Nära vård kräver storskaliga förändringar

Publicerad 13 november 2019
Text: Annika Wihlborg

Foto: Shutterstock
Foto: Shutterstock
Cirka 9 av 10 läkare har inte märkt av någon skillnad efter att den nära vården började utvecklas.
– För att åstadkomma en verklig förändring krävs en storskalig strukturell omorganisation och tillförsel av resurser utifrån uppdraget, säger Marina Tuutma, Distriktsläkarföreningen.

Marina Tuutma, specialistläkare i allmänmedicin och ordförande i Distriktsläkarföreningen. Foto: Rickard L. Eriksson
Marina Tuutma, specialistläkare i allmänmedicin och ordförande i Distriktsläkarföreningen. Foto: Rickard L. Eriksson
– Utvecklingen av den nära vården är extremt viktig för hela befolkningen och den svenska hälso- och sjukvården. Framåtsträvande och modiga reformer är nödvändiga för att åstadkomma den förändring som krävs. Den nära vården är en grundläggande reform som i mångt och mycket avgör riktningen för framtidens hälso- och sjukvård, säger Marina Tuutma, specialistläkare i allmänmedicin och ordförande i Distriktsläkarföreningen.
Effekterna av den nära vården är enligt henne bland annat en mer jämlik hälsa samt att sjukvårdspolitikernas trovärdighet kan öka. Att endast en av tio läkare har märkt av någon skillnad sedan den nära vården började utvecklas beror, enligt Marina Tuutma, främst på att många regioner ännu inte har påbörjat de strukturförändringar som krävs för att göra verklig skillnad.

Resurser till primärvården
– För att åstadkomma verklig förändring krävs en storskalig strukturell omorganisation, tillförsel av resurser utifrån uppdraget samt en långsiktig kompetensanalys som kartlägger dagens personalsituation och exakt vilka kompetenser som behövs framöver. För närvarande behandlar många regioner symptom istället för att gå till botten med problemet. Man satsar exempelvis på närakutmottagningar istället för att tillföra mer resurser till primärvården och göra det attraktivt att arbeta på vårdcentraler, eller genomför småprojekt istället för att ta tag i de stora strukturförändringarna, säger Marina Tuutma.

Utvecklingen av den nära vården är extremt viktig för hela befolkningen och den svenska hälso- och sjukvården

Avgränsad patientlista
Hon betraktar en avgränsad patientlista för primärvårdsläkare som en förutsättning för att omställningen till en nära vård ska ge de effekter politiker vill nå, en nära vård byggd på kontinuitet, tillgänglighet, jämlikhet och hög kvalitet. Enligt Marina Tuutma är avgränsningen ett av distriktsläkarnas viktigaste verktyg för att säkerställa en vård med god kontinuitet, hög patientsäkerhet och ett hälsoförebyggande perspektiv. Även en fast läkarkontakt fyller en central funktion i den nära vården, inte minst eftersom det spar tid och möjliggör ett effektivare arbetssätt.

Långsiktig kompetensinventering
– Det är självklart glädjande att hälften av läkarna kan tänka sig att arbeta i den nära vården. Det tyder på vilken potential regionerna har om de lägger sina kort rätt. Antalet specialistläkare i allmänmedicin behöver minst fördubblas i Sverige framöver. Här krävs en långsiktig kompetensinventering från regionernas sida. Även andra typer av specialistläkare kommer att behövas för att hantera det breda uppdrag som åligger framtidens primärvård, avslutar Marina Tuutma.

Har du märkt skillnad efter att den nära vården började utvecklas?
Det pågår en utveckling mot God och Nära vård i Sverige, där en större del av vården ska flyttas närmare patienten. Har du märkt av någon skillnad efter att den Nära vården började utvecklas för några år sedan?
19% av läkarna som arbetar inom primärvården har märkt någon skillnad.
Anser du att allmänläkare inom primärvården ska ha en avgränsad patientlista?

Endast läkare som arbetar inom primärvården har svarat på den här frågan.
Skulle du kunna tänka dig att arbeta inom den nära vården?
Anser du att patienter ska ha en fast vårdkontakt vid kontakt med hälso- och sjukvården?
Om undersökningen
Undersökningen har genomförts av Framtidens Karriär – Läkare mot ett slumpmässigt urval av läkare i Sverige 18–21 oktober 2019. Den statistiska felmarginalen i undersökningen är 2,5–4,0 procentenheter.