Etikettarkiv: Förbättring / Diskussion

Arbetsgivarna måste prioritera arbetsmiljöarbetet

Sofia Rydgren Stale, ordförande för Sveriges Läkarförbund. Foto: Simon Hastegård / Bildbyrån

Sju av tio läkare anser att arbetsmiljön i hälso- och sjukvården är ganska dålig eller dålig, och allt fler överväger att gå ner i arbetstid, byta arbetsgivare eller lämna sjukvården. Enligt Sveriges Läkarförbunds ordförande Sofia Rydgren Stale är det nu mer angeläget än någonsin med kraftfulla och långsiktiga satsningar som förebygger en negativ spiral av uppsägningar i hälso- och sjukvården.

– Arbetsmiljön i hälso- och sjukvården har under en längre tid varit mycket ansträngd. Det här undersökningsresultatet bekräftar resultatet i Läkarförbundets arbetsmiljöenkät där sex av tio läkare överväger att gå ned i arbetstid, byta arbetsplats eller helt lämna yrket på grund av arbetsbelastningen. Av vår undersökning framgår även att tre av tio läkare som är i början av karriären överväger att lämna yrket. Statistiken är självklart alarmerande, säger Sofia Rydgren Stale.
Hon understryker vikten av att hälso- och sjukvårdens arbetsgivare lyssnar på professionen, tar statistiken på högsta allvar och vidtar åtgärder som kan förebygga en ond spiral där allt fler läkare byter arbetsplats eller lämnar sjukvården. Det kan resultera i en än mer ansträngd situation för de som väljer att stanna kvar.

Flera års tuff arbetssituation
– Vi upplever att andelen läkare som är missnöjda med sin arbetssituation har ökat under 2022. Redan i början av sommaren fick vi signaler om att en ovanligt tuff sommarperiod väntade i hälso- och sjukvården, präglad av personalbrist och vårdplatsbrist. Undersökningsresultatet speglar den ackumulerade stress som många läkare samlat på sig efter flera år av otillräcklig återhämtning. Läkare är i allmänhet bra på att lägga in en högre växel vid kortvariga kriser, men den ansträngda situationen har nu pågått i flera år, säger Sofia Rydgren Stale.
– Vi vet att specialistläkare löper högre risk att drabbas av till exempel utmattning. I förlängningen riskerar den långvarigt pressade arbetsmiljön i hälso- och sjukvården förstås att få effekter på läkarnas fysiska och psykiska hälsa.

”Nu krävs långsiktiga satsningar som ger en balans mellan uppdrag och resurser.”

Leder till etisk stress
– Många läkare lever med en ständig etisk stress på grund av de prioriteringar de tvingas göra när resurserna är bristfälliga. Situationen är allvarlig även för patienterna; många tvingas vänta länge på akutmottagningen, skickas hem trots attt de skulle behöva bli inlagda eller att skrivas ut i förtid. Den ansträngda situationen resulterar i en sämre vård med längre väntetider och en etisk stress som lämnar tydliga spår i läkarnas arbetssituation och hälsa. I slutänden innebär det att fler läkare ifrågasätter sitt yrkesval, säger Sofia Rydgren Stale.
Hon anser att undersökningsresultaten bör fungera som en tydlig varningssignal för arbetsgivare, regioner och regeringen.
– Om endast en bråkdel av de som överväger att lämna yrket går från tanke till handling så får det otroligt negativa konsekvenser för sjukvården. Det är dessutom ett omfattande resursslöseri för såväl individen, sjukvården som samhället i stort, säger Sofia Rydgren Stale.

Kräver långsiktiga satsningar
Hon anser att arbetsgivarna behöver prioritera arbetsmiljöarbetet, säkerställa att cheferna har rätt förutsättningar att förbättra arbetsmiljön samt involvera professionen och de fackliga skyddsombuden ute på arbetsplatserna.
– Nu krävs långsiktiga satsningar som ger en balans mellan uppdrag och resurser. Inom kort planerar Arbetsmiljöverket att inspektera arbetsmiljön på ett sjuttiotal svenska sjukhus. Jag är övertygad om att dessa inspektioner kommer att vara mycket lärorika och leda till en rad viktiga slutsatser. Därför vidhåller vi även vårt tidigare krav på en kriskommission för vårdens arbetsmiljö, avslutar Sofia Rydgren Stale.

Vad anser du om arbetsmiljön inom sjukvården just nu? Den är …

Vilket av följande påståenden anser du stämmer in på situationen i ditt närområde? Det …

Om undersökningen

Undersökningen genomfördes av Framtidens Karriär – Läkare mot ett slumpmässigt urval av läkare i Sverige 3–8 november 2022. Den statistiska felmarginalen i undersökningen är 2,5–4,0 procentenheter.

Kräver kraftfulla och långsiktiga satsningar

Tobias Alfvén, ordförande i Svenska Läkaresällskapet. Foto: Torkel Ekqvist, Sjukhusfotograferna, SÖS

Hälso- och sjukvården är hårt ansträngd. Det är därför angeläget med långsiktiga och stabila lösningar som åtgärdar sjukvårdens grundproblem. Svenska Läkaresällskapet har identifierat fem kärnområden där man kräver åtgärder som lägger grunden för en långsiktigt hållbar och stabil svensk sjukvård.

– Primärvården är underdimensionerad och sjukvården präglas av vårdplatsbrist, personalbrist och en förvärrad vård- och kompetensutvecklingsskuld i kölvattnet av pandemin. säger Tobias Alfvén, barnläkare på Sachsska barn- och ungdomssjukhuset, docent i global hälsa på Karolinska Institutet och ordförande i Svenska Läkaresällskapet.

Primärvården ska utgöra basen
– Primärvården ska utgöra basen i hälso- och sjukvården, så det är dags att gå från ord till handling genom att stärka den. Primärvården behöver ges rätt förutsättningar för att kunna tillämpa den nära vårdens grundprinciper. Ambitionen om en fast läkarkontakt bör realiseras, en avgränsad lista införas och bristen på allmänmedicinska specialister åtgärdas. Allmänmedicinska specialister bör erbjudas ett rimligt och avgränsat uppdrag som gör det attraktivt att arbeta i primärvården, säger Tobias Alfvén.

”Vårdgivarna måste på allvar ta tag i den fortbildningsskuld som finns kvar efter pandemin.”

Investera i vårdens medarbetare
Vårdplatsbristen är ytterligare en fokusfråga för SLS. Tillräckligt många medarbetare med rätt kompetens på rätt plats är, enligt Tobias Alfvén, en nyckelfaktor för att lösa vårdplatsbristen.
– Regionerna bör investera i vårdens medarbetare och stoppa sparkraven. Vi ser även ett stort behov av investeringar i fortbildning och forskning. Vårdgivarna måste på allvar ta tag i den fortbildningsskuld som finns kvar efter pandemin. Läkare som inte är uppdaterade på de senaste forskningsrönen riskerar att leverera gårdagens sjukvård vilket kan riskera patientsäkerheten. Man bör även ge fler läkare möjlighet att kombinera klinik med forskning, säger Tobias Alfvén.

Låt professionen fatta beslut
SLS är kritiska till detaljstyrning som ofta medför ökad administration, och anser att sjukvården bör minska detaljstyrningen och i stället införa tillitsbaserad styrning.
– Politiker och beslutsfattare bör nöja sig med att ange ramar för verksamheten och överlämna besluten kring vårdens innehåll till professionen, som tillsammans med teamet och patienten har kompetens att fatta rätt beslut. Under pandemin var det tydligt att sjukvårdens medarbetare kan åstadkomma en effektiv vård utan detaljstyrning. Det arvet bör vi förvalta på ett bra sätt, säger Tobias Alfvén.
SLS vill även se fler insatser som säkerställer hälso- och sjukvårdslagens grundläggande princip om vård efter behov, som i dagsläget är hotad.
– Vårdgarantier, kömiljarder, standardiserade vårdförlopp och nätläkarverksamheter med fokus på patienter med okomplicerade vårdbehov riskerar att tränga undan de svårast sjuka med komplexa vårdbehov. Risken är reell och måste tas på allvar, säger Tobias Alfvén.

Svenska Läkaresällskapets kräver åtgärder om

1. Stärkt primärvård.
2. Åtgärda vårdplatsbristen.
3. Satsa på fortbildning och forskning.
4. Säkerställ vård efter behov.
5. Minska detaljstyrningen och inför tillitsbaserad styrning.

Kreativitet viktig aspekt av psykisk sjukdom

Simon Kyaga har ägnat många år åt att fördjupa sig i sambandet mellan kreativitet och psykiska besvär.

Psykiatern Simon Kyaga är tillsammans med Jonas Mattsson bokaktuell på temat kreativitet och ”galenskap”.
– Läkare ska uppmuntra till kreativitet, säger han.

I boken ”Ekvilibirum” undersöker Simon Kyaga sambandet mellan kreativitet och psykisk sjukdom.
– Vi beskriver idén om att det i sambandet mellan kreativitet och psykisk sjukdom finns ett optimum, en optimal balans mellan friskt och sjukt som skapar förutsättningar för kreativitet, säger han.
Kan man som läkare använda sig av en patients kreativitet?
– Det finns behandlingsmetoder där man arbetar med patientens kreativitet. Till exempel finns stöd för konstterapi för vissa syndrom, som schizofreni. Man ska också vara medveten om att det finns behandlingar som mer eller mindre försämrad kreativiteten, som antipsykotiska läkemedel och litium, och att det är viktiga frågor, inte bara för de som arbetar professionellt med sin kreativitet. Det är en viktig del av att vara människa, säger Simon Kyaga.

”Det finns en optimal balans mellan friskt och sjukt som skapar förutsättningar för kreativitet.”

Måste lyssna
Vissa läkemedel kan göra det svårare att generera nya idéer.
– Har man bipolära skov så är det destruktivt och svårt att skapa något över huvud taget som konstnär, men i en studie där man frågade konstnärer retroaktivt om litium sa majoriteten att det ändå fungerat bättre. Poängen är att man måste lyssna på den enskilda individen. Det är ganska lite studerat i den här frågan, säger Simon Kyaga.

Finns en potential
Han tror att kreativiteten skulle kunna tas tillvara i större utsträckning.
– Man skulle kunna göra så mycket mer för att göra vardagen mer relevant för personer med olika former av psykiska svårigheter. Det är ett ädelt syfte att göra det mer meningsfullt, men jag tror att man kan vara mer ambitiös än så. Vi har till exempel tittat på ADHD och där har man kunnat se att det verkar vara förknippat med större förmåga att ha idéer. Det finns en potential hos en stor grupp men de måste också få möjlighet att samarbeta med personer som är bättre på att planera och fullfölja. Det bör vara meningsfullt för samhället i stort.

Primärvården behöver rustas för nära vårdens utmaningar

Torun Hall, förvaltningsdirektör för Nära vård och hälsa i Region Uppsala. Foto: Staffan Claesson

Handlingskraft, ökade primärvårdsinvesteringar, ett tydligt primärvårdsuppdrag och en förflyttning från sjukhustung till geografisk och relationell nära vård. Det är några av de viktigaste förutsättningarna för att visionen om en god och nära vård ska kunna förvekligas, säger Torun Hall, förvaltningsdirektör för Nära vård och hälsa i Region Uppsala.

– Hälso- och sjukvården står inför stora utmaningar, inte minst i form av ett ökat antal äldre patienter. Omställningen till en god och nära vård är nödvändig för att sjukvården ska kunna hantera sitt framtida uppdrag. Det handlar till stor del om att ställa om från en sjukhustung vård till vårdgivare som finns nära befolkningen. Sjukhusvården ska i första hand erbjudas de svårast sjuka patienterna. Samtidigt utvidgas primärvårdens uppdrag, säger Torun Hall som är distriktsläkare och som haft olika chefsroller i primärvården de senaste tjugotre åren.

Primärvården underfinansierad
Ett viktigt fundament i den nära vården är att sjukvården ska finnas nära befolkningen geografiskt, men också nära relationellt i form av en fast läkarkontakt och en god kontinuitet.
– Utifrån ett internationellt perspektiv är den svenska primärvården underfinansierad, trots ambitionen att den ska utgöra basen i den nära vården. Få andra länder investerar så lite i sin primärvård som Sverige. En förutsättning för att visionen om en god och nära vård ska kunna förverkligas är därför att en ökande del av sjukvårdssystemens totala finansiering öronmärks just för primärvården. En stark primärvård ger fördelar även för sjukhusvården, säger Torun Hall.

”Utifrån ett internationellt perspektiv är den svenska primärvården underfinansierad.”

Lokala vårdcentrum
I Region Uppsala har man valt att koncentrera den nära vården till lokala vårdcentrum. Det är en ny vårdform som länkar samman en eller flera vårdcentraler med mottagningar för specialiserad vård, mobila närvårdsteam och en dygnetruntöppen jourverksamhet på primärvårdsnivå. Man arbetar även med att driva igenom ett listningstak med målet på 1100 patienter per distriktsläkare. Regionen har dessutom breddinfört äldrevårdsmottagningar på samtliga privat och offentligt drivna vårdcentraler.

Gå från tanke till handling
– Kompetensförsörjningen är en stor utmaning för den nära vården i hela landet. Distriktsläkare är en bristvara i många regioner. Därför krävs kraftfulla satsningar på att utbilda fler ST-läkare i allmänmedicin. I Region Uppsala initierade vi en sådan satsning för fem år sedan. Det har ökat tillgången på specialister i allmänmedicin, men det behövs ännu fler. Det råder även brist på sjuksköterskor, psykologer, distriktssköterskor och flera andra professioner, säger Torun Hall.
Den mest avgörande faktorn för att stärka primärvårdens attraktionskraft och förtroendet för den nära vården är, enligt Torun Hall, att regionerna går från tanke till handling. Många är trötta på att höra löften och se utredningar om den nära vården. Nu krävs en uttalad handlingskraft.

Samverkanskultur
– Samverkan mellan primärvården, sjukhusvården och den kommunala vården och omsorgen är en viktig förutsättning för den nära vården. Under pandemin stärktes samverkan över vårdgivargränserna på många håll, inte minst här i Region Uppsala, där vi gick från en förhandlingskultur till en samverkanskultur. För att den nära vården ska lyckas krävs dessutom ett tydligt primärvårdsuppdrag, säger Torun Hall.

Öka investeringarna
Hennes budskap till den svenska sjukvårdsministern samt ansvariga regionpolitiker är att hela sjukvården blir vinnare när primärvårdsinvesteringarna ökar.
– För att skapa en långsiktig förändring krävs en bred politisk enighet samt att man så snart som möjligt skrider till handling och visar att framtidens nära vård är betydligt mer än bara en vision, avslutar Torun Hall.

Första kvinnliga läkaren

Eva Blomberg är redaktör för en ny bok om Karolina Widerström.

Karolina Widerström skrev sig in i historien år 1888 då hon utexaminerades som Sveriges första kvinnliga läkare. En ny bok berättar närmare om hennes liv och gärning.

Eva Blomberg är redaktör för en ny antologibok, ”En Qvinna läkare!”, om Karolina Widerström som levde i en tid då möjligheter för kvinnor just började öppnas upp.
– Hon öppnade en mottagning i Klarakvarteren i Stockholm, där hon också bodde. Hon blev väldigt omskriven i och med att hon var den första kvinnliga läkaren i Sverige. Hon ägnade sig främst åt gynekologi och fick hur många patienter som helst, säger Eva Blomberg.

Var för tidig
Karolina Widerström gjorde också operativa ingrepp och var därmed även den första kvinnliga kirurgen.
– Varje sommar stängde hon sin klinik och reste utomlands och gjorde studiebesök på olika kliniker och skrev om sina egna operationer i läkartidningen. Man tänker sig att hon kanske egentligen ville forska vidare, men som kvinna kunde hon inte få en tjänst inom staten. Hon var för tidig för det.
Och Karolina Widerström var också aktiv i samhällsdebatten.
– Hon tog ställning i samtidens stora stridsfrågor och använde sin position för att diskutera korsettens vara eller icke vara, sexualitet, prostitution och barn. Hon engagerade sig politiskt och var med i alla föreningar du kan tänka dig, så hon lyckades sprida sina idéer. Till exempel var Widerström ordförande i rösträttsföreningen när vi fick svensk rösträtt, men det är det få som vet, säger Eva Blomberg.

”Hon ägnade sig främst åt gynekologi och fick hur många patienter som helst.”

Glad att hon orkade
Sveriges första läkare ville gärna bana väg för fler.
– Hon krattade manegen och var väldigt mån om att inte bara göra karriär för sin egen del utan kämpade för att kvinnor skulle få tillgång till flera arenor i samhället. Hon hade också kontakt med alla kvinnliga läkare som kom efter henne – det var ju fortfarande inte så många.
Eva Blomberg tycker att Karolina Widerström har fått ett stort erkännande på senare år.
– Det är 170 år sedan hon föddes och det är svårt att inte bli imponerad när man tränger in i allt hon gjort, stod för och vågade göra. Vi får vara glada att hon orkade.

Läkare på ny utvecklingstjänst i VGR

Karin Looström Muth är ny på posten som hälso- och sjukvårdsutvecklingsdirektör i Västra Götalandsregionen.

Karin Looström Muth har fått den nyinrättade tjänsten som hälso- och sjukvårdsutvecklingsdirektör i Västra Götalandsregionen. Hon tycker att det är viktigt att läkare engagerar sig och väljer strategiska poster.

Sedan den 1 oktober innehar Karin Looström Muth den nyinrättade tjänsten, som bland annat innebär att hon ska bygga upp en ny stab för strategisk utveckling. Karin Looström Muth kommer närmast från Södra Älvsborgs sjukhus, där hon arbetat som utvecklingschef. Dessförinnan var hon bland annat chefsläkare med ansvar för kvalitetsfrågor.
– Min nya roll handlar om att se till att vi har bra planer för att ta hand om de strategiska utvecklingsfrågorna. Jag vill bidra till att vi ställer om till den nära vården och realiserar digitaliseringens möjligheter bland annat, säger hon.

Läkarperspektiv viktigt
Hon har en rad visioner:
– Bland annat vill jag jobba med bra strategier och planer för att fortsätta bli ännu bättre, och involvera invånarna och patienterna på ett bättre sätt, så att vi blir mer tillgängliga.
Karin Looström Muth tycker att olika professioner behövs på strategiska poster – blandningen av olika perspektiv och erfarenheter är viktig.
– Men jag tycker att det är viktigt att läkargruppen engagerar sig och är med och påverkar utvecklingen. Vi kan ju bidra med erfarenheter av vården ur ett läkarperspektiv. Jag har själv jobbat på många olika ställen i regionen och deltagit i patientvård under många år och har det med mig, säger hon.

”Engagerar man sig med hjärtat och tar med sin kunskap så kan man utveckla ledarskapserfarenhet på vägen.”

Alltid ha drivkraft
Varför tror du att det inte finns ännu fler läkare på strategiska positioner?
– Det finns ju ändå ett flertal; det är glädjande att det finns så pass många. Men jag tror också att det finns en väldigt stor kärlek till patienterna och det är något som man ogärna vill lämna. Ska man vara chef på den här nivån är det ett heltidsjobb, och det jag hör är att man inte vill offra de värdeskapande patientmötena.
Hon fortsätter:
– Det finns de som tycker att det är för mycket administration runt ledningsarbete. Men känner man sig frustrerad över att vården inte hänger ihop så finns det stor chans att påverka inifrån om man engagerar sig i ledningsarbete, säger Karin Looström Muth.
Hennes tips till läkare är att engagera sig i frågor där man vill göra skillnad.
– Engagerar man sig med hjärtat och tar med sin kunskap så kan man utveckla ledarskapserfarenhet på vägen. Det viktigaste är att alltid ha en drivkraft.

Kliniska forskningen hotad

Ola Winqvist hos Svenska Läkaresällskapet larmar om handledarbrist. Foto: Anders G Warne

Svenska Läkaresällskapet varnar för att antalet läkare med docentkompetens sjunker, delvis på grund av brist på handledare.
– Det är en allvarlig trend där alla siffror visar att det akademiska ledarskapet för läkarkåren håller på att urholkas, säger Ola Winqvist, ordförande för Svenska Läkaresällskapets delegation för forskning.

En studie som genomförts på uppdrag av Svenska Läkaresällskapet (SLS) visar att docentkompetensen minskat sedan 2005 fram till 2019.
– Det är oroväckande tendenser vi ser, att man på handledarsidan håller på att halka efter. Antalet doktorander per handledare kommer att öka, det har redan gått upp från 12 till 15. Antalet forskningshandledare har sjunkit från 570 till 499. Det blir färre som går vidare efter disputation, säger Ola Winqvist.
Handledarproblemet riskerar att få långtgående konsekvenser.
– Det finns en risk att Sverige halkar efter med klinisk forskning om vi inte har tillräckligt många handledare. Och om färre disputerar så kommer vi att gå miste om kunskap som gör det möjligt att snabbt ta sig an nya vårdprogram och evidens publicerad av forskarkolleger i andra delar av världen. Vi behöver ta till oss nya rön snabbt och implementera dem, så om vi saknar den kompetensen så äventyras sjukvårdssystemet, säger Ola Winqvist.

”Det är oroväckande tendenser vi ser, att man på handledarsidan håller på att halka efter.”

Nationell angelägenhet
Det som krävs är, enligt SLS, fler kombinationstjänster, där man till exempel forskar 20 procent av tiden och arbetar resten kliniskt.
– Det behövs satsningar på kliniskt verksamma läkare som vill forska vidare efter sin disputation, då det finns ett för litet antal sådana tjänster. Vi har två huvudmän, region och universitet, och det krävs ett samarbete mellan dessa för att öka antalet kombinationstjänster. Men det borde egentligen vara en nationell angelägenhet, med direktiv kommande från utbildningsdepartementet, säger Ola Winqvist.

Klinik mot akademi
Han ser att nuvarande budgetramar inte i tillräckligt hög grad möjliggör forskning.
– Det blir ohjälpligt så att klinik står mot akademi. Kliniken vill ju att läkarna ska vara i klinisk tjänst, och de som vill forska får slåss för att få tid till det. Där finns en motsättning, så de som får anslag till sin forskning kan inte alltid ta ut tiden till att genomföra den.
Vilket alltså i sin tur leder till en handledarbrist.
– Det är förstås olyckligt att systemet idag inte är dimensionerat för att säkerställa en läkarkår som är akademiskt utbildad för att vara forskningshandledare. Det är därför vi ropar nu, för vi ser en allvarlig trend.

Senaste evidensen kring tillstånd från postcovid-19

Indre Bileviciute-Ljungar, överläkare i rehabiliteringsmedicin och smärtlindring samt docent i rehabiliteringsmedicin vid Karolinska Institutet.

Den 13 januari 2023 arrangerar Svenska Läkaresällskapet Berzelius symposium 106: ”Rehabilitation of postCOVID-19 condition” i Stockholm. Konferensen kommer att förmedla en samlad bild av forskningsläget för rehabiliteringen av patienter med tillstånd från postcovid-19 (postcovid) och erbjuda en mötesplats för vårdgivare som arbetar med postcovidpatienter.

– Vården av patienter med postcovid är i dagsläget fragmenterad och utspridd. Somliga patienter vårdas på specialiserade rehabiliteringsmottagningar och merparten omhändertas i primärvården. Postcovid är samtidigt ett relativt nytt medicinskt fält som saknar nationella riktlinjer och standardiserade vårdförlopp, vilket ytterligare stärker behovet av att samla och förmedla kunskap, säger Indre Bileviciute-Ljungar, som sitter i organisationskommittén för Berzelius symposium 106. Hon är överläkare i rehabiliteringsmedicin och smärtlindring samt docent i rehabiliteringsmedicin vid Karolinska Institutet.
Patienter med postcovid är en patientgrupp som kräver ett multidisciplinärt arbetssätt. Målgruppen för Berzeliussymposiet är därför såväl läkare som andra professioner som är verksamma i postcovidvården, exempelvis psykologer, fysioterapeuter och även arbetsterapeuter.

”Vi saknar breda studier som fokuserar på behandling och rehabilitering av postcovidpatienter.”

Sista dag att anmäla sig är 2 januari 2023

Klicka här för mer information och anmälan

Bred symtombild
– Symtombilden vid postcovid är relativt bred. Trötthet, kognitiva besvär, smärtproblematik och autonoma neurologiska besvär är vanligt förekommande och kan ha en stor inverkan på vardagliga aktiviteter. De allvarligaste symtomen är relaterade till påverkan av de viktigaste kroppsfunktionerna, det vill säga det centrala nervsystemet och hjärta-lungor och kärl, säger Indre Bileviciute-Ljungar.
De flesta studier som hittills genomförts på patienter med postcovid är deskriptiva, med fokus på att beskriva tillståndet och symtombilden, och att analysera olika parametrar och eventuell samsjuklighet eller hur dessa symptom har förändrats under tiden.
– Somliga studier analyserar hur kön, samsjuklighet och tid påverkar symtombilden. Det vi kan se hittills är att kvinnor oftare drabbas av postcovid efter en mildare infektion, i synnerhet i fertil och arbetsför ålder. Vi saknar breda studier som fokuserar på behandling och rehabilitering av postcovidpatienter, delvis eftersom dessa studier i allmänhet tar långt tid att genomföra och kräver stora resurser, säger Indre Bileviciute-Ljungar, som även efterlyser ett mer koordinerat nationellt uppdrag kring vården av denna patientgrupp.

Internationella talare
En ambition med symposiet är att det även ska fylla en viktig funktion för nätverkande och erfarenhetsutbyte när medarbetare från postcovidvården nu för första gången samlas på en nationell arena.
– Vi har bland annat bjudit in internationella talare till symposiet den 13 januari. Det känns angeläget att ge svenska läkare och andra professioner möjligheten att ta del av internationella erfarenheter vid rehabilitering av denna patientgrupp, avslutar Indre Bileviciute-Ljungar.

AT-läkare för ensamma på psykakuten

Shadi Ghorbani, ordförande i SYLF, oroas över att AT-läkare inte får det stöd de behöver. Foto: Gabriel Liljevall

Uppemot 40 procent av AT-läkarna lämnas stundtals helt ensamma på psykakuter runtom i landet enligt årets AT-rapport som släpptes i september. Sveriges yngres läkares förening, SYLF, ser allvarligt på situationen.

I AT-rapporten som SYLF tagit fram märks en stor skillnad mellan olika specialiteter.
– När man pratar om ensamma jourer nationellt så ligger det på 23 procent i kirurgi, medicin 21 procent. 40 procent som det är inom psykiatrin är alldeles för högt, säger Shadi Ghorbani, ordförande i SYLF.
Konsekvenserna kan bli stora, menar SYLF.
– Ibland är det väldigt svårt sjuka patienter som behöver suicidriskbedömning eller vårdintyg, det handlar om att patientsäkerheten ska bibehållas. AT-tjänsten är en utbildningstjänst, det är jätteviktigt att man får bra stöd för att ta rätt beslut. Om AT-läkarna inte får rätt uppbackning och får för mycket ansvar för tidigt kanske patienterna riskerar att inte få rätt bedömning och behandling, säger Shadi Ghorbani.

”AT-tjänsten är en utbildningstjänst, det är jätteviktigt att man får bra stöttning för att ta rätt beslut.”

Väldigt oroväckande
Hon fortsätter:
– Vi vill inte ha några ensamma primärjourer utan legitimerad läkare på plats. 2015 gick IVO ut med ett principiellt beslut om att inga underläkare med särskilda förordnanden för icke legitimerad personal ska gå ensamma jourer, att legitimerad läkare måste vara på plats. Där har de inte specificerat AT-läkare men beslutet gäller i princip dem också. Vi fick till en skärpning i Socialstyrelsens text också, men inte så strikt som vi ville.
Ett exempel på en del av landet där det inte alls fungerar på är Östersunds sjukhus, i Region Jämtland Härjedalen.
– Där är det ett väldigt stort problem: 55 procent i vår rapport uppger att de går ensamma jourer i psykiatri. De saknar rätt stöd och det är väldigt oroväckande. 82 procent där uppger också att de inte kan påverka sin arbetsmiljö, säger Shadi Ghorbani.

Mindre attraktivt
Arbetsmiljön är en del av problematiken i läkarbristen.
– Möts man av tuff arbetsbelastning och ensamma jourer kan jag tänka mig att det gör det mindre attraktivt, och vi riskerar att skrämma bort läkare från psykiatrin. Det är redan en bristspecialitet i 12 regioner enligt Socialstyrelsens senaste rapport. Det är viktigt att bibehålla utbildningskvaliteten och patientsäkerheten samtidigt som unga läkare får en bra introduktion till läkaryrket.

Handledning en hjälp mot etiska stressen

Anders Castor, ordförande i Svenska läkaresällskapets etikdelegation.

Många i vården känner att den etiska stressen ökar. Anders Castor, ordförande i Svenska läkaresällskapets etikdelegation, menar att det finns vissa metoder för att avhjälpa.

Det är enligt Anders Castor viktigt att skilja på olika sorters stress. Stressen som många upplever över att jobba mer och längre och hårdare behöver inte nödvändigtvis vara etisk stress.
– Man kan uppleva empatisk stress när man ser patienter som man inte hinner hjälpa. Det är inte riktigt samma sak som etisk stress, som mer handlar om att du vet vad det moraliskt rätta att göra är, men du förhindras att göra det av till exempel systemskäl eller ledarskapsskäl, säger han.

”Man kan uppleva empatisk stress när man ser patienter som man inte hinner hjälpa.”

Olika stresstyper
Anders Castor tycker att det finns en svårighet med begreppet etisk stress.
– Filosofen Immanuel Kant har uttryckt det som att man är moraliskt förpliktigad att göra bara det man kan göra. Är din avdelning underbemannad men du gör det du kan så uppfyller du moralens krav. Att du vill göra ännu mer är en annan typ av stress. Men oavsett vad man kallar det så är känslan av otillräcklighet i vården nog så viktig och behöver tas på allvar.
Konsekvenserna är väl kända: svårigheter för vårdpersonal och i förlängningen risk för att patientsäkerheten äventyras. Men det finns lösningar, om man tar sig tid, enligt Anders Castor.
– Det gäller att karva ut lite tid för etisk handledning och reflektion med någon som är utbildad i just det. Man behöver ta reda på, vad är det jag är med om, vad är det som står på spel, vad är mitt ansvar här.

Moralisk belastning
Han fortsätter:
– De flesta drivs av stark vilja att göra gott för andra och tar på oss ett stort ansvar för våra patienter. Hur långt sträcker sig mitt ansvar? Ta udden av den moraliska belastningen av att känna att man inte gjort ett bra jobb när man kanske gjort ett jättebra jobb under de omständigheter som var. Det tror jag är något som kunde göra en viss skillnad.
Men för att avhjälpa den etiska stressen behövs insatser på systemnivå.
– Det är viktigt att arbetet med att hjälpa personalen att hjälpa så många som möjligt inte skyms för mycket av oro för att hålla budget och andra principer. Det kommer att bli mycket dyrare i längden om man stirrar sig blind på budgetar, säger Anders Castor.