God och nära vård kräver storskaliga förflyttningar
Den nära vårdens största utmaning är att se över befintliga arbetssätt och få ordning på fasta kontakter i vård och omsorg. Det handlar om att våga ifrågasätta dagens rutiner och vara beredd att göra saker och ting annorlunda. Riktade statliga medel har i många fall finansierat småskaliga projekt.
Nu behöver vi få ordning på infrastrukturen för det personcentrerade arbetet. Det anser Lena Bäckström, primärvårdschef i Region Gotland.
– Sjukvården saknar en tydlig förflyttning mot god och nära vård och framför allt en genomgripande struktur som klargör primärvårdens och specialistvårdens ansvarsområden. Den storskaliga omdaningen återstår, vilket ställer krav på ett rejält omtag. Det behöver helt enkelt bli tydligare vem som ska göra vad i den goda och nära vården. Det krävs för att förebygga att patienter halkar runt i systemet, säger Lena Bäckström. Hon är specialistläkare i allmänmedicin och arbetade i drygt tjugo år som läkare och verksamhetschef på en vårdcentral i Stockholm innan hon för två år sedan tillträdde sin nuvarande roll som primärvårdschef.
Fasta kontakter
Ytterligare en viktig komponent för en framgångsrik övergång till god och nära vård är, enligt Lena Bäckström, att vårdgivare kan nå varandra på ett enkelt och smidigt sätt, exempelvis via en gemensam digital plattform som även tillhandahåller digitala mötesytor.
– Det talas ofta om vikten av att kunna erbjuda patienten en väg in till vården, vilket förstås är viktigt. Samtidigt förutsätter en god och nära vård mer frekventa kontakter över olika gränser i välfärdssystemet, och sjukvården behöver organiseras kring fasta kontakter snarare än i stuprör för att kunna nyttja resurserna på effektivast möjliga sätt, säger Lena Bäckström.
Hon anser att allmänläkare och distriktssköterskor behöver återgå till att vara generalister med fokus på att känna sina patienter. Lärosäten som utbildar framtidens läkare och sjuksköterskor behöver inkludera god och nära vård och lyfta fram det nödvändiga i att det är generalister som arbetar i primärvården.
”Sjukvården saknar en tydlig förflyttning mot god och nära vård.”
Kompetensförsörjningsplaner
Allmänspecialister liksom distriktssköterskor fyller en nyckelroll i framtidens goda och nära vård. En avgörande fråga är därmed hur kompetensförsörjningen ska säkras långsiktigt och utbildningen i dessa yrken måste prioriteras så att den håller hög kvalitet rakt igenom.
När det gäller läkare är det viktigt att samtliga regioner rekryterar allmänspecialister kopplat till såväl AT som BT. Regionerna behöver också göra långsiktiga behovsanalyser och upprätta kompetensförsörjningsplaner som sträcker sig såväl fem som tio år framåt i tiden, annars riskerar bristen på allmänspecialister att tillta. I framtidens goda och nära vård behöver även ST-läkare med andra specialistinriktningar förlägga en ST-period i primärvården, säger Lena Bäckström.
Teambaserat arbetssätt
Region Gotland har bland annat infört ett listningstak på 1 100 patienter per allmänspecialist. Vi jobbar även med att införa allmänmedicinska team utifrån läkarnas listor där en distriktsköterska krokar arm med läkaren och går in som fast vårdkontakt för de patienter som behöver samordning och omvårdnad. Region Gotland strävar efter ett mer teambaserat arbetssätt där det finns tvärprofessionella team som känner sina patienter.
– Vi arbetar nu även för att införa allmänläkarkonsulter som en kunskapsbrygga mellan primärvård, psykiatri och somatisk specialistvård i både kunskapsstyrning och som kontaktyta på vardaglig basis, säger Lena Bäckström.
