Psykopati som forskningsfält
Som rättspsykiater och forskare med psykopati som specialitet väcker ämnet ofta åsikter och diskussioner.
– Det är på gott och ont, men det är jätteroligt att ha ett forskningsområde som folk är intresserade av, säger hon.
Rättspsykiatern Katarina Howner arbetar på Rättsmedicinalverket och ägnar hälften av sin arbetstid åt forskning vid Karolinska institutet.
– Jag har alltid varit intresserad av personlighet, hjärnan och avvikande beteenden, samt brist på empati, och då hamnar man ju i ämnet psykopati.
Just nu arbetar hon med ett projekt inom frivården, där personer med psykopatiska drag ska undersökas med hjälp av en magnetkamera, samt ett projekt inom kriminalvården där interner analyseras med intervjuer, skattningar och blodprov.
Och eftersom Katarina Howners forskning om psykopati är biologiskt inriktad hamnar den ibland i ett gränsland.
– Jag ägnar mig åt biologisk forskning inom ett fält där det också finns många icke-biologer, som psykologer, beteendevetare och kriminologer. Jag kan uppleva att jag ibland har svårt att nå fram, till exempel när jag söker forskningsanslag, säger hon.
Reducera brottslighet
Psykopati är ett vanligt inslag i populärkultur och media, något som innebär både för- och nackdelar.
– Det är kul med intresset, men det finns många som ”tycker till” utan att ha någon grund. Jag kan bli trött på tidningsrubriker som ”Är din granne psykopat?”, och då är det ännu viktigare att som expert inom området förmedla min kunskap och göra bilden mer komplex.
Katarina Howner betonar att ämnet psykopati är viktigt för samhället i stort och inte enbart för de enskilda individerna.
– Vi har en mindre grupp i samhället som begår väldigt många brott, och deras offer och omgivningen drabbas hårt. På lång sikt hoppas jag att min forskning kan bidra till att reducera brottslighet i samhället.
Krävs en viss läggning
Psykopati går inte att bota men det är möjligt att behandla vissa symptom, till exempel att stärka förmågan till impulskontroll genom mediciner eller psykologiska interventioner. För att komma åt själva personlighetsstörningen eller att få någon att avbryta en kriminell bana krävs långsiktiga åtgärder i form av behandlingsprogram eller psykoterapi.
– Man kan tänka att det är tröstlöst med återfallsförbrytare men det är lite av utmaningen. Fast vem som helst ska nog inte jobba med det här, det krävs en viss läggning, att man är nyfiken, enormt tålmodig och optimistisk i grunden.
