Sambandet mellan suicidalitet och depression är särskilt starkt, men även ångesttillstånd kan öka risken för självmord. Som läkare gäller det att våga ställa obekväma frågor och att vara uppmärksam på tidiga signaler på suicidalitet.

I flera studier har jag undersökt sambandet mellan depressionstillstånd samt bipolär sjukdom och risken för självmord. Jag har även undersökt hur risken för självmord påverkas av allvarliga kristillstånd. Generellt sett ökar självmordsrisken bland patienter med de flesta typer av psykiatriska diagnoser, säger Bo Runeson, psykiatriker och professor i psykiatri vid Karolinska Institutet och överläkare vid Norra Stockholms psykiatri.
Han har i många år forskat på hur man kan förstå självmordshandlingar, kopplingen mellan suicidalitet, depression och stresstillstånd samt hur man på olika sätt kan förebygga självmord. Han har både genomfört kvalitativa intervjuer med efterlevande och individer som gjort självmordsförsök samt kvantitativa epidemologiska studier byggda på nationella register.

Uppföljning av patienter
Hans egna och andras studier visar bland annat att ångestinslag och sömnstörningar i kombination med depression kan påverka individens självmordsbenägenhet.
– En mycket viktig faktor för att förebygga självmord är att människor med depressioner identifieras och får tillgång till adekvat behandling, oavsett vilken vårdform de söker sig till. Nästan hälften av de som begår självmord i Sverige har inte haft någon kontakt med psykiatrin. Många av dem har dock varit i kontakt med primärvården och en del har fått antidepressiv behandling, säger Bo Runeson.
Han anser att det finns mycket kvar att göra kring uppföljningen av de patienter som behandlats för depression inom exempelvis primärvården.
– Det är viktigt att läkare i primärvården och företagshälsovården är uppmärksamma på patienter med oklara symtom. Ibland kan det som beskrivs som fysiska symtom i själva verket bottna i en depression eller annan psykisk ohälsa, säger Bo Runeson.

Ställ obekväma frågor
Även inom akutsjukvården bör läkare vara uppmärksamma på patienter som själva kan ha orsakat sina skador. Det kan vara uttryck för ett självmordsförsök och då bör patienten få en konsultation med en psykiatriker. Ytterligare en faktor som kan innebära en förhöjd självmordsrisk är en hög alkoholkonsumtion, i synnerhet bland män.
– Mitt råd till läkare som kommer i kontakt med patienter med depression, ångest och självmordstankar är att vara lyssnande och respektfulla. Försök att få patienten att berätta sin historia och visa på genuin vilja att verkligen förstå patientens situation, säger Bo Runeson.
Hans kanske allra viktigaste råd är att våga ställa obekväma frågor som berör eventuella psykiska besvär. Läkare är generellt sett bra på att våga ställa frågor i andra känsliga situationer, öppnande frågor kan bidra till att patienten får rätt diagnos och behandling. Om man misstänker att en patient har självmordstankar eller har gjort självmordsförsök gäller det att våga fråga om personen har haft tankar på att ta sitt liv, om det finns funderingar på hur man kan gå tillväga och om patienten har för avsikt att sätta en sådan handling i verket.

Screeninginstrument kan hjälpa
– Det finns beprövade strukturerade screeninginstrument att tillgå som hjälper läkare att ställa rätt frågor, vilket i sin tur fungerar som ett stöd i arbetet med att identifiera och ge rätt behandling till suicidala patienter. Dessa kan vara till hjälp särskilt för läkare som inte har erfarenhet av psykiatrisk verksamhet. Jag anser att man som läkare bör initiera att patienten får tillgång till psykologiskt stöd och vid behov medicinering, även om man bedömer risken för självmord som relativt låg, säger Bo Runeson.

Undvik skadlig stress
Läkare har själva ett på många sätt krävande arbete, vilket ökar risken för utmattningssyndrom och depression. Bo Runesons råd till läkare som vill förebygga utmattning och psykisk ohälsa är att inte utsätta sig för skadlig stress, lära sig att känna igen och agera på sina egna stressymptom och att försöka ha en rimlig arbetsbelastning med tid för återhämtning.
– Tid för reflektion med kollegor kring exempelvis svåra patientmöten har också visat sig sänka stressnivåerna. Även erfarna läkare som annars arbetar självständigt kan må bra av det kollegiala stödet, avslutar Bo Runeson.