Läkare märker inte Nära vårdens utbyggnad

9 av 10 läkare har inte har märkt någon skillnad efter att den nära vården började byggas ut för några år sedan. Förändringstakten är för låg och en tydlig ansvarsfördelning för utbyggnaden saknas. Ett ökat statligt ansvar kan snabba på omställningen till en nära vård.

– Jag kan bara instämma med undersökningsresultatet. Det finns hittills få indikationer på att omställningen till en nära vård har lett till måluppfyllelse, varken för professionen, sjukvården eller patienterna. Statistiken säger att andelen patienter med en fast läkarkontakt inte har ökat. Vårdcentralernas ekonomiska resurser har inte heller ökat. Samtidigt kvarstår välkända problem med arbetsmiljö och bemanning i primärvården, säger Marina Tuutma, specialistläkare i allmänmedicin, ordförande för Svenska Distrikts­läkarföreningen och andre vice ordförande i Sveriges Läkarförbund.

”Det pågår en mängd utvecklingsprojekt som inte gör några konkreta avtryck i primärvården.”

Nära vården i kritiskt läge
Hon anser att nära vård fortfarande är ett ämne som främst diskuteras på central och nationell nivå. Merparten av läkarna som arbetar ute i primärvården har ännu inte noterat några förändringar.
– Nu måste regeringens ambition att bygga ut primärvården även bli regionernas ambition. Regionerna är toppstyrda och överbyråkratiserade, läkarprofessionen har för lite att säga till om, och det pågår en mängd utvecklingsprojekt som inte gör några konkreta avtryck i primärvården. Den nära vården befinner sig i ett kritiskt läge. Den hittills mycket låga måluppfyllelsen riskerar att underminera såväl allmänhetens som vårdprofessionernas förtroende för omställningen till en nära vård, säger Marina Tuutma.
– För att alla ska få tillgång till fast läkare och utbyggd primärvård krävs nu att varje region tar konkreta steg, och säkrar handledarkapaciteten genom attraktiva anställningsvillkor för att behålla de specialister som redan är anställda och locka till sig de nyutbildade, säger Marina Tuutma.

Konsekventa satsningar
– Undersökningsresultaten bekräftar mitt intryck av att det händer väldigt lite och att utvecklingstakten är alltför låg, säger Magnus Isacson, specialistläkare i allmänmedicin och ordförande i Svensk Förening för Allmänmedicin, SFAM.
Han konstaterar att det finns goda intentioner kring nära vård runtom i landet, men inga förändringar har ännu skett i SFAM:s hjärtefråga, hela befolkningens rätt till en fast läkarkontakt.
– I regionerna händer nästan ingenting vad gäller introduktionen av den nära vården. Regionerna verkar sakna förmåga att göra helhjärtade satsningar som åstadkommer resultat. Nu när läget är pressat i primärvården med mycket uppskjuten vård efter pandemin krävs långsiktiga och storskaliga satsningar, säger Magnus Isacson.

Kompetensförsörjningsplan
Både Marina Tuutma och Magnus Isacson anser att varje region bör göra en kompetensförsörjningsplan, där man kartlägger hur många allmänläkare som behövs för att kunna uppnå en full läkarbemanning i primärvården under de kommande fem till sju åren. Här har även Vårdkompetensrådet en viktig roll. En nationell plattform som kan anpassas i olika regioner, och en tydlig ansvarsfördelning och vision är andra avgörande faktorer för att gå från tanke till handling.
– Det krävs en tydligare transparens för vad som ska prioriteras i omställningen till en nära vård. Vårdcentraler som erbjuder fasta läkarkontakter gör större nytta än närakutmottagningar och heldigitala vårdgivare. Mer pengar behövs för att förstärka vårdcentralerna och begränsa antalet patienter per läkare, annars riskerar primärvården att förlora fler allmänläkare som söker sig till andra verksamheter, säger Magnus Isacson.

Annons