Etikettarkiv: Specialistutbildning

Pandemin har påverkat ST-utbildning och fortbildning

Christina Christoffersen, ST-ansvarig i Region Skåne och president för Framtidens Specialistläkare Kurs och Kongress.

Coronapandemin har påverkat ST-läkarnas utbildning. När kurserna har övergått från fysiskt till digitalt format har många ST-läkare bland annat gått miste om möjligheten att träna de praktiska handgreppen, som är viktiga i många specialiteter.

Samtidigt har befintliga specialistläkares tillgång till fortbildning på många håll minskat markant under pandemin.
– Många ST-läkares utbildning har begränsats under pandemin. Merparten av kurserna har digitaliserats, men vissa praktiska moment kräver att man tränar upp sitt handlag och är därmed svåra att genomföra digitalt. Det intensiva arbetet med covidpatienterna, ofta i ett helt nytt sammanhang med nya kollegor, har tagit mycket av ST-läkarnas energi i anspråk. Det gör att många inte har haft lika mycket energi att lägga på sin utbildning, säger Christina Christoffersen, radiolog och nuklearmedicinare på Skånes universitetssjukhus, ST-ansvarig i Region Skåne samt president för Framtidens Specialistläkare Kurs och Kongress.
– Den digitala ST-utbildningen fungerar bättre nu jämfört med i början av pandemin, men det digitala formatet erbjuder förstås inte samma möjlighet till socialt utbyte, säger Anna Karlsson, ST-läkare i barnmedicin på Skånes universitetssjukhus samt doktorand inom spelberoende vid Lunds universitet.

”Många ST-läkares utbildning har begränsats under pandemin.”

Fortbildningsskuld
Även befintliga specialistläkares fortbildning har påverkats av coronapandemin.
– Det finns inga specifika krav på obligatorisk kontinuerlig fortbildning för färdiga specialistläkare. Samtidigt är läkare verkligen i behov av löpande fortbildning eftersom den medicinska utvecklingen går så fort. Under pandemin har många specialistläkares fortbildning fått stå tillbaka, vilket innebär att vi utöver vårdskulden även kommer att ha en fortbildningsskuld att ta tag i när pandemin är över, säger Christina Christoffersen.

Fler utbildare behövs
– Kanske borde vi även satsa på att få fler utbildare, exempelvis genom pedagogikprogram för ST-läkare, som vill ordna simulationsutbildningar, digitala kurser, kongresser, möten eller verka som studierektorer. De nya digitala utmaningarna kräver att vi höjer vår kompetens som utbildare, säger Christina Christoffersen.

”Den digitala ST-utbildningen fungerar bättre nu jämfört med i början av pandemin.”

Framtidens Specialistläkare
I september 2021 arrangeras Framtidens Specialistläkare, Sveriges största kongress med ST i fokus, som i år blir i både fysisk och digital form. För både fysiska och digitala deltagare utlovas en genuin digital kongresskänsla.
– Temat för årets kongress är kommunikation, som kommer att gå som en röd tråd genom hela programmet. Läkare är vana vid att kunna kommunicera fysiskt, men nu behöver vi vänja oss vid att kommunicera mer digitalt med både kollegor och patienter. Jag ser särskilt fram emot Emma Frans föreläsning. Hon är en ung kvinnlig forskare som förmedlar komplexa ämnen på ett lättförståeligt sätt. Ytterligare en spännande föreläsare är den tidigare fotbollsdomaren Jonas Eriksson, som delar med sig av sina erfarenheter av kommunikation och ledarskap i ansträngda och utsatta lägen, säger Christina Christoffersen.
– Jag ser särskilt fram emot den studierektorsdag och BT-dag som vi arrangerar inom ramen för Framtidens Specialistläkare. För många deltagare är det efterlängtat att dela erfarenheter kring de BT-pilotprojekt som pågår runtom i landet, säger Anna Karlsson.

Anna Karlsson, ST-läkare i barnmedicin på Skånes universitetssjukhus.

Specialistläkares fortbildning måste regleras statligt

Heidi Stensmyren, ordförande för Sveriges Läkarförbund. Foto: Johan Knobe
Heidi Stensmyren, ordförande för Sveriges Läkarförbund. Foto: Johan Knobe
Många specialistläkare får idag inte möjlighet att fortbilda sig i den utsträckning som krävs för att de ska kunna vidareutveckla sjukvården och hålla sig uppdaterade på sitt specialistområde. Sveriges Läkarförbund efterlyser därför ett tydligare nationellt ansvarstagande i form av en statlig reglering av specialistläkares kompetensutveckling.

I en rapport från Sveriges Läkarförbund framgår att en av tio specialistläkare inte haft möjlighet att ägna sig åt någon extern fortbildning alls det senaste året. Specialistläkarna har i genomsnitt endast sex externa fortbildningsdagar per år, men de regionala skillnaderna är stora.
– Riskerna när specialistläkare inte ges tillräckligt mycket utrymme för fortbildning är många. Patienter riskerar att träffa läkare som inte är uppdaterade på nya rön och nya effektivare behandlingsmetoder, vilket är en fara för patientsäkerheten och riskerar att öka skillnader i hälsa. Specialistläkare behöver mer fortbildning för att vi ska kunna uppnå en jämlik vård, säger Heidi Stensmyren, ordförande för Sveriges Läkarförbund.

Måste regleras i en föreskrift
Hon anser att specialistläkare sammanlagt bör kunna avsätta minst en halv dag i veckan för internutbildning och egen fortbildning. Många kan endast avsätta högst en timme, vilket förstås är alldeles för lite. Heidi Stensmyren betonar att Sverige är ett av få länder där specialistläkares fortbildning ännu inte är reglerad och att detta är statens ansvar. Situationen visar att staten inte har tagit tillräckligt ansvar i den här frågan. Läkarförbundet efterlyser en reglering i form av en föreskrift som tydligt stipulerar en systematiserad fortbildning med krav på individuella fortbildningsplaner.

Riskerna när specialistläkare inte ges tillräckligt mycket utrymme för fortbildning är många

Hon anser att ansvaret för den kontinuerliga fortbildningen bör delas mellan specialistläkaren och arbetsgivaren. Varje läkare bör ha en individuellt utformad fortbildningsplan och det bör finna en budget för extern fortbildning i varje verksamhet.

Anmält till EU-kommissionen
– Med det nuvarande systemet tillåts varje enskild arbetsgivare avgöra om och hur mycket de vill investera i fortbildning. Vi har drivit den här frågan systematiskt i flera års tid, men hittills inte fått tillräckligt gehör från politiskt håll. Läkarförbundet har därför valt att göra en anmälan till EU-kommissionen som ett led i strävan att åstadkomma en statlig reglering på området, säger Heidi Stensmyren.

Utbilda färre läkare

För många läkare är kostsamt för både individen och samhället, enligt Lars Breimer som debatterat i frågan.
För många läkare är kostsamt för både individen och samhället, enligt Lars Breimer som debatterat i frågan.
Studieplatserna för läkare bör kraftigt beskäras, annars riskerar många att inte få ett arbete, anser överläkaren Lars Breimer.
– Vi behöver ha balans i vården och som det är nu går ekvationen inte ihop, läkarna blir för många. Läkarutbildningen är lång och dyrbar med stora studieskulder, säger han.

Lars Breimer, docent och överläkare vid Laboratoriemedicinska kliniken vid Universitetssjukhuset Örebro, har skrivit en rad debattartiklar på temat.
– Få verkar ha satt sig ner och tittat på siffrorna. Vi hade 13 300 läkare år 1964 och 44 000 för några år sedan. Sverige är ett av länderna med högst läkartäthet, med 420 läkare per 100 000 invånare. För femtio år sedan hade vi en läkare på 650 invånare, nu har vi en per 240. Ändå talas det om en brist, för läkarna är på fel plats, det vill säga inte i primärvården där de behövs, säger han.

Ingen kunde förutse
2017 utexaminerades 1 345 läkare i Sverige, och sedan tillkommer de som utbildat sig i annat land eller kommer från ett annat land för att arbeta i Sverige.
– Det blir ett enormt antal läkare, sammanfattar Lars Breimer.
Varför talas det då om läkarbrist?
– Det som hänt är dels att man inte hållit ögonen på hur utvecklingen ser ut. Därtill var det ingen som kunde förutse att det skulle komma in många välutbildade läkare i och med flyktingvågen.

Temporär brist
Bristen det talas om menar Lars Breimer är temporär.
– För drygt 50 år sedan blev det möjligt att söka in på utbildningen med arbetslivserfarenhet vilket gjorde att under en period så var folk ganska gamla. Det har gett en slags underlig puckel, de som kommer att gå i pension nu är både de som började läsa när de var 19 och 29 år, det har blivit en dubbel avgångsperiod. Vi har fått en temporär svacka i specialistantalet som är av övergående natur.

Skulder och slöseri
Just specialisterna bekymrar också Lars Breimer.
– Om du ska bli duktig måste du se ett visst antal patienter och till exempel utföra ett visst antal operationer, och då krävs ett visst patientunderlag. Du kan inte ha hur många läkare på specialistutbildning som helst. Det är bara ren matematik återigen.
Ett alltför stort antal läkare riskerar att utarma professionen, menar Lars Breimer.
– Det går inte att fortsätta som vi håller på. Det föds ju bara 100 000 människor, och om du utbildar 1 400 av dem till läkare, ja det går ju inte. Det är inte rätt mot våra unga att låta dem utbilda sig, dra på sig studieskulder och sedan inte få jobb. Dessutom är det slöseri också ur samhällets synpunkt. Det behövs en bättre balans i vården.

AT-läkare sprider inspiration mellan fälten

AT-läkarna Ann-Catrine Codan och Ida Björn­stjerna poddar om olika specialiteter.
AT-läkarna Ann-Catrine Codan och Ida Björn­stjerna poddar om olika specialiteter.
Podden AT-läkarna vill ge en bred bild av specialistinriktning och både inspirera och ge konkreta råd.
– Lyssnarna har till exempel önskat avsnitt om vätskebalans, njursvikt och akut omhändertagande vid trauman, säger Ann-Catrine Codan.

AT-läkarna Ann-Catrine Codan och Ida Björnstjerna lyssnade på olika poddar med medicinskt tema och insåg att något fattades.
– Många var på en avancerad och väldigt specialiserad nivå. Vi tänkte att det behövs något som är bredare och lite enklare och som passar medicinintresserade och framför allt oss AT-läkare, säger Ann-Catrine Codan.
Podden tar upp olika teman och specialiteter. Lyssnare har bland annat fått möta läkare inom rättspsykiatri, plastikkirurgi, narkos, endokrinologi och hematologi.
– Vi försöker att ta ämnen med konkret handläggning. Två avsnitt tyckter jag själv var extra viktiga. Det ena var med onkologen Nina Cavalli-Björkman som pratade om det svåra samtalet, hur man ger dåliga besked, hon väckte mycket tankar. Det andra var med psykiatern Åsa Kastbom som pratade om barn som far illa och vad man ska tänka på för tecken för att upptäcka de här barnen, säger Ann-Catrine Codan.
Hur är det att vara AT-läkare idag?
– Det är både jättekul och svårt, som AT-läkare är man fortfarande så bred och man får hoppa runt och se mycket men är aldrig kvar särskilt långa perioder. Vissa saker ingår och vissa specialiteter ser man inte alls. Det är därför vi försöker att ha ett brett perspektiv i podden. Vi har till exempel gjort ett avsnitt om rättspsykiatri; det är inte något vi kommer nära under AT:n så det är viktigt att visa att det också finns.
Enligt Ann-Catrine Codan bestämmer många sin inriktning under AT:n, men det är mer än bara intresse som avgör.
– Vår generation värderar specialiteten i sig men också andra faktorer som arbetstider, nattarbete, flexibilitet i schemat, många sådana saker som man också tänker på när man börjar jobba. En del vet vad de vill, många testar sig fram och för vissa blir det en slump var man hamnar.

Antal utfärdade specialistbevis 2017
Topp 5 vanligaste specialiteterna:
Allmänmedicin: 414 (varav 233 kvinnor)
Internmedicin: 200 (varav 106 kvinnor)
Psykiatri: 127 (varav 75 kvinnor)
Anestesi- och intensivvård: 119 (varav 56 kvinnor)
Barn- och ungdomsmedicin: 113 (varav 80 kvinnor)
Källa: Socialstyrelsen

Machokultur stoppar kvinnliga läkare

Lika många kvinnor som män vill bli kirurger, men i praktiken avskräcks kvinnorna av en macho­kultur, enligt Saima Diderichsens forskning.
Lika många kvinnor som män vill bli kirurger, men i praktiken avskräcks kvinnorna av en macho­kultur, enligt Saim Diderichsens forskning.
Hälften av läkarstudenterna är kvinnor, men de är ändå underrepresenterade inom prestigefyllda specialistområden såsom kirurgi. En avhandling vid Umeå universitet visar att kvinnor och män har samma drömmar, men att kvinnor oftare avskräcks av en upplevd machokultur.

Saima Diderichsens avhandling ”Det är ju bara ett jobb – en ny generation läkare hanterar karriär och arbets­ideal” vid Umeå universitet visar att lika många kvinnor som män på läkarutbildningarna vill bli kirurger och allmänmedicinare, men att fördelningen i praktiken blir annorlunda.
– En del av kvinnorna blir avskräckta från specialiteter som kirurgi efter att ha upplevt en machokultur och sexistisk jargong under sina kliniska placeringar. Det är inte alltid som de själva blivit utsatta, en del upplever att personer på avdelningen beter sig illa mot patienter eller kolleger, säger Saima Diderichsen.

Metoo startar arbete
Hon är inte särskilt överraskad över sina fynd.
– Har man gått läkarprogrammet så vet man om att sånt här förekommer, och det sitter i väggarna. Men jag trodde nog inte att det skulle vara fullt så omfattande.
Saima Diderichsen har föreläst på olika sjukhusavdelningar och hoppas att hon kan få igång en diskussion.
– Det är mycket möjligt att forskningen kan hjälpa till att starta ett arbete. Men jag tror framför allt att det är metoo och uppropet #utantystnadsplikt som satt saker i rörelse.

Balans i livet
I Saima Diderichsens forskningsmaterial ingick även en öppen fråga om hur AT-läkarnas ”ideala framtid” såg ut. Omkring en tredjedel av både männen och kvinnorna nämnde balans mellan arbete och fritid.
– Man vet om att läkare jobbar mycket så det blir som att man spjärnar emot lite grann.
Det var vanligare att kvinnor nämnde barn och familj än männen, något som dock inte fullt ut kan förklara skillnaden i andelen kvinnor och män inom olika specialiteter.
– Jourbördan brukar vara en faktor där det skiljer sig åt mellan könen; kvinnorna är ofta mer fokuserade på familjen och väljer därför specialiteten med färre jourer. Men det finns en norsk studie på ST-läkare i kirurgi som visar på att kvinnor som lämnade inte bytte till vårdcentraler utan oftast till gynekologin, som också är en jourtung specialitet. Där tyckte man sig kunna ana att det inte handlade om mängden jourer utan snarare machokulturen, vilket också min forskning pekar på.

Antalet utfärdade specialistbevis 2017 – topp 10 de största könsskillnaderna
Obstetrik och gynekologi: 70 (81% kvinnor)
Barn- och ungdomspsykiatri: 32 (78% kvinnor)
Palliativ medicin: 28 (75% kvinnor)
Infektionssjukdomar: 30 (73% kvinnor)
Urologi: 25 (28% kvinnor)
Barn- och ungdomsmedicin: 113 (71% kvinnor)
Ortopedi: 80 (31% kvinnor)
Akutsjukvård: 62 (65% kvinnor)
Kirurgi: 106 (39% kvinnor)
Psykiatri: 127 (59% kvinnor)
Källa: Socialstyrelsen