Träning som en del av cancerbehandlingen
Cancerpatienter gynnas av att träna, även under behandling – det menar bokaktuelle Anders Södergård, läkare och själv cancerpatient.
– Det är viktigt att se träning som en del av behandlingen, säger han.
Anders Södergård var 25 år och gick sjunde terminen på läkarlinjen när han drabbades av en plötslig huvudvärk efter att ha lett ett spinningpass. Han fick besöka akuten – under ett skift som han skulle ha arbetat – och var med och diagnostiserade sig själv. Röntgenbilderna visade på en hjärntumör.
– Jag hade varit en odödlig 25-åring tills jag fick beskedet. Jag lades in direkt, och en av alla tankar var att det var orättvist, för jag hade ju tränat så mycket.
Träningen hade varit en stor del av Anders Södergårds liv, men nu blev han stillaliggande.
– Det har man sett i studier, att när en patient får ett cancerbesked går nivån av fysisk aktivitet ner direkt. Jag vågade helt enkelt inte träna, det var ingen som sa att det var viktigt att hålla igång och vara i form inför den stora operationen, istället för att ligga och tröstäta godis.
Fick träningsförbud
Efter operationen inträffade komplikationer, bland annat lungembolier. Dessutom upptäcktes att njuren varit missbildad från födseln. Anders Södergård blev inlagd i två månader och fick börja om med träningen, i början blev han trött bara av att gå 100 meter. Senare det året väntade strålning.
– Onkologen sa att ”nu slipper du träna på 6–7 veckor”, han sa det nästan som något positivt. Han gav mig träningsförbud men jag hade satt upp som mål att börja leda spinningpass igen i januari, och det här var september. Så jag sa att han förstör mitt liv med ett träningsförbud. Till slut gick han med på lugna pass. Jag kunde inte låta bli att träna, för jag kände att jag mådde bäst av det.
”Min vision är att det också ska stå med träningspass på schemat, så att det blir som en naturlig del av behandlingen.”
Skrivit en bok
I efterhand skakar Anders Södergård på huvudet åt läkaren och den attityd han delar med en del kolleger. Nu är han aktuell med boken ”CANCERKAMPEN – boosta dig med fysisk aktivitet”.
– När jag började skriva boken tänkte jag att man kanske inte visste så mycket om det här då, 2006. Men det gjorde man faktiskt, det är bara det att allt tar så lång tid att implementera i vården. Redan då visste man att man SKA träna under cancerbehandling. Man får färre biverkningar, behandlingar får till och med bättre effekt. Dessutom får man en större chans att ta sig igenom alla behandlingar. Så hur kan man ge någon ett träningsförbud, när det är precis tvärtom?
Studie på 80-talet
En effekt av konditionsträning är att nya blodkärl bildas, och Anders Södergård berättar att tumörer trivs bäst i en syrefattig miljö och att nya blodkärl kan hämma tillväxt.
– Dessutom når cellgifterna ut bättre till olika delar av tumörerna. Det finns otroligt mycket studier på det här, man såg redan på 60-talet att möss som sprang i löphjul hade bättre prognos för cancertumörerna, fick mindre metastaser och klarade sig bättre.
Anders Södergård berättar om studier som onkologisjuksköterskor gjorde i Ohio på 80-talet.
– Cancerpatienter fick träna under sin sjukdom, och det blev ett ramaskri, för man ”ska” ju ta det lugnt och det är farligt att träna om man har cancer. Men resultaten var jättebra redan från den studien, och sedan 90-talet har den typen av forskningsstöd exploderat.
Träning på schemat
Att fler läkare inte pratar med sina cancerpatienter om träning idag tror han beror på att en del tycker att det inte är läkarens uppgift. Andra vill inte pressa patienter som är i en svår kris. Men viss okunskap ligger också bakom, tror Anders Södergård.
– Redan på läkarprogrammet lär man sig för lite om träning. Utbildningen har blivit bättre de senaste åren när det kommer till olika livsstilsfaktorer, men all träningslära har jag fått till mig på egen hand. Läkare behöver kunna mer om träning.
Anders Södergård vill att träning ses som en självklar del av cancerbehandlingen.
– När det kommer en cancerpatient och sitter ner med onkologen inför någon behandling, får man ett behandlingsschema. Min vision är att det också ska stå med träningspass på schemat, så att det blir som en naturlig del av behandlingen. Det här är något som jag verkligen hoppas på framöver. Det är för mig fascinerande att det tagit sådan tid för vården och samhället att vakna på den här punkten, men jag hoppas att min bok kan hjälpa till att snabba på processen.
