Arbeta preventivt för hälsosamma levnadsvanor
Evidensen för levnadsvanornas betydelse för folkhälsan är tydliga. Genom att förändra ohälsosamma levnadsvanor kan många vanliga folksjukdomar fördröjas eller helt förhindras. Läkare bör bli bättre på att arbeta preventivt genom att på ett systematiskt sätt föra en dialog om levnadsvanor med sina patienter.
– Det finns ett massivt vetenskapligt stöd för sambandet mellan levnadsvanor och folkhälsa. Nu finns det även ett starkt vetenskapligt stöd för hur exempelvis läkare kan stödja patienter att utveckla och bibehålla hälsosamma vanor. Det är viktigt att läkare i ökad utsträckning tillämpar den evidensbaserade kunskap som finns på området och arbetar mer preventivt med levnadsvanor, inte minst med tanke på den demografiska utvecklingen. Det säger Anna Kiessling, projektledare för SLS Levnadsvaneprojekt, professor i medicinsk pedagogik på KI, överläkare på Danderyds sjukhus, specialist i kardiologi och internmedicin samt ordförande i SLS kommitté för prevention och folkhälsa.
SLS levnadsvaneprojekt
SLS levnadsvaneprojekt drivs sedan 2011 på uppdrag av Socialstyrelsen med det övergripande syftet att stödja införandet av de nationella riktlinjerna för förebyggande och behandling av ohälsosamma levnadsvanor.
– De levnadsvanor där det vetenskapliga sambandet med ohälsa är som starkast är bruk av tobak och alkohol, bristande fysisk aktivitet samt ohälsosamma matvanor. Det är därför dessa faktorer läkare främst bör fokusera på i den preventiva dialogen med sina patienter. Läkare som väljer att inte ställa frågor om levnadsvanor signalerar till patienten att levnadsvanorna är av mindre betydelse för hälsan. Det är därför viktigt att samtliga läkare, oavsett inriktning, implementerar ett preventivt perspektiv i sin dagliga yrkesutövning genom att vid behov ta en dialog med patienten om exempelvis alkoholvanor, säger Anna Kiessling.
”Det finns ett massivt vetenskapligt stöd för sambandet mellan levnadsvanor
och folkhälsa.”
Intresse för hälsofrämjande
Enligt en enkätundersökning som genomförts bland SLS specialitetsföreningar och sektioner så finns det ett brett intresse för hälsofrämjande och preventiva insatser och många aktiviteter pågår. Anna Kiessling upplever att intresset har ökat på senare år, bland annat till följd av pandemin, klimatfrågan och att folkhälsofrågor generellt sett blivit mer synliga i media och i den allmänna debatten.
Även om levnadsvanearbete är ett utpräglat teamarbete där det kanske inte är läkarens primära roll att ha motiverande samtal med patienterna så är det, enligt Anna Kiessling, varje läkares ansvar att identifiera vilka patienter som kan behöva hjälp att förändra sina levnadsvanor, ta upp frågan och därefter hänvisa till rätt instans för åtgärd och uppföljning om man inte har möjlighet att göra det själv.
Motiverande tillfällen
– Forskning har identifierat vissa tillfällen då patienter i allmänhet är särskilt motiverade att genomföra en livsstilsförändring, exempelvis i samband med kirurgiska ingrepp, i början av en graviditet eller om man råkar ut för en sjukdom, som en hjärtinfarkt. Läkare bör ta tillfället i akt att ta upp levnadsvanefrågan när patienterna är som mest mottagliga, avslutar hon.
