Komplicerade insatser i Ukraina
Katastrofläkaren Johan von Schreeb tillbringade en dryg månad med att samordna internationella hjälpinsatser i krigsdrabbade Ukraina. För inte all välvilja och hjälp landar rätt.
– Jag värjer mig mot bilden av hjälparen som kommer för att rädda en hjälplös, säger han.
Johan von Schreeb är kirurg, professor och chef för Centrum för hälsokriser vid Karolinska Institutet. Han var med och grundade Läkare utan gränser i Sverige på 90-talet och arbetar idag som samordnare på uppdrag av WHO vid olika kriser, som kriget i Ukraina.
– Det handlar mycket om att se till att det inte enbart finns ett bultande hjärta av välvilja, utan även är baserat på kunskap om vad som behövs och vad som fungerar, säger han.
Johan von Schreeb hyllar sjukvårdspersonalen i Ukraina, beskriver dem som beundransvärda och påpekar att även om det innan kriget fanns begränsat med resurser så klarar vården av anstormningen av skadade.
– De internationella insatserna är i sammanhanget marginella, men inom vissa områden behövs de för att täta systemet. Det handlar om att säkra kvaliteten genom till exempel masskadeutbildningar, att evakuera patienter med till exempel barncancer och behov av organtransplantation till andra länder och att samordna de internationella hjälpinsatserna.
”Man kan inte bara åka dit med en läkarväska och tro att de tar emot med öppna armar, det är inte så enkelt.”
Bygga förtroende
Johan von Schreeb har varit med om att bygga upp ett globalt system med WHO, där man innan katastrofen skett visar att det insatsteam man jobbar med lever upp till kvalitetskrav. Dessutom måste hjälpen ske i nära samordning med hälsoministeriet.
– Det är viktigt att förstå att man är en kugge i ett större maskineri. Man kan inte bara åka dit med en läkarväska och tro att de tar emot med öppna armar, det är inte så enkelt. Man måste bygga förtroende och visa att man har kompetens och förstår kontexten. Vi skulle aldrig acceptera att det plötsligt dök upp en läkare från Ukraina som ville hjälpa att operera, säger Johan von Schreeb.
Personliga berättelser
Förutom själva organiseringen av arbetet är det också viktigt att attityden inte hamnar snett – något som är vanligt, enligt Johan von Schreeb.
– Det ligger nära till hands att tänka på människor i en sådan här kris som offer som ligger ner och som vi tvångsmatar. Jag ser det mer som att de tvingats ner på knä och bara behöver en hand för att resa sig. Ukraina är ett land som varit med om hälsokriser förr och det finns ett narrativ och släktberättelser som gör att man är mer förberedd mentalt. I Sverige finns det inte längre personliga berättelser om krig och katastrofer. Det gör oss mer sårbara.
