Kardiologers möjligheter till fortbildning

Något om kardiologers möjligheter till fortbildning och svenska bidrag till den medicinska utvecklingen.
– Situationen är god men inte fri från oroande framtidsutsikter, skriver Lars Rydén, senior professor vid institutionen för Medicin i Solna vid Karolinska Institutet

Att vara läkare innebär att arbeta i en värld med ständigt utbud av nya möjligheter att utreda och behandla olika sjukdomstillstånd. Den medicinska utvecklingen är minst sagt imponerande, något som vi inom professionen tillsammans med de vi ska hand om kan glädja oss åt. Självfallet har vi inte nått vägs ände. Flödet av ny kunskap är starkt och därmed behovet av ständig kunskapsinhämtning. Detta inte bara för att ta nya rön i anspråk utan även för att utmönstra gamla, mindre effektiva eller bristfälligt dokumenterade metoder.
Vår profession kan glädjas åt att en god grundläggande utbildning följs av ett fortsatt erfarenhets- och kunskapsinhämtande under specialistutbildningen. Vägen dit är i princip fastlagd till sin praktiska och teoretiska utformning. Utbildningsbehovet tar dock inte slut med detta. Den fortsatta specialistutbildningen är ytterst betydelsefull. Oroande information om hur denna viktiga del av läkaryrket tillgodoses har presenterats. Enligt läkarförbundets senaste utbildningsenkät har antalet dagar för extern fortbildning halverats från 8,5 till 4,2 dagar/år. De regionala skillnaderna är betydande från 5,5 dagar i Jämtland-Härjedalen till 2,4 i Kronoberg. Det genomsnittliga antalet dagar varierar mellan olika specialiteter från 5,4 för barn- till 3,0 för akutmedicinare. De av Läkarförbundet rekommenderade antalet, 10 dagar/år, är med andra ord ett fjärran mål. I en nyligen, februari-mars 2024, genomförd undersökning uppger 8 av 10 läkare att nuvarande besparingskrav lett till att arbetsgivaren redan reducerat eller planerar att dra in på fortbildningen.

Fortbildning förutsättning för kvalitet
Huvudmännens bristande respekt för utbildning har kommenterats av Svenska Läkaresällskapets (SLS) ordförande, Catharina Ihre Lundgren. Hon menar att fortbildning efter uppnådd specialistkompetens är en förutsättning för en hälso- och sjukvård av hög kvalitet. I majnumret av tidskriften Framtidens Karriär – Läkare efterlyser hon ”ett system som säkerställer samtliga läkares rätt till kontinuerlig fortbildning under hela karriären”.
Dessa bekymmersamma data är allmänna, men hur ser det ut inom vår egen specialitet, kardiologi? Utbildningstillfällen råder det ingen brist på. Svenska Kardiologföreningen anordnar med hjälp av sina olika arbetsgrupper ett antal kurser, det årligen återkommande Svenska Kardiovaskulära Vårmötet bidrar och industrin fyller på med ett stort antal web-baserade utbildningstillfällen för att nämna några möjligheter till förkovran. Beträffande dagar till förfogande för inhämtande av kunskap särredovisas vi inte utan ryms inom de invärtesmedicinska specialiteterna, vilka tilldelas de genomsnittliga 4,2 dagarna/år för extern utbildning.
Finns det då något mått på deltagande? Svaret är ja, i alla fall i viss mån. Det Kardiovaskulära vårmötet har under de senaste fyra åren bevistats av ett relativt konstant antal delegater, i snitt nära 1200. Av dessa anger sig 66% representera den kardiologiska specialiteten. Denna andel inkluderar inte bara läkare, där finns även andra medarbetare till exempel sjuksköterskor medan drygt 40% av deltagarna anger sig vara läkare.

Senaste vetenskapliga rönen
Globalt sett anses den Europeiska Kardiologföreningens (ESC) årliga kongress vara det absolut yppersta kardiovaskulära mötet. Där kan man inte bara ta del av de senaste rönen inom området utan dessutom, i hård konkurrens, presentera egna vetenskapliga rön. Det svenska deltagandet genom åren torde av den anledningen spegla våra möjligheter att deltaga i ett större sammanhang.
Som framgår av tabellen har antalet svenska delegater varit förhållandevis konstant sedan 2018 om man bortser från tiden 2000-2021 då Covid-pandemin rasade som värst. Under dessa två år arrangerade ESC kongressen helt virtuellt, något man lyckades mycket bra med. På grund av dessa omständigheter avstod man från deltagaravgift 2020 vilket kan förklara detta års högre deltagande. Sedan pandemin släppt sitt grepp kan man konstatera att en klar majoritet av svenska kongressdeltagare föredrar att följa mötet på plats. Dessa siffror är hur som helst positiva och vittnar om att man på ett eller annat sätt kommer i åtnjutande av högklassisk information inom den kardiovaskulära medicinen.

Ett annat mått på kardiologisk aktivitet, nu på ett vetenskapligt plan, utgörs av antalet insända bidrag till ESC kongressens program och den proportion av dessa som accepteras för presentation. Antalet insända abstracts 2018 och 2024 redovisas i Figur 1. Det svenska antalet är oförändrat och i förhållande till vårt lands storlek ganska stort. En mer detaljerad bild av de svenska bidragen ser man i Figur 2. Som framgår är antalet omkring 160/år varav 60-70% accepteras dvs. en aktningsvärd andel. Det konstant höga antalet och den likaså betydande.

Proportionen accepterade bidrag tyder på en genom åren god vetenskaplig produktivitet av uppenbar kvalitet. Likaså bör vi vara nöjda med att ett ansenligt antal kardiologer bevistar kongressen.
Det är bara att hoppas att denna verklighetsbild inger hopp i en situation där man allmänt sett ser en nedgång i professionens möjligheter till ett gott vidmakthållande och utveckling av våra specialistkunskaper. Detta är verkligen något att såväl glädja sig över och värna om. Inte minst som det tveklöst finns en del orosmoln vid horisonten i dessa tider av besparingar inom hälso- och sjukvården. Att spara genom att minska möjligheterna till specialistutbildning kan slå tillbaka i form av en framtida mindre ändamålsenlig och därmed kostdammare sjukvård.

Referenser
Läkarförbundet. Förutsättningar för fortbildning saknas. Resultat av en enkät 2023

Svenska Läkaresällskapet. Framtidens Karriär – Läkare Maj 2024

Annons