Psykisk ohälsa bland läkare
Psykisk ohälsa bland läkare är ett växande problem, ofta till följd av en hög arbetsbelastning utan utrymme för tillräcklig återhämtning, handledning eller kollegialt stöd. Det anser specialistläkarna Jill Taube och Maria Zetterlund, som driver Facebookgruppen ”Vem tar hand om doktorn?”.
– Statistiken visar att den psykiska ohälsan ökar bland läkare. Särskilt hög är andelen sjukskrivningar bland specialistläkare, vilket kan bero på att de generellt har en tuff arbetssituation. Vi ser också att den psykiska ohälsan är något högre bland kvinnliga specialistläkare. Fram tills den dag då man är färdig specialistläkare har läkare, åtminstone på pappret, tillgång till viss handledning och stöd, men som specialistläkare är man ofta rätt ensam i sin roll, säger Maria Zetterlund, som är specialistläkare i allmänmedicin och arbetar som skolläkare på halvtid.
”Det finns en omfattande yrkesstolthet i lärarkåren som förtjänar att få blomma ut.”
Suveränitet inbyggd
– Även om arbetssituationen är krävande för många läkare så finns en viss suveränitet inbyggd i yrkeskåren. Många läkare har dessutom en prestationsbaserad självkänsla och en stark personlig identitet kopplad till sin yrkesroll, vilket kan bidra till stress och på sikt även utmattningssyndrom. Läkare själva kan också behöva bli bättre på att ta del av det stöd som erbjuds, säger Jill Taube, som är psykiatriker.
Under coronapandemin har arbetssituationen förstås blivit än mer påfrestande för många läkare. Jill Taube betonar vikten av möjligheten till regelbunden återhämtning, så inte ännu fler läkare råkar ut för utmattningsdepression och andra stressrelaterade tillstånd.
Kollegiala samtal
Det fristående nätverket ”Vem tar hand om doktorn?” har på drygt tre år utvecklats till ett forum med läkarrollen och kollegialt stöd i fokus. I Facebookgruppen kan läkare diskutera allt som berör deras egen psykiska hälsa kopplat till yrkesrollen, även anonymt.
Inom ramen för ”Vem tar hand om doktorn” har Jill Taube och Maria Zetterlund utvecklat en modell för strukturerade kollegiala samtal.
– Många läkare upplever att småprat och samtal kollegor emellan i princip är bortrationaliserat eftersom det helt enkelt inte hinns med. Samtidigt uttrycker många ett stort behov av just kollegialt utbyte. Forskning visar dessutom att kollegiala samtal kan förebygga utmattningssyndrom. Vi utbildar därför läkare som kan handleda andra läkare i att leda kollegiala samtal, avslutar Maria Zetterlund.
Missa inte oss på Framtidens Specialistläkare onsdagen den 8 september i Malmö
