Breda karriärvägar på Psykiatri Affektiva Sahlgrenska

Sofia Olsson hade egentligen inte tänkt att bli psykiatriker. Men ett vikariat på Sahlgrenska Universitetssjukhusets Psykiatri Affektiva fick henne att ändra sig. Sedan våren 2016 är hon fast ST-läkare här. Vikariatet blev ett slags prova-på-tjänst.
– Dels ville jag se om jag trivdes med patienterna – och det gör jag! Dels ville jag veta hur kliniken fungerar och vilka medarbetarna är. Kollegorna är ju jätteviktiga tidigt i karriären, så man har ett bra stöd, säger Sofia Olsson.
Hennes intresse för forskning och för handledning och utbildning av yngre kollegor var också avgörande. Nu är hon mitt inne i en forskarskola som pågår i ett och ett halvt år, i tvåveckorsblock, på arbetstid.
– Jag läser kurser som behövs om man ska forska inom psykiatrin, så jag har lite på fötterna om jag vill doktorera, säger Sofia Olsson, som redan har en studie på gång inom bipolär sjukdom.

Svårt att välja
Hennes underläkarkollega Abdallah Almohummad hade inte heller tänkt sig en framtid inom psykiatrin. Han var helt inriktad på kirurgi, men har nu svängt.
– Många läkare säger att psykiatrin är så tuff och svår, jag tycker den är jättespännande. Alla som går läkarprogrammet borde jobba i psykiatrin, det ger så mycket!
Abdallah Almohummad kom till Sverige från krigets Syrien för mindre än tre år sedan, men talar redan svenska närmast perfekt, med bara en svag brytning. Han fick möjlighet att auskultera hos överläkare Anders Bergstedt på SU, gick en kompletterande utbildning på Göteborgs universitet och fick ett vikariat som underläkare på SU Psykiatri Affektiva och AT-tjänst på Sahlgrenska.
– Och nu känns det jättesvårt att välja mellan kirurgi och psykiatri, säger Abdallah med ett skratt.
– Jag trivs kanonbra. Arbetsmiljön är jättebra, jag har lärt mig massor inom psykiatrin, fått möjligheter att utveckla mig på olika sätt i handledning och också börjat forska inom psykiatrin, vilket är fantastiskt för mig!

Nära till handledning
Abdallah Almohummad uppskattar också möjligheten att växelvis arbeta på olika avdelningar och att lärandeklimatet är öppet och intensivt.
– Vi har hela tiden nära till en handledningsperson, som man kan fråga vad man vill. De svarar och förklarar alltid, vad vi än frågar efter.
SU Psykiatri Affektiva är en av landets största psykiatriska kliniker. (Se faktaruta!) En som ”blev fast” här redan för 14 år sedan är Alina Karanti, vårdenhetsöverläkare på bipolärmottagningen och även regional studierektor för specialistutbildningen i psykiatri, på 30 procent. Dessutom är hon doktorand och forskar om bipolär sjukdom, just nu på 20 procent.
– En viktig faktor till att jag trivs så bra och har stannat så länge här är möjligheten att ha olika uppdrag, säger Alina Karanti.
– Även om jag ser mig själv som en klinisk doktor, trivs jag med att ha flera bollar i luften och jobba med olika perspektiv parallellt; både med utvecklings- och fortbildningsfrågor och min forskning.
Alla på kliniken med vilja och driv att forska får minst 20 procent av arbetstiden. Alina Karanti tycker att det finns en positiv och flexibel inställning till forskning.

Stor klinik ger fler chanser
– Tidigare har kollegor fått hoppa in som överläkare på min avdelning för att jag skulle kunna forska under vissa perioder. Det hade inte fungerat om jag inte fått ”back up” från ledningen och det är jag tacksam för, säger Alina Karanti.
Hon tror att möjligheten att kombinera och integrera flera uppdrag kommer att bli allt viktigare för läkare framöver.
– Det pågår ett generationsskifte. Förr kunde man börja som specialistläkare på ett ställe, jobbade 100 procent kliniskt och gick i pension på samma ställe.
– Så ser det inte ut idag. Folk vill utvecklas, inte ha ett monotont arbete. Och möjligheterna att få ihop olika uppdrag är nog allra bäst på ett universitetssjukhus. På en stor klinik som vår kan man profilera sig inom kliniskt arbete, utbildningsfrågor, forskning eller chefsuppdrag, säger Alina Karanti.

Annons