Pandemin har genererat nya samverkansstrukturer

En positiv effekt av pandemin är att samverkan över avdelnings- och vårdgivargränserna har förbättrats avsevärt. Sjukvårdsledningarna har ofta givit professionerna ett större mandat att fatta självständiga beslut. Fler läkare och färre chefer har varit involverade i de dagliga besluten kring hur man bör strukturera och hantera vården av coronapatienter.

Trettiosex procent av läkarna anser att coronapandemin har drivit på förändringar i rätt riktning inom sjukvården.
– Andelen är lägre än väntat. Det kan bero på att somliga läkare i stället uppfattar de förändringar som skett under pandemin som negativa. Det som tidigare tagit månader eller år att lösa har kunnat hanteras inom loppet av ett par dagar under pandemin, säger Simon Nilsson, utvecklingsansvarig för hälso- och sjukvården i Region Gävle­borg. Han har arbetat kliniskt som läkare i ett par år och arbetar sedan 2017 som utvecklingsansvarig.

”Det som tidigare tagit månader eller år att lösa har kunnat hanteras inom loppet av ett par dagar.”

Medarbetarna delaktiga
En farhåga i Region Gävleborg var läkarnas skepsis mot digitala patientmöten. Med facit i hand kan Simon Nilsson i stället konstatera att merparten av regionens läkare betraktar de digitala patientmötena som ett välfungerande komplement. En lärdom under coronapandemin är, enligt Simon Nilsson, vikten av att inte krångla till saker och ting och värdet i att låta medarbetare testa sina idéer. Ett exempel var i början av pandemin när det inte längre fanns några tillgängliga respiratorer i Region Gävleborg. En lungläkare föreslog då att man kunde bygga om CPAP:er så de kunde ge patienter ett visst andningsstöd.
– Jag hoppas att fler läkare känt sig delaktiga i verksamhetsutvecklingen under pandemin. Fler har engagerat sig för att vara med och driva förändringar. En lärdom från pandemin är att riva murar mellan avdelningar. Tidigare utgick många verksamheter med resursbrist från ett silotänk där de i första hand såg till sin egen verksamhet. Under pandemin har vi tvingats tillämpa ett bredare perspektiv som jag hoppas lever kvar även långsiktigt. Det är viktigt att verksamheterna även fortsättningsvis uppmuntrar vårdpersonalens vilja att engagera sig i verksamhetsutvecklingen, säger Simon Nilsson.

Förbättrad samverkan
– Många läkare inom anestesi och intensivvård är i nuläget slitna och trötta. Det pågående och väntande arbetet med att hantera den uppskjutna vården ligger som en våt filt över verksamheterna, vilket bidrar till att många ännu inte fått den återhämtning de behöver. Det kan därför vara svårt för många läkare att i dagsläget orka lyfta blicken och se de positiva verksamhetsförändringar som pandemin trots allt medfört, säger Maja Ewert, specialistläkare i anestesi och intensivvård, tf. verksamhetschef för opererande och medicinsk specialistvård vid Hallands sjukhus i Kungsbacka samt ordförande i Svensk Förening för Anestesi och Intensivvård.
Hon betraktar den förbättrade samverkan på alla nivåer som pandemins viktigaste verksamhetsförändring, däribland den nationella samordningen av IVA-platser, som var nödvändig för att hantera ett relativt lågt antal IVA-platser, redan innan pandemin.
– Samverkansstrukturerna har utvecklats otroligt mycket även lokalt, inte minst vad gäller samarbetet över klinikgränser. Under pandemin har det inte funnits utrymme att fundera på vem som egentligen ansvarar för vad eller vems resurser som ska användas utan fokus har bara varit att hitta lösningar. Det har även varit nödvändigt att hitta innovativa alternativ för att hantera den material- och läkemedelsbrist som uppstod. Den problemlösningskulturen hoppas jag verkligen att vi kan tillvarata och vidareutveckla, säger Maja Ewert.
Hon anser att sjukvården bör fortsätta nyttja de samverkansarenor som etablerats under pandemin, utveckla dem ytterligare och inkludera dem som en naturlig del av verksamhetsutvecklingen.
– Det är angeläget att bevara samverkansstrukturen, även om mötestillfällen nu kan glesas ut, säger Maja Ewert.

Annons