Skolan avgörande för adhd-statistiken
Psykiatern Johan Söderlund är övertygad om att skolan ligger bakom adhd-krisen hos barn och ungdomar. Han efterlyser fyra centrala förändringar.
Johan Söderlund är psykiater på WeMind i Stockholm och har bland annat skrivit en debattartikel i Svenska Dagbladet om skolan och adhd-krisen.
– Har man en kraftig prevalensökning av en diagnos samtidigt som det har skett en förändring i en miljö som spelar väldigt stor roll för den diagnosen, måste man titta närmare på det sambandet, säger han.
Kunskapssynen i svensk skola har enligt Johan Söderlund förändrats kraftigt sedan millennieskiftet, vilket bland annat medfört mindre tydliga anvisningar om vad eleverna ska lära sig och vilka krav som ställs för ett visst betyg. Också studieteknik och studiestruktur har förändrats.
– Skolan har inte anpassat sig efter den normala hjärnans utveckling. I tonåren är hjärnor dessutom olika mogna, och blir lätt stressade av ett luddigt pedagogiskt upplägg med samtidigt höga krav. Och eftersom symptom på stress är väldigt lika adhd-symptom så blir det omöjligt att skilja tillstånden från varandra, säger Johan Söderlund.
”Jag är inte säker på att det blir bättre för alla som får medicin.”
Förändring krävs
Han efterlyser fyra centrala förändringar: eleverna behöver konkreta anvisningar om vad de ska läsa in, den digitala utvecklingen ska delvis dras tillbaka till förmån för inlärning från böcker, lärarna behöver skapa en bättre struktur med läxförhör och prov, och läroplaner och betygssystem som inte är anpassade till mognadsgraden på barns hjärnor behöver förändras.
– Nu är vi på väg mot en prevalens på 15 procent av adhd i åldern 12–17 år, det är orimligt många. Alla i den här åldern behöver olika former av struktur och stöd i sin kunskapsinhämtning och skolgång, för hjärnan är inte fullt utvecklad när man är 12 år.
Färre med adhd
Johan Söderlund tror att man med en omfattande omläggning av skolans pedagogik skulle kunna få ner adhd-prevalensen rejält.
– Idag är föräldrar väl medvetna om att utan godkända betyg i gymnasiet så har man mycket sämre förutsättningar i livet, så de vill ta den hjälp som de tänker finns. De kanske hör talas om andra som har fått en adhd-diagnos och medicinering, och blivit hjälpta av det. Jag är inte säker på att det blir bättre för alla som får medicin, men, om skolan var mer strukturerad så tror jag att behovet av att utreda och medicinera barn och unga skulle minska.
