”Det medikaliserade synsättet leder för många barn till BUP”
Allt fler reagerar på att många barn och unga slussas till BUP, att diagnostiseringen ökar och att läkemedelsförskrivningen skjuter i höjden. Johan Bengtsson, ST-läkare i psykiatri, anser att utvecklingen vilar på skakig grund och efterlyser därför ett paradigmskifte som präglas av en minskad medikalisering och ett förstärkt helhetsperspektiv i synen på barn och ungas psykiska hälsa.
Många barn och unga i dag upplever en påtaglig psykisk belastning, med ångest, nedstämdhet och känslor av ensamhet som påverkar deras vardag. Det här lidandet är verkligt, men behöver inte förstås som tecken på sjukdom.
– Ett grundläggande problem är avsaknaden av en enhetlig definition av barn och ungas psykiska ohälsa, vilket gör det svårare att hitta långsiktiga lösningar och allokera resurser rätt. Utvecklingen där vi har börjat tolka barns bekymmer och besvär som ”symtom” och beskriva dem i termer av diagnoser är ett resultat av att barns förutsättningar i samhället i ökad utsträckning har medikaliserats, säger Johan Bengtsson, ST-läkare i psykiatri vid Akademiska sjukhuset i Uppsala och forskare vid institutionen för medicinska vetenskaper vid Uppsala universitet.
Sverige sticker ut globalt
Han betonar att Sverige utmärker sig globalt, i synnerhet vad gäller förskrivningen av antidepressiva läkemedel för barn och unga. Det medikaliserade synsättet leder många barn och unga till BUP, med fokus på utredning, diagnos och behandling.
– Det är alarmerande siffror som bör fungera som en väckarklocka. adhd- och autismdiagnoserna ökar och skolpersonal tolkar ofta barns beteenden, svårigheter eller egenheter som tecken på en bakomliggande diagnos. Det medikaliserade perspektivet ger barn en bild av att det rör sig om känslor, beteenden eller personlighetsdrag som de behöver reducera eller bli av med. Det kan sällan åstadkommas med farmakologiska interventioner, eftersom reaktionerna ofta är normala svar på vanliga händelser i barn och ungas liv, säger Johan Bengtsson.
”Så länge grundproblemet inte åtgärdas kan mer resurser till BUP förvärra situationen.”
Gemenskap och meningsfullhet
– Inom BUP finns en stark överfokusering på diagnos och behandling. Läkare och psykologer har stor makt att definiera vilka barn och unga som är sjuka eller friska, och släpper ogärna ifrån sig den. Men väntetiderna är långa och kontinuiteten brister samtidigt som antalet diagnostiserade patienter ökar. Så länge grundproblemet inte åtgärdas kan mer resurser till BUP förvärra situationen, säger Johan Bengtsson.
Han anser att resurserna i stället bör slussas till skolan och lokalsamhället. Pengarna skulle bland annat kunna användas till att utveckla föreningslivet, stötta kulturevenemang, förbättra utemiljöer, hålla fritidsgårdar öppna eller möjliggöra medborgarinitiativ som kan bidra till en känsla av sammanhang och ökad gemenskap för barn och unga.
– När barn och unga får vara en del av ett större sammanhang där de känner sig behövda och varje individ synliggörs utifrån vad de kan bidra med skapas en känsla av tillit, långsiktighet och meningsfullhet som gynnar deras psykiska hälsa, säger Johan Bengtsson.
Värdesätt förmågor och styrkor
Han anser att politikerna bör driva opinion för detta paradigmskifte genom att värna barns rätt att vara barn utan att betraktas, diagnostiseras och behandlas utifrån ett medicinskt perspektiv. Paradigmskiftet kan gynna de barn vars problematik inte hör hemma i psykiatrin och förebygga undanträngningseffekter hos barn som kan bli hjälpta av psykiatrins insatser.
Johan Bengtsson betonar vikten av en kollektiv vuxenvärld som behöver bli bättre på att uppmärksamma och värdesätta snarare än att sjukliggöra barnens egna förmågor och erfarenheter. Vården måste kunna stötta, förklara och höja barnens tilltro till sina styrkor, snarare än att fastna i de tillkortakommanden som diagnoserna fokuserar på.
Trygghet och kontinuitet
Men varken vården eller samhället kan förändras så snabbt, påpekar Johan Bengtsson. Det som behövs här och nu är att patienternas behov av trygghet och kontinuitet tillgodoses – det ska inte vara olika läkare varje gång och man ska inte bollas runt eller hamna mellan stolarna.
– Den specialiserade psykiatrin är ofta organiserad i stuprör utifrån olika diagnoser och bör i stället inspireras av primärvårdens helhetsperspektiv på patienten. Primärvården lyfter också kontinuitet som ett kärnvärde. Det borde även psykiatrin göra, säger han.
