Etikettarkiv: Sveriges läkarförbund

Säkerställ personalens regelbundna återhämtning

Sofia Rydgren Stale, överläkare i psykiatri och ny ordförande för Sveriges läkarförbund. Foto: Ludvig Thunman / BILDBYRÅN

Situationen inom sjukvården är fortsatt mycket ansträngd och trycket på personalen är extremt högt.
– Det är viktigt att arbetsgivarna tar sitt ansvar för att säkerställa personalens regelbundna återhämtning och möjlighet till sammanhängande semester, säger Sofia Rydgren Stale, ordförande för Sveriges läkarförbund.

Det har gått ett halvår sedan Sofia Rydgren Stale, överläkare i psykiatri som till vardags arbetar inom primärvården i Kristianstad, valdes till ny ordförande för Sveriges läkarförbund.
– Jag hade en önskan och vision om att kunna resa runt och träffa förbundets medlemmar och förtroendevalda runt om i landet, men situationen är som den är. Siktet är inställt på att fortsätta utveckla de digitala mötesplatserna, men jag längtar efter att pandemin ska klinga av och att få träffa alla på riktigt.
Hon konstaterar att situationen i sjukvården fortsatt är mycket ansträngd.
– Vi har enbart haft korta perioder av återhämtning och trycket på personalen är extremt högt, främst inom intensivvården men även i andra delar av vården. Samtidigt ser vi att många regioner fortsätter att genomföra ganska omfattande omorganisationer och besparingar inom sin hälso- och sjukvård, något vi ser som både olyckligt och mycket anmärkningsvärt.

”Vi har enbart haft korta perioder av återhämtning och trycket på personalen är extremt högt.”

Symtom på långvarig stress
Enligt en färsk undersökning från Framtidens Karriär – Läkare uppger 54 procent av läkarna inom intensiv- och covid-19-vården att de upplever symtom på långvarig stress. Motsvarande siffra för hela läkarkåren är 37 procent.
– Detta är något vi har varit oroliga för. Att över tid vara utsatt för den långvariga stress som pandemin innebär kan bland annat leda till sömnstörning och PTSD-liknande symtom. Vi har en pandemi, men som arbetsgivare är det viktigt att ta sitt ansvar och säkerställa personalens regelbundna återhämtning och möjlighet till sammanhängande semester. Våra medlemmar sliter hårt och det är andra gången vi går in i en sommarperiod med covid. Arbetsgivarna har haft ett år på sig att säkerställa sommarsemestern för våra medlemmar. Det är en situation som måste lösas.

Utbyggd primärvård
Den pågående massvaccineringen är ett ljus i mörkret, men även om sjukfallen i covid-19 skulle minska väntar flera andra utmaningar. Pandemin har dessutom genererat både en vård- och en utbildningsskuld som måste tas om hand framöver. Situationen är inte lika uttalad i de andra nordiska länderna.
– I till exempel Danmark, där staten har ett större ansvar för hälso- och sjukvården och dess finansiering, klarade man av att skala upp den ordinarie vården på ett helt annat sätt än vad Sverige lyckats åstadkomma, säger Sofia Rydgren Stale.
Ett större statligt ansvar, menar hon, skulle även bidra till en mer jämlik vård.
– Idag vet vi att vården skiljer sig åt beroende på postnummer, och det är inte försvarbart. Vi måste bygga ut och förstärka basen i svensk hälso- och sjukvård med en utbyggd primärvård och listning på fast läkare.

Kompetensförsörjningen
Hon lyfter även fram kompetensförsörjningen inom läkarkåren som ett område som skulle vinna på ett större statligt ansvar.
– Idag kan staten bara bestämma om antalet platser på läkarutbildningen, medan regionerna ansvarar för dimensioneringen av AT-, BT- och ST-tjänster och för fortbildningen av specialister. Här skulle ett övergripande statligt ansvar för samordning och dimensionering av kompetensförsörjningen kunna göra stor skillnad, fastslår Sofia Rydgren Stale.

Upplever du symtom på långvarig stress efter att ha arbetat under coronapandemin?


Av läkarna inom intensiv- eller covid-19-vården svarade 54% ja.

Hur viktigt är det att du får fyra sammanhängande semesterveckor i sommar?
Om undersökningen

Undersökningen genomfördes av Framtidens Karriär – Läkare mot ett slumpmässigt urval av läkare i Sverige 16–21 april 2021. Den statistiska felmarginalen i undersökningen är 2,5–4,0 procentenheter.

Sommarsemester – eller sjuka läkare

Heidi Stensmyren, ordförande för Sveriges läkarförbund, betonar att semestrarna inte går att kompromissa med. Foto: Johan Knobe / SLF
Heidi Stensmyren, ordförande för Sveriges läkarförbund, betonar att semestrarna inte går att kompromissa med. Foto: Johan Knobe / SLF

Långa dagar, svårt sjuka patienter och mödosamma arbetsförhållanden – snart måste läkarna få återhämta sig, anser Heidi Stensmyren vid Sveriges läkarförbund.
– Det går inte att systematiskt skjuta på semester och vila. Det är en avgörande fråga, säger hon.

Heidi Stensmyren, ordförande för Sveriges läkarförbund, beskriver arbetssituationen för läkare inom corona-vården som ansträngd.
– Det är ett tungt arbete eftersom patienterna är väldigt sjuka, och många läkare jobbar långa arbetspass. Det har pågått ett tag nu och kommer dessutom att fortgå ett bra tag till. Uthållighet blir den stora utmaningen och för att det ska vara hållbart behöver läkarna vila.
Till den tuffa arbetssituationen hör också problem med utrustning och förhållningsregler.
– Vi tar den utrustning som finns till hands, man kan kanske inte vårda patienterna i separata rum utan har flera IVA-patienter i en större sal och hjälps åt. Det är inte optimala förhållanden och en mer stressande situation. Väl iklädd skyddsutrustning ska man vara i den i kanske tre timmar innan man kan lämna den miljön.

Krislägesavtalet
Tre av fyra läkare anser att arbetssituationen är ohållbar eller inte långsiktigt hållbar.
– Det ser väldigt olika ut i landet, där man på en del håll har en marginell påverkan men på andra håll en tung påverkan där man inte räcker till. Det handlar inte bara om att räcka till i antal platser utan också om att kunna ta hand om patienter på det sättet som vi under normala förhållanden gör. Det handlar till exempel om att hinna ta hand om anhöriga och att använda optimal utrustning, säger Heidi Stensmyren.
Hon menar att det är rimligt men också ”med viss vånda” som det nuvarande krislägesavtalet används.
– Det är lämpligt att använda detta när arbetstidsuttaget är så högt som nu, men det bygger på att det är under en kort tid och att det inte belastar individen för mycket. Vi kommer att utvärdera användningen och följa arbetstidsuttaget noggrant. Många registrerar inte arbetad tid som de borde och det är särskilt viktigt i dessa tider att göra det.

”Det går inte att skjuta upp semestern”

Vila ett måste
Den centrala frågan när det kommer till läkarnas arbetssituation är enligt Heidi Stensmyren att personal får återhämtning.
– Om situationen i till exempel Stockholm pågår fram till sommaren, då måste personal få avlösning – läkarna måste få vila och sammanhängande ledighet. För att systemet ska vara hållbart behöver vila läggas ut systematiskt och uttag av exempelvis jourkompledighet säkerställas. Vila kan inte tas igen om ett halvår eller ”nästa år”.
Heidi Stensmyren tycker att det är oroväckande med signaler om flyttade semestrar.
– Det går inte att skjuta upp semestern, att lägga sommarsemester i december, för tiden mellan belastning och längre vila blir alltför lång. Det är inte hållbart. Hösten riskerar att bli jättetuff med ökad belastning och då blir det inte enklare att gå ned i bemanning. Vi måste säkerställa att läkarna får semester, det är en helt avgörande fråga. Annars kommer man att få större sjuktal bland läkare.

Statligt ansvar
Heidi Stensmyren anser att den vanliga vården behöver tas omhand samtidigt som man kämpar med vårdpuckeln för covid-19.
– Strategin måste vara att man håller övrig vård igång också, i den utsträckning som det är möjligt. Detta gäller särskild när köerna av uppskjuten vård ska betas av. Här behövs ett ökat statligt ansvar, det kan inte vara så att vissa regioner inte klarar av att hålla igång vården.
Ordföranden för Sveriges läkarförbund har en rad förslag:
– Vi kan exempelvis ha en nationell väntelista. Staten bör ta ett större ansvar så att det blir likvärdigt över landet, inte bara med pengar utan med tillgången till vård. Öppenvården byggs ut, till exempel med incitament för professionsdrivna enheter där man kan göra enklare behandlingar.

Etisk stress
Även sänkt ambitionsnivå måste – tyvärr – till.
– Vi har inte intensivvård på den nivå vi i vanliga fall skulle ha. Vi har delvis äldre apparater och inte alltid optimerad vård, säger Heidi Stensmyren.
Det kan leda till etisk stress bland läkare.
– Det kan inte vara så att läkarna i efterhand hålls ansvariga för att patienter inte fått hjälp på den nivå som man i normalfallet skulle göra, för vi har inte haft förutsättningarna för det. Risken är att läkarna står ensamma kvar med ansvaret.

Hur långsiktigt hållbar är dagens arbetssituation inom covid-19-vården för sjukvårdspersonalen? Den är…
Om undersökningen

Undersökningen har genomförts av Framtidens Karriär – Läkare mot ett slumpmässigt urval av läkare i Sverige 24–29 april 2020. Den statistiska felmarginalen i undersökningen är 2,5–4,0 procentenheter.

Bristande beredskap tydlig före coronapandemin

Karin Båtelson, ordförande för Sjukhusläkarna och förste vice ordförande i Läkarförbundet. Foto: Stefan Tell
Karin Båtelson, ordförande för Sjukhusläkarna och förste vice ordförande i Läkarförbundet. Foto: Stefan Tell

Två av tre läkare anser att hälso- och sjukvårdens beredskap för epidemier eller andra katastrofer inte var så god eller till och med dålig innan coronapandemin. Samtidigt anser många läkare att sjukvården bör ledas nationellt, såväl i en krissituation som i ett normalläge.

– Sjukvårdens bristande beredskap tydliggjordes redan hösten 2019, då det uppstod brist på sjukvårdsmateriel i stora delar av landet då en enda leverantör fick leveransproblem. Under Coronapandemin har bristen på skyddsutrustning och vissa typer av läkemedel varit tydlig på många håll, säger Karin Båtelson, ordförande för Sjukhusläkarna och förste vice ordförande i Läkarförbundet. Hon är även expert i regeringsutredningen om Hälso- och sjukvårdens beredskap och förmåga inför och vid allvarliga händelser i fredstid och höjd beredskap, som pågår till oktober 2021.

”Antalet IVA-platser och övriga vårdplatser behöver öka från en basnivå”

Stärka beredskapen
En viktig åtgärd för att stärka beredskapen inför kommande kriser är, enligt Karin Båtelson, att bli mindre importberoende genom att ha en viss svensk basproduktion av nödvändig sjukvårdsutrustning och vissa läkemedel. Hon efterlyser även ett regelverk för samordning och hur olika företag och organisationer ska kunna ställa om till att börja producera sjukvårdsutrustning i ett krisläge. Sedan krisen i höstas och nu Coronapandemin ser man behovet av beredskapslager och omsättningslager med buffert för att fungera under en längre tid.
– Antalet IVA-platser och övriga vårdplatser behöver öka från en basnivå. Det handlar om resurser och god personalpolitik för att nå ett nationellt satt mål. I kris behöver man också betrakta Sverige som en enhet för att snabbt kunna mobilisera personal, utrustning och läkemedel efter behov över regiongränserna. Idag ser vi helt olika och delvis godtyckliga regler för ändrade arbetstider, förflyttning av personal och andra arbetsuppgifter inom vissa regioner och också olikheter i hur man vill aktivera krislägesavtalet, säger Karin Båtelson.

Otydliga riktlinjer
Hälften av läkarna anser att rekommendationer och åtgärder angående covid-19 inte varit enhetliga mellan myndigheter och regioner, och regioner emellan.
– Otydligheten har gjort att riktlinjerna för skyddsutrustning har varierat i olika regioner. Man har dessutom upplevt att kraven har sänkts i takt med att tillgången på utrustning har minskat. Försiktighetsprincipen måste gälla för all personal. Utbildning i smittskydd är också viktigt och för att det ska ha långvarig effekt krävs att man lyckas ha en stabil personalgrupp, säger Karin Båtelson.

Nationell styrning av sjukvården
83 procent av läkarna anser att hälso- och sjukvården bör ledas nationellt i en krissituation och 64 procent anser även vid en normalsituation.
– Det är tydligt att många av våra medlemmar hellre ser en nationell ledning av sjukvården även i fredstid. SKR samordnar visserligen regionerna men bara som intresseorganisation utan reellt beslutsmandat, och det som diskuteras och beslutas där sker helt utan insyn eller offentlighetsprincip, vilket är väldigt konstigt. Regionerna får gärna vara utförare av sjukvård men det är tydligt att en majoritet av läkare efterfrågar ökad nationell ledning som ju kan ge bättre samordning och enhetligare regelverk både i en krissituation och i en normalsituation, avslutar Karin Båtelson.

Vilken beredskap anser du att hälso- och sjukvården i Sverige hade (före corona­pandemin) för epidemier eller andra katastrofer? Hälso- och sjukvården hade en…
Anser du att rekommendationer och åtgärder kring covid-19 varit enhetliga mellan myndigheter och regioner samt regioner emellan?
Anser du att hälso- och sjukvården bör ledas nationellt i en krissituation?
Anser du att hälso- och sjukvården bör ledas nationellt i en normalsituation?
Om undersökningen

Undersökningen har genomförts av Framtidens Karriär – Läkare mot ett slumpmässigt urval av läkare i Sverige 24–29 april 2020. Den statistiska felmarginalen i undersökningen är 2,5–4,0 procentenheter.

Specialistläkares fortbildning måste regleras statligt

Heidi Stensmyren, ordförande för Sveriges Läkarförbund. Foto: Johan Knobe
Heidi Stensmyren, ordförande för Sveriges Läkarförbund. Foto: Johan Knobe
Många specialistläkare får idag inte möjlighet att fortbilda sig i den utsträckning som krävs för att de ska kunna vidareutveckla sjukvården och hålla sig uppdaterade på sitt specialistområde. Sveriges Läkarförbund efterlyser därför ett tydligare nationellt ansvarstagande i form av en statlig reglering av specialistläkares kompetensutveckling.

I en rapport från Sveriges Läkarförbund framgår att en av tio specialistläkare inte haft möjlighet att ägna sig åt någon extern fortbildning alls det senaste året. Specialistläkarna har i genomsnitt endast sex externa fortbildningsdagar per år, men de regionala skillnaderna är stora.
– Riskerna när specialistläkare inte ges tillräckligt mycket utrymme för fortbildning är många. Patienter riskerar att träffa läkare som inte är uppdaterade på nya rön och nya effektivare behandlingsmetoder, vilket är en fara för patientsäkerheten och riskerar att öka skillnader i hälsa. Specialistläkare behöver mer fortbildning för att vi ska kunna uppnå en jämlik vård, säger Heidi Stensmyren, ordförande för Sveriges Läkarförbund.

Måste regleras i en föreskrift
Hon anser att specialistläkare sammanlagt bör kunna avsätta minst en halv dag i veckan för internutbildning och egen fortbildning. Många kan endast avsätta högst en timme, vilket förstås är alldeles för lite. Heidi Stensmyren betonar att Sverige är ett av få länder där specialistläkares fortbildning ännu inte är reglerad och att detta är statens ansvar. Situationen visar att staten inte har tagit tillräckligt ansvar i den här frågan. Läkarförbundet efterlyser en reglering i form av en föreskrift som tydligt stipulerar en systematiserad fortbildning med krav på individuella fortbildningsplaner.

Riskerna när specialistläkare inte ges tillräckligt mycket utrymme för fortbildning är många

Hon anser att ansvaret för den kontinuerliga fortbildningen bör delas mellan specialistläkaren och arbetsgivaren. Varje läkare bör ha en individuellt utformad fortbildningsplan och det bör finna en budget för extern fortbildning i varje verksamhet.

Anmält till EU-kommissionen
– Med det nuvarande systemet tillåts varje enskild arbetsgivare avgöra om och hur mycket de vill investera i fortbildning. Vi har drivit den här frågan systematiskt i flera års tid, men hittills inte fått tillräckligt gehör från politiskt håll. Läkarförbundet har därför valt att göra en anmälan till EU-kommissionen som ett led i strävan att åstadkomma en statlig reglering på området, säger Heidi Stensmyren.

Lönefrågan, chefskap och arbetsmiljö i fokus

Heidi Stensmyren, ordförande för Läkarförbundet. Foto: Johan Knobe
Heidi Stensmyren, ordförande för Läkarförbundet. Foto: Johan Knobe
2020 ska Sveriges läkarförbund tillsammans med Sveriges Kommuner och Landsting förhandla fram ett nytt kollektivavtal med fokus på läkares lön och arbetsvillkor. För att kunna upprätthålla en högkvalitativ sjukvård krävs, enligt Läkarförbundets ordförande Heidi Stensmyren, att arbetsgivarna investerar i läkarna.

– Lönefrågan är förstås helt central i förhandlingen. Arbetsmarknaden för unga läkare är tuff, många har osäkra anställningsavtal, vilket innebär att de ofta utnyttjas lokalt. Vi har på senare tid även noterat en viss lönemässig inbromsning för läkare, vilket vi förstås vill motverka. Ytterligare fokusfrågor är självklart läkares arbetsmiljö och att göra det attraktivt för fler läkare att vilja ta en chefsposition, säger Heidi Stensmyren.

Tuff arbetsmiljö
Sveriges läkarförbund arbetar sedan många år bland annat för att den årliga löneöversynen ska innehålla såväl individuella lönesamtal som förhandlingar mellan lokala parter samt att lönen ska sättas lokalt och så nära verksamheten som möjligt. De anser också att lönen ska sättas utifrån faktorer som ansvar, kompetens, yrkesskicklighet och bidrag till verksamhetens utveckling.
Många läkare upplever en tuff arbetsmiljö med tunga jourer och ett tungt arbete överlag. Ett växande sjuktal bland läkare är en av anledningarna till att Sveriges läkarförbund ser behov av att lyfta arbetsmiljöfrågan i samband med avtalsrörelsen. En viktig delfråga blir läkares rätt till återhämtning och vila.

Löna sig att bli chef
Läkarförbundet arbetar bland annat för att det ska löna sig för läkare att anta en chefsroll, med konkurrenskraftiga löner och villkor och ett ansvar som innebär att chefsrollen tydligt kopplas till mandat och befogenheter. Ett bra chefsstöd som ger rätt förutsättningar för att skapa utrymme för verksamhetsutveckling är ytterligare en kärnfråga, liksom möjligheten för läkare att bedriva ett verksamhetsnära chefskap som kan kombineras med klinisk tjänstgöring.
– Den som är chef ska kunna ta ansvar för hela verksamheten och kunna stödja läkare i deras yrkesutövning. Läkare ställs inför många svåra etiska beslut och en tuff arbetsbelastning, vilket ställer krav på en riktigt bra chef som kan ta ett professionellt yrkesansvar, säger Heidi Stensmyren.

Hälso- och sjukvårdens utveckling måste vändas

Heidi Stensmyren, ordförande för Sveriges Läkarförbund. Foto: Rickard L Eriksson
Heidi Stensmyren, ordförande för Sveriges Läkarförbund. Foto: Rickard L Eriksson
68 procent av läkarna anser att utvecklingen inom svensk sjukvård går åt fel håll. Fler konkreta primärvårdsreformer, kontinuerlig kompetensutveckling och en välfungerande digital infrastruktur kan bidra till att styra om utvecklingen i rätt riktning.

Det är en alarmerande siffra som verkligen säger något om hur läkarnas framtidstro för hälso- och sjukvården ser ut. Undersökningsresultatet är oroväckande och hälso- och sjukvårdens beslutsfattare bör definitivt ta det till sig. Arbetsförhållandena i sjukvården präglas på många håll av nedskärningar och resursbrist. Det här bör betraktas som en varningsklocka, inte minst eftersom allt fler läkare förmodligen kommer att lämna den kliniska verksamheten om utvecklingen tillåts fortsätta, säger Heidi Stensmyren, ordförande för Sveriges Läkarförbund.

Flera huvudproblem
Hon håller med majoriteten av läkarna om att utvecklingen i sjukvården är på väg åt fel håll. Kapacitetsbrist, läkarbrist, avsaknad av kontinuitet, långa väntetider och att patienter alltför ofta slussas runt mellan vårdgivare är några av huvudproblemen.
– Kvaliteten i den enskilda läkarens medicinska arbete är överlag mycket god, men de organisatoriska utmaningarna är omfattande. Bristen på konkreta strukturella reformer skapar en uppgivenhet, säger Heidi Stensmyren.

Bristande digital infrastruktur
53 procent av läkarna anser att de inte kan bedriva sitt medicinska arbete på nödvändig kvalitetsnivå.
– Det är självklart allvarligt, men återspeglar hur många läkares vardag ser ut. Det är svårt att säkerställa den medicinska kvaliteten i läkarnas arbete när den digitala infrastrukturen inte stöttar dem i deras arbete och säkerställer att man har tillgång till all relevant patientdata. Att regelbunden kompetensutveckling inte är en självklarhet bidrar också till att den nödvändiga kvalitetsnivån inte alltid kan upprätthållas, säger Heidi Stensmyren.

Heidi Stensmyrens viktigaste åtgärder för att vända utvecklingen:
• Fler tillsvidaretjänster för läkare. Många AT- och ST-läkare har svårt att hitta tills­vidareanställningar, vilket är absurt med tanke på den rådande läkarbristen. Fler AT- och ST-tjänster behövs.
• Möjliggör kontinuitet genom listning för primärvårdspatienter. För att primärvården ska kunna erbjuda en vård med god kontinuitet, kvalitet och hög tillgänglighet bör samtliga primärvårdspatienter erbjudas möjligheten att listas hos en specifik läkare.
• Gör chefsroller attraktiva för fler läkare. Läkare behöver tillgängliga chefer som kan stötta dem i sitt dagliga yrkesutövande och beslutsfattande, inte minst när det gäller medicinetiska prioriteringar. Samtidigt väljer allt färre läkare att bli chefer. Arbetsgivare behöver därför satsa på att erbjuda chefsutbildningar och erbjuda en god introduktion för läkare som är intresserade av chefsroller.
• Investera i rätt digitalt stöd. Bristande digitalt stöd är ett stort arbetsmiljöproblem som leder till stor uppgivenhet. Hälso- och sjukvården måste vara beredd på att investera i en modern och ändamålsenligt digital infrastruktur som stöttar vårdpersonalen i deras yrkesutövning.
• Reglera läkares kompetensutveckling. Tillgången till kontinuerlig fortbildning varierar mycket mellan olika arbetsgivare. Socialstyrelsen bör därför reglera samtliga läkares rätt till fortbildning. Det är en viktig patientsäkerhetsfråga.

Hur ser du på utvecklingen inom svensk sjukvård? den går åt...

Har du förutsättningar att bedriva ditt medicinska arbete på den kvalitetsnivå som du anser nödvändigt?

Om undersökningen
Undersökningen genomfördes mot ett slumpmässigt urval av läkare 22 mars–2 april 2019. Över 1 000 läkare har svarat på undersökningen.

Sjukvården måste styras utifrån medicinska behov

Heidi Stensmyren, ordförande i Sveriges Läkarförbund. Foto: Rickard L Eriksson
Heidi Stensmyren, ordförande i Sveriges Läkarförbund. Foto: Rickard L Eriksson
Svensk sjukvård har strukturella problem. Verksamheterna måste styras utifrån medicinska behov, läkarnas kompetens måste användas i alla delar av verksamheten och kontinuiteten mellan patient och läkare behöver stärkas genom att listning sker hos en fast läkare.

En klar majoritet av läkare i Sverige har funderat på att byta arbetsplats det senaste året.
– Siffrorna är oroväckande. Det är säkert flera bidragande orsaker till att läkare värderar en anställning som läkare mindre attraktivt. En av dessa är säkert bristande autonomi på arbetsplatsen. Stort ansvar för verksamheten men begränsade befogenheter påverkar läkares arbetsvillkor negativt. Då är det en rationell slutsats att överväga att byta jobb. Om läkare väljer bort sjukvården skulle det vara en samhällsekonomisk förlust, säger Heidi Stensmyren, ordförande i Sveriges Läkarförbund.

Styras utifrån medicinska behov
För att säkerställa att läkare stannar kvar behöver verksamheten styras utifrån medicinska behov och läkares kompetens användas i alla delar som rör verksamheten – från ledning och planering till utförande. Läkares villkor behöver förbättras och inte minst behöver vila och återhämtning säkerställas.
– Läkare, som andra individer, är inte anonyma kuggar i systemet. För god vård och en attraktiv och hållbar arbetssituation behöver kontinuiteten mellan patient och läkare stärkas. Befolkningen måste få lista sig på en fast namngiven läkare som har en rimlig arbetsbelastning, det vill säga en lagom stor patientlista.

Strukturella problem
Heidi Stensmyren anser att hälso- och sjukvården har strukturella problem och har byggts utifrån att individen spelar mindre roll. Listning sker på hus och patienten kan träffa valfri läkare för dagen, och det gärna i serie, dessutom ofta utan att någon har det övergripande ansvaret.
– Detta är djupt otillfredsställande. Hus tar inget ansvar och känner inte igen en person särskilt väl. Inom slutenvården är vårdplatsbristen kronisk vilket tvingar läkare till dolda prioriteringar bland patienter som behöver vårdas inneliggande. Detta försätter läkaren i en situation där läkaren, inte vårdgivaren eller i regel inte ens verksamhetschefen, tar risken om något blir fel. Om verksamhetscheferna inte kan ta det samlade ansvaret för verksamheten, även det medicinska ansvaret, står alltså läkaren ensam med det utan reella befogenheter att leda arbetet och heller inte med ett stöd i det professionella yrkesutövandet. Det är en situation som inte är hållbar, säger Heidi Stensmyren.

Konsekvenser för sjukvården
Heidi Stensmyren fortsätter:
– Vi får en anonymiserad vård som är ineffektiv och där läkare behöver gör tuffa prioriteringar i det dolda. Patienter som skulle behöva vårdas inneliggande skickas hem. Patienterna får ständigt upprepa sin historia för nya läkare då kontinuiteten brister. Läkarna å sin sida måste ständigt sätta sig in i nya patienter. De borde självklart ha en lista med patienter som de känner. Köerna till vården växer och det skapar oro och frustration för alla parter.

Åtgärder
– Vi behöver säkerställa att alla ska kunna lista sig hos en egen läkare och att listorna anpassas efter behov. Läkares kompetens måste användas i alla delar som rör verksamheten, från planering och styrning till själva utformningen. Svensk sjukvård måste läggas om så att det går att dimensionera vårdplatser efter behov. Här behövs nya lösningar. Sverige kommer inte att kunna utbilda sig ur situationen – till det finns vare sig tid eller nog med individer. Läkare måste också värderas rätt utifrån all den kunskap och kompetens de tillför hälso- och sjukvården och allt det ansvar vi tar. Ansvar och befogenheter ska hänga ihop, avslutar Heidi Stensmyren.

Har du funderat på att byta arbetsplats det senaste året?

74% av läkarna inom primärvården och 70% av läkarna som arbetar på ett universitetssjukhus svarade ja.

Om undersökningen
Framtidens Karriär – Läkare genomförde en undersökning mot ett slumpmässigt urval av läkare i Sverige 19–22 oktober 2018. Statistisk felmarginal 2,5–3,5 procentenheter.

Tak för ST-läkare är otidsenligt

Heidi Stensmyren, förbundsordförande för Sveriges läkarförbund. Foto: Rickard Eriksson
Heidi Stensmyren, förbundsordförande för Sveriges läkarförbund. Foto: Rickard Eriksson
Trots bristen på specialistläkare i bland annat psykiatri och allmänmedicin tillämpar många landsting ett tak för hur många ST-läkare de ska utbilda inom specialistområdena primärvård och psykiatri. Heidi Stensmyren, förbundsordförande för Sveriges läkarförbund, betraktar tak för antal tjänster som otidsenligt och anser att staten bör ansvara för kartläggningen av specialistläkarbehovet.

– Brist på specialistläkare inom vissa specialiteter gör att hela sjukvården haltar. Brist på specialistläkare i psykiatri i öppenvården påverkar även slutenvården och tvärtom. Obalans mellan tillgång och efterfrågan på specialistläkare resulterar dessutom i en ojämlik vård, inte minst eftersom tillgången på specialister varierar mycket mellan olika landsting, säger Heidi Stensmyren, förbundsordförande för Sveriges läkarförbund.
Enligt Framtidens Karriär – Läkares undersökning anser sju av tio läkare att landstingens ST-tak för primärvård och psykiatri bör avskaffas. Heidi Stensmyren är inte förvånad över undersökningsresultatet. Hon anser att staten snarare än landstingen bör ta ett större ansvar för försörjningen av ST-läkare inom respektive specialistområde.

Gör nationella prognoser
– Landstingen har inte kunnat tillgodose landets och befolkningens behov av psykiatrer och allmänläkare. Därför är det rimligt att staten tar ansvar och säkerställer att nuvarande tillgång och framtida behov kartläggs och genomför insatser så att tillräckligt många utbildas. Många landsting saknar ett långsiktigt perspektiv i sin planering, utan att ha i åtanke att det tar minst fem år att utbilda en specialistläkare. För att säkra kompetensförsörjningen krävs långsiktig och strategisk kartläggning och planering, säger Heidi Stensmyren.
Hon anser att staten bör ta sitt ansvar i den här frågan snarare än att gömma sig bakom landstingens självbestämmanderätt. Flera landsting har stora svårigheter med att leva upp till sina åtaganden och därmed med att säkra att befolkningen får tillgång till vård. Staten kan till skillnad från landstingen göra nationella prognoser och har även mandat och legitimitet att tillämpa ett nationellt perspektiv på frågan.
– Landstingen har väldigt olika förutsättningar, där somliga landsting behöver mer stöd än andra med kompetensförsörjningen och utbildningen av specialistläkare, säger Heidi Stensmyren.

Bör landstingens st-tak för primärvård och psykiatri avskaffas?

Undersökningen genomfördes mot ett slumpmässigt urval av läkare i Sverige den 16–21 mars 2018. Statistisk felmarginal 2,5–4 procentenheter.

Ska primärvården inom ramen för ST vara obligatorisk?

Sofia Rydgren Stale, ordförande i utbildnings- och forskningsdelegationen på Sveriges Läkarförbund (Foto: Rickard L. Eriksson) och Jonas Ålebring ordförande i Sveriges yngre läkares förening (Foto: Eva Widman).
Sofia Rydgren Stale, ordförande i utbildnings- och forskningsdelegationen på Sveriges Läkarförbund (Foto: Rickard L. Eriksson) och Jonas Ålebring ordförande i Sveriges yngre läkares förening (Foto: Eva Widman).
Den frågan debatteras flitigt efter att Västra Götalandsregionen föreslagit att alla ST-läkare ska göra sidotjänstgöring inom allmänmedicin under minst två månader. Ämnet har även lett till diskussioner om hur bristen på specialister inom bland annat primärvård och psykiatri ska lösas.

Även om avsikten är god – att bygga broar mellan primärvården och sjukhusbaserad vård – höjs nu tonläget om förslaget till obligatorisk sidotjänstgöring i allmänmedicin.
– Läkarförbundet är mycket kritiska till att primärvården inte får rätt förutsättningar att uppfylla sitt uppdrag att vara basen för svensk hälso- och sjukvård. Därför driver vi på och arbetar för en nationell primärvårdsreform med listning på läkare och ett listningstak. Men läkares specialiseringstjänstgöring är primärt en utbildningsfråga och ska utformas individuellt utifrån målbeskrivningen för specialiteten, vilket rimmar illa med det föreslagna obligatoriet, säger Sofia Rydgren Stale som är psykiater och ordförande i utbildnings- och forskningsdelegationen på Sveriges Läkarförbund.

Bra med ömsesidig förståelse
Som specialistläkare inom psykiatri kan Sofia dock se fördelarna med att få en inblick i primärvården. Speciellt då patienter med psykisk ohälsa finns i alla delar av vårdkedjan.
– Ett ökat utbyte skulle kunna leda till en mer ömsesidig förståelse och ett bättre samarbete mellan primärvård och sjukhusbaserad vård. Men för att få till en bestående förändring måste vi använda oss av morötter istället för piska. Tvingas ST-läkare ut i primärvården finns det risk att tjänstgöringen inte uppfattas som särskilt givande, fortsätter hon.
I en undersökning från mars i år som genomfördes av Framtidens Karriär – Läkare, ställdes frågan till ett slumpmässigt urval av läkare vad de ansåg om obligatorisk sidotjänstgöring inom vissa andra specialiteter för ST-läkare. Här svarade hela 67% att de var positivt inställda. På frågan: Vilka specialiteter borde sidotjänstgöra inom primärvården? angav en majoritet av de svarande att psykiatri, internmedicin och geriatrik kunde vara lämpliga.
Men när Sjukhusläkaren gjorde en enkät fick förslaget på obligatorisk tjänstgöring inom primärvården tummen ner från 37 av 53 specialitetsföreningar inom Läkarförbundet. Många menade just att en tidsdefinierad obligatorisk tjänstgöring inte är förenlig med nuvarande föreskrift från Socialstyrelsen. Men också att ST-läkare redan har svårt att hinna med adekvat sidotjänstgöring.

Satsa på god arbetsmiljö
Jonas Ålebring som är ordförande i Sveriges yngre läkares förening (Sylf) säger att det är viktigt att fråga utreds ytterligare.
– Vi tror att läkare som gör specialisering på sjukhus kan lära sig mycket av primärvården, men man måste utgå från vilken specialitet det handlar om och ST-läkarens individuella behov och förutsättningar. Det vi från Sylf efterfrågar är tydliga mål med sidotjänstgöring inom allmänmedicin, säger han.
Istället för att tvinga ut samtliga ST-läkare i primärvården tycker Jonas att det är bättre att satsa på att utlysa fler offentliga ST-tjänster inom allmänmedicin och förbättra arbetsmiljön.
– För att vårdcentralen ska bli en attraktiv arbetsplats måste man locka läkare med bra villkor. Primärvården passar till exempel utmärkt för möjlighet till vidareutbildning inom kommunikation och hälsofrämjande arbete, fortsätter han.

Fler läkare på chefspositioner
Psykiatri är en annan bristspecialitet med stort rekryteringsbehov. Just nu utbildas 500 läkare inom psykiatrin, men med den psykiska ohälsan som ökar och en stor kommande pensionsgrupp bland psykiater kommer behovet av utbildningsplatser att växa. För att locka fler läkare till bristspecialiteter tror Sofia att man måste arbeta mer aktivt med arbetsmiljön som börjar med gott ledarskap.
– Vi vet att om man har bra stöd från sin chef och kan påverka den egna arbetssituationen minskar risken för utmattning och annan psykisk ohälsa. Därför är det viktigt att fler läkare får möjlighet att kliva fram som chefer, säger Sofia Rydgren Stale.

Välkomnar kartläggning
Det återstår att se om ST-läkare kommer att behöva göra obligatorisk sidotjänstgöring inom primärvården.
I skrivande stund välkomnar Sylf Socialstyrelsens uppdrag att göra en samlad kartläggning och bedömning av sjukvårdens tillgång och behov i syfte att minska bristen på specialistläkare.
– Det är positivt att staten nu tar ett större ansvar för läkarnas kompetensförsörjningskedja. En samordnad planering baserad på korrekt statistik om tillgång och efterfrågan är grunden för en ändamålsenlig kompetensförsörjning, och för att nå dit måste staten och landstingen samarbeta mer, avslutar Jonas Ålebring.

Vad anser du om obligatorisk sidotjänstgöring i primärvården för ST-läkare inom vissa andra specialiteter?

Vilka av följande specialiteter bör sidotjänstgöra inom primärvården? Ange gärna flera.

Fast läkarkontakt stärker patientsäkerheten

Heidi Stensmyren, förbundsordförande för Sveriges läkarförbund. Foto: Rickard Eriksson
Heidi Stensmyren, förbundsordförande för Sveriges läkarförbund. Foto: Rickard Eriksson
94 procent av läkarna anser att en fast läkarkontakt skulle ge en tryggare och säkrare vård. Fördelarna med en fast läkarkontakt är många, såväl för patienten som för läkaren. Det bidrar bland annat till en stärkt patientsäkerhet och ökad trygghet för patienten.

– Undersökningsresultatet var förväntat, det känns på många sätt självklart att en fast läkarkontakt ger bättre vård, inte minst eftersom läkarens yrkesroll till stor del baseras på den personliga kontakten och det personliga ansvaret för patienten. Trots det ligger Sverige efter många andra länder på det här området, där fasta läkarkontakter är betydligt vanligare, säger Heidi Stensmyren, förbundsordförande för Sveriges läkarförbund.
För patientens del innebär en fast läkarkontakt en ökad kontinuitet, de slipper upprepa sin sjukdomshistoria för många olika läkare. För läkarnas del ger en fast patientlista bättre möjligheter att arbeta förebyggande och sätta in rätt insatser på ett tidigt stadium om patienten inte mår bra.

Nödvändigt ändra vårdvalet
Enligt Heidi Stensmyren underlättar en fast läkarkontakt även implementeringen av e-hälsotjänster, exempelvis möjligheten att träffa läkare eller att få behandling via nätet. Tröskeln till att använda den typen av tjänster sänks när patienten redan har en etablerad relation med läkaren.
– I dagsläget kan patienter endast välja vilken vårdcentral de vill bli listade på, de kan inte välja någon specifik läkare. En nödvändig åtgärd är därför att ändra vårdvalet så patienter även kan välja vilken läkare de vill listas hos. När patienten slipper upprepa sin sjukdomshistoria för flera läkare minskar risken att viktig information utelämnas. Patienten spar dessutom tid på att ha en fast läkarkontakt, säger Heidi Stensmyren.

Läkarnas arbete mer givande
Hon betonar vikten av att läkare inte har för många patienter listade hos sig. Även om det rimliga antalet patienter varierar mellan olika upptagningsområden så är Läkarförbundets riktmärke 1 500 patienter per läkare. I socioekonomiskt utsatta områden kan patientantalet behöva minskas.
– Om exempelvis 5 000 patienter är listade hos en läkare så ger den fasta läkarkontakten ingen direkt effekt eftersom det är alltför många patienter per läkare. Att introducera fasta läkarkontakter kan också göra läkarnas arbete mer givande och utvecklande eftersom de får möjlighet att etablera en relation med och följa sina patienter under en längre tid, säger Heidi Stensmyren.

Anser du att en fast läkarkontakt för patienterna skulle ge en säkrare och tryggare vård?