbehandling och 1996 erkändes disciplinen som specialistområde, berättar Jan Persson.
Viktigt redskap
Alla läkare är medvetna om att smärta är ett komplext fenomen. Man talar om biologiska, pyskologiska och sociala komponenter som påverkar smärtupplevelsen. Narkosläkare är vana vid att använda blockader och avancerad farmakologi vid smärtlindring men Jan Persson menar att det inte alltid är den bästa lösningen, i synnerhet inte vid långvarig smärta. Han valde att titta närmare på beteendevetenskap och gick en så kallad Steg 1-utbildning i KBT.
– Jag vill hjälpa patienterna att fungera så bra som möjligt i sina liv, trots smärtan. Att få ett betraktelseavstånd till våra egna reaktioner kan ge en bättre livskvalité även om vi inte kan göra så mycket åt själva smärtsignalen, förklarar Jan Persson. Alla har nytta av att kunna förhålla sig till sina reaktioner på obehag och smärta.
Jan Persson råder även andra läkare att ta hjälp av beteendevetenskapen för att lindra smärta. Det öppnar en ny dimension och skapar en förståelse för vad som händer med oss när vi upplever smärta.
Positiv till ryggmärgsstimulering
Jan Persson framhåller också vikten av att tänka på möjligheten av ryggmärgsstimulering som behandling vid smärttillstånd som beror på nervskador. Tekniken innebär att man lägger in elektroder i ryggmärgskanalen som kopplas till en liten dosa, liknande en pace maker, som patienten kan slå av och på och reglera smärtlindringen med.
– Det är en fantastisk hjälp för utvalda patienter med långvarig smärta. Ofta handlar det om störningar i nervfunktionen. När man exempelvis stelopererar någon i ryggen förändrar man anatomin men ryggmärgsstimulering är ett mindre ingrepp och är reversibelt, poängterar Jan Persson.
Krävs ett övergripande ansvar
Jan Persson upplever vidare att det finns ett behov av att samordna vården för smärtpatienter som har en komplex sjukdomsbild. Han menar att många patienter faller mellan stolarna och far illa. De kan utveckla ett beroende av smärtstillande läkemedel och har ofta även psykologiska och sociala problem.
– De här patienterna är komplicerade att handlägga och alla värjer sig. De skickas ofta runt och ingen tar ett övergripande ansvar. Jag anser att man behöver intensifiera samarbetet mellan olika discipliner. Det krävs en samverkan och en kulturförändring för att få till en struktur som kan ta hand om de här patienterna på ett bra sätt, avslutar Jan Persson.