Machokultur stoppar kvinnliga läkare

Saima Diderichsens avhandling ”Det är ju bara ett jobb – en ny generation läkare hanterar karriär och arbets­ideal” vid Umeå universitet visar att lika många kvinnor som män på läkarutbildningarna vill bli kirurger och allmänmedicinare, men att fördelningen i praktiken blir annorlunda.
– En del av kvinnorna blir avskräckta från specialiteter som kirurgi efter att ha upplevt en machokultur och sexistisk jargong under sina kliniska placeringar. Det är inte alltid som de själva blivit utsatta, en del upplever att personer på avdelningen beter sig illa mot patienter eller kolleger, säger Saima Diderichsen.

Metoo startar arbete
Hon är inte särskilt överraskad över sina fynd.
– Har man gått läkarprogrammet så vet man om att sånt här förekommer, och det sitter i väggarna. Men jag trodde nog inte att det skulle vara fullt så omfattande.
Saima Diderichsen har föreläst på olika sjukhusavdelningar och hoppas att hon kan få igång en diskussion.
– Det är mycket möjligt att forskningen kan hjälpa till att starta ett arbete. Men jag tror framför allt att det är metoo och uppropet #utantystnadsplikt som satt saker i rörelse.

Balans i livet
I Saima Diderichsens forskningsmaterial ingick även en öppen fråga om hur AT-läkarnas ”ideala framtid” såg ut. Omkring en tredjedel av både männen och kvinnorna nämnde balans mellan arbete och fritid.
– Man vet om att läkare jobbar mycket så det blir som att man spjärnar emot lite grann.
Det var vanligare att kvinnor nämnde barn och familj än männen, något som dock inte fullt ut kan förklara skillnaden i andelen kvinnor och män inom olika specialiteter.
– Jourbördan brukar vara en faktor där det skiljer sig åt mellan könen; kvinnorna är ofta mer fokuserade på familjen och väljer därför specialiteten med färre jourer. Men det finns en norsk studie på ST-läkare i kirurgi som visar på att kvinnor som lämnade inte bytte till vårdcentraler utan oftast till gynekologin, som också är en jourtung specialitet. Där tyckte man sig kunna ana att det inte handlade om mängden jourer utan snarare machokulturen, vilket också min forskning pekar på.

Annons