Slutbetänkande om nära vård utifrån individens behov
Framtidens nära vård kräver en förändrad definition av öppen och sluten vård, ökad samverkan mellan kommuner och regioner samt omdisponering av resurser på såväl statlig som kommunal nivå. Det framgår av slutbetänkandet i regeringsutredningen ”God och nära vård”, som presenterades i mars 2020.
Utredningens slutbetänkande fokuserar bland annat på hur definitionen av sluten och öppen vård behöver förändras, samverkan och hur vi kan skapa ett hälso- och sjukvårdssystem som utgår från individens behov och hänger ihop över kommun- och regiongränserna.
– Vi har bland annat tittat på ändamålsenligheten med den nuvarande indelningen i öppen- och slutenvård. Det befintliga beskrivningssystemet är uppbyggt utifrån slutenvårds- och sjukhuslogik och utgör ett strukturellt hinder för omställningen till nära vård. Vi föreslår därför att Socialstyrelsen bör se över dessa indelningar, säger Anna Nergårdh, disputerad hjärtläkare och internmedicinare, som lett utredningen. Hon har tidigare även varit verksamhetschef på ett stort akutsjukhus, chefläkare och biträdande landstingsdirektör i Stockholms läns landsting.
”Vi har försökt betrakta sjukvården utifrån ett patientperspektiv”
Utifrån ett patientperspektiv
– Många av våra förslag syftar till att införa begreppet personcentrerad vård i lagstiftningen. Vi har försökt betrakta sjukvården utifrån ett patientperspektiv snarare än ett huvudmannaperspektiv, och ger förslag på hur lagstiftningen kan se ut för att hälso- och sjukvården ska hänga ihop på ett bra sätt för patienten, säger Anna Nergårdh.
Utredningen föreslår även en stärkt samverkan kring kompetensförsörjning, utbildningsfrågor och krisberedskap mellan kommuner och regioner. Det kan även bli vanligare att regionen bedriver hälso- och sjukvård i kommunernas lokaler, vilket bland annat görs på Gotland.
I slutbetänkandet föreslås bland annat att regioner och kommuners ansvar vad gäller behovet av platser för verksamhetsförlagd utbildning ska tydliggöras genom en ny lag. Utredningen föreslår också att det bör etableras förutsättningar för livskraftig och uthållig forsknings- och utbildningsverksamhet även utanför de traditionella miljöerna i regionerna och kommunerna.
Statlig finansiering krävs
Vad gäller finansiering och resursfördelning tror Anna Nergårdh att det kan bli svårt för enskilda regioner och kommuner att genomföra omställningen till nära vård på egen hand. Hon anser att staten behöver bidra med finansiering via överenskommelser med SKR. Samtidigt räcker det inte med beslut på statlig nivå. Även kommunerna behöver fatta beslut som innebär en omdisponering av resurser.
– Tydliggörande av ansvar och rollfördelning när kommunen och regionens medarbetare möts hemma hos patienter föreslås också, liksom ett namnbyte från hemsjukvård till hälso-och sjukvård i hemmet. Namnbytet bör betraktas som ett tydliggörande att den kommunala hälso- och sjukvården ställer samma krav på kompetens och resurser som andra typer av vård, säger Anna Nergårdh.
Involvera medarbetarna
– Många läkare undrar om den här omställningen innebär minskade resurser i akutsjukvården. Anna Nergårdh betonar att akutsjukvården alltid kommer att ha sin plats i hälso- och sjukvårdssystemet och omställningen ger akutsjukvården större möjligheter att fokusera på det den är till för. Eftersom omställningen till nära vård är ett paradigmskifte vill jag även understryka vikten av att involvera sjukvårdens medarbetare i samtliga förändringar som genomförs, säger Anna Nergårdh.
