Så blir du en bra handledare
Emma Törnroth har fått pris för sitt AT-handledarskap på Sahlgrenska universitetssjukhuset. Här delar hon med sig av sina bästa tips.
– Jag anpassar min handledning utifrån intresse, kunskapsnivå och personlighet, säger hon.
Enligt Emma Törnroth, överläkare i psykiatri, är det viktigt att anpassa handledningen efter personen man har framför sig.
– Jag lägger energi på att se vilken nivå adepten är på och anpassar mig efter det. Vissa behöver mycket stöd, med andra är det bättre att bara bekräfta att de kan. Det finns också de som tror att de kan mer än de gör, som kan behöva mera stöd än vad man tror vid första anblicken. Jag är mån om att skapa kontakt med den jag handleder, så jag ställer frågor för att få en bild av vem jag har framför mig.
”Vissa behöver mycket stöd, med andra är det bättre att bara bekräfta att de kan.”
Konkret feedback
Inom psykiatrin, men också andra specialiteter, handlar det ibland om att avdramatisera.
– Inom min specialitet har man inte labbprover eller röntgen att luta sig mot, man har bara sig själv och samtalet som instrument. Vissa är rädda eller för ambitiösa med checklistor och så, men ibland blir det enklast för den inte så erfarna att helt enkelt utgå ifrån att psykiatri i grunden handlar om ett samtal mellan två människor. Det behöver inte vara krångligare än så, säger Emma Törnroth.
Hon är också noga med att ge mycket feedback.
– Feedback blir effektivare om man i stället för att bara säga att någon är duktig specificerar vad personen gör bra, gärna med konkreta exempel.
En fälla när man är under tidspress är att man ger en instruktion till adepten istället för att fråga vad personen själv tänker är nästa steg.
– Adepten lär sig mer och får ut mer av handledningen om hen inte får färdiga svar utan lockas att tänka själv. Jag försöker alltid stimulera till självständiga tankeprocesser, säger Emma Törnroth.
Ingen piedestal
Att bjuda på sina egna misstag är också viktigt, tycker hon.
– Jag berättar aktivt om min egen osäkerhet och misstag jag gjorde i början av min karriär. Jag är övertygad om att det är hjälpsamt för en yngre kollega att höra att det är svårt för alla i början, och jag har själv blivit hjälpt av samtal med äldre kollegor som vågat bjuda på sina osäkerheter. Jag vill inte ha en expertroll och lära ut från en piedestal, utan vara ödmjuk inför att det är mycket vi inte vet och att det inte är svartvitt vad som är rätt och fel. På det sättet tror jag man bereder väg för nyfikenhet och kritiskt tänkande hos adepten.
