Etikettarkiv: Primärvård / Nära vård

Primärvården behöver rustas för nära vårdens utmaningar

Torun Hall, förvaltningsdirektör för Nära vård och hälsa i Region Uppsala. Foto: Staffan Claesson

Handlingskraft, ökade primärvårdsinvesteringar, ett tydligt primärvårdsuppdrag och en förflyttning från sjukhustung till geografisk och relationell nära vård. Det är några av de viktigaste förutsättningarna för att visionen om en god och nära vård ska kunna förvekligas, säger Torun Hall, förvaltningsdirektör för Nära vård och hälsa i Region Uppsala.

– Hälso- och sjukvården står inför stora utmaningar, inte minst i form av ett ökat antal äldre patienter. Omställningen till en god och nära vård är nödvändig för att sjukvården ska kunna hantera sitt framtida uppdrag. Det handlar till stor del om att ställa om från en sjukhustung vård till vårdgivare som finns nära befolkningen. Sjukhusvården ska i första hand erbjudas de svårast sjuka patienterna. Samtidigt utvidgas primärvårdens uppdrag, säger Torun Hall som är distriktsläkare och som haft olika chefsroller i primärvården de senaste tjugotre åren.

Primärvården underfinansierad
Ett viktigt fundament i den nära vården är att sjukvården ska finnas nära befolkningen geografiskt, men också nära relationellt i form av en fast läkarkontakt och en god kontinuitet.
– Utifrån ett internationellt perspektiv är den svenska primärvården underfinansierad, trots ambitionen att den ska utgöra basen i den nära vården. Få andra länder investerar så lite i sin primärvård som Sverige. En förutsättning för att visionen om en god och nära vård ska kunna förverkligas är därför att en ökande del av sjukvårdssystemens totala finansiering öronmärks just för primärvården. En stark primärvård ger fördelar även för sjukhusvården, säger Torun Hall.

”Utifrån ett internationellt perspektiv är den svenska primärvården underfinansierad.”

Lokala vårdcentrum
I Region Uppsala har man valt att koncentrera den nära vården till lokala vårdcentrum. Det är en ny vårdform som länkar samman en eller flera vårdcentraler med mottagningar för specialiserad vård, mobila närvårdsteam och en dygnetruntöppen jourverksamhet på primärvårdsnivå. Man arbetar även med att driva igenom ett listningstak med målet på 1100 patienter per distriktsläkare. Regionen har dessutom breddinfört äldrevårdsmottagningar på samtliga privat och offentligt drivna vårdcentraler.

Gå från tanke till handling
– Kompetensförsörjningen är en stor utmaning för den nära vården i hela landet. Distriktsläkare är en bristvara i många regioner. Därför krävs kraftfulla satsningar på att utbilda fler ST-läkare i allmänmedicin. I Region Uppsala initierade vi en sådan satsning för fem år sedan. Det har ökat tillgången på specialister i allmänmedicin, men det behövs ännu fler. Det råder även brist på sjuksköterskor, psykologer, distriktssköterskor och flera andra professioner, säger Torun Hall.
Den mest avgörande faktorn för att stärka primärvårdens attraktionskraft och förtroendet för den nära vården är, enligt Torun Hall, att regionerna går från tanke till handling. Många är trötta på att höra löften och se utredningar om den nära vården. Nu krävs en uttalad handlingskraft.

Samverkanskultur
– Samverkan mellan primärvården, sjukhusvården och den kommunala vården och omsorgen är en viktig förutsättning för den nära vården. Under pandemin stärktes samverkan över vårdgivargränserna på många håll, inte minst här i Region Uppsala, där vi gick från en förhandlingskultur till en samverkanskultur. För att den nära vården ska lyckas krävs dessutom ett tydligt primärvårdsuppdrag, säger Torun Hall.

Öka investeringarna
Hennes budskap till den svenska sjukvårdsministern samt ansvariga regionpolitiker är att hela sjukvården blir vinnare när primärvårdsinvesteringarna ökar.
– För att skapa en långsiktig förändring krävs en bred politisk enighet samt att man så snart som möjligt skrider till handling och visar att framtidens nära vård är betydligt mer än bara en vision, avslutar Torun Hall.

Läkare på ny utvecklingstjänst i VGR

Karin Looström Muth är ny på posten som hälso- och sjukvårdsutvecklingsdirektör i Västra Götalandsregionen.

Karin Looström Muth har fått den nyinrättade tjänsten som hälso- och sjukvårdsutvecklingsdirektör i Västra Götalandsregionen. Hon tycker att det är viktigt att läkare engagerar sig och väljer strategiska poster.

Sedan den 1 oktober innehar Karin Looström Muth den nyinrättade tjänsten, som bland annat innebär att hon ska bygga upp en ny stab för strategisk utveckling. Karin Looström Muth kommer närmast från Södra Älvsborgs sjukhus, där hon arbetat som utvecklingschef. Dessförinnan var hon bland annat chefsläkare med ansvar för kvalitetsfrågor.
– Min nya roll handlar om att se till att vi har bra planer för att ta hand om de strategiska utvecklingsfrågorna. Jag vill bidra till att vi ställer om till den nära vården och realiserar digitaliseringens möjligheter bland annat, säger hon.

Läkarperspektiv viktigt
Hon har en rad visioner:
– Bland annat vill jag jobba med bra strategier och planer för att fortsätta bli ännu bättre, och involvera invånarna och patienterna på ett bättre sätt, så att vi blir mer tillgängliga.
Karin Looström Muth tycker att olika professioner behövs på strategiska poster – blandningen av olika perspektiv och erfarenheter är viktig.
– Men jag tycker att det är viktigt att läkargruppen engagerar sig och är med och påverkar utvecklingen. Vi kan ju bidra med erfarenheter av vården ur ett läkarperspektiv. Jag har själv jobbat på många olika ställen i regionen och deltagit i patientvård under många år och har det med mig, säger hon.

”Engagerar man sig med hjärtat och tar med sin kunskap så kan man utveckla ledarskapserfarenhet på vägen.”

Alltid ha drivkraft
Varför tror du att det inte finns ännu fler läkare på strategiska positioner?
– Det finns ju ändå ett flertal; det är glädjande att det finns så pass många. Men jag tror också att det finns en väldigt stor kärlek till patienterna och det är något som man ogärna vill lämna. Ska man vara chef på den här nivån är det ett heltidsjobb, och det jag hör är att man inte vill offra de värdeskapande patientmötena.
Hon fortsätter:
– Det finns de som tycker att det är för mycket administration runt ledningsarbete. Men känner man sig frustrerad över att vården inte hänger ihop så finns det stor chans att påverka inifrån om man engagerar sig i ledningsarbete, säger Karin Looström Muth.
Hennes tips till läkare är att engagera sig i frågor där man vill göra skillnad.
– Engagerar man sig med hjärtat och tar med sin kunskap så kan man utveckla ledarskapserfarenhet på vägen. Det viktigaste är att alltid ha en drivkraft.

Fast läkarkontakt och listningstak i nära vården

Magnus Isacson, ordförande för Svensk förening för allmänmedicin, SFAM.

Fasta läkarkontakter och en utbyggd nära vård som ger primärvården bättre förutsättningar att ta hand om sina patienter leder till en effektivare resursfördelning i sjukvårdssystemet och en minskad belastning på sjukhusvården. Det anser Magnus Isacson, ordförande för Svensk förening för allmänmedicin, SFAM.

Åttiosju procent av läkarna anser att en utökad och utbyggd nära vård är viktig eller ganska viktig för hälso- och sjukvården.
– Det är självklart positivt att så många läkare insett den nära vårdens funktion som basen för hela sjukvårdssystemet. Det är en viktig signal att läkarkåren är enad i den här frågan. En så stor enighet upplever jag inte att vi haft tidigare, säger Magnus Isacson.
En av fördelarna med en utbyggd nära vård är, enligt Magnus Isacson, att en sjukvård där samtliga patienter har en fast namngiven läkarkontakt i primärvården blir otroligt mycket tryggare, effektivare och enklare för patienterna.
– Undersökningar visar bland annat att antalet sjukhusinläggningar och förtida död minskar och att det leder till en ökad nöjdhet bland såväl patienter som sjukvårdspersonal, säger Magnus Isacson.

Prioritera de med stört behov
– Det krävs en rejäl resursförstärkning till vårdcentralerna. Politiker bör fokusera på sjukvårdens kärna, välfungerande vårdcentraler och akutsjukhus med tillräckligt med vårdplatser, snarare än att investera i exempelvis närakuter. Det är inte heller hållbart att ha ett separat vårdsystem med digitala vårdgivare som inriktar sig på patienter med ett mindre vårdbehov. Vi måste prioritera de med störst behov i enlighet med hälso- och sjukvårdslagen, säger Magnus Isacson.

”Politiker bör fokusera på sjukvårdens kärna, välfungerande vårdcentraler och akutsjukhus.”

Listningstak på 1 100 patienter
Han anser att ett nationellt genomsnitt på 1 100 listade patienter per allmänspecialist är en absolut förutsättning för att primärvården ska kunna hantera sitt framtida uppdrag på ett bra sätt.
– Socialstyrelsens nationella riktvärde bör betraktas som obligatorisk för hela primärvården, inte som något valfritt. För att nå dit krävs konkreta handlingsplaner och att varje region gör en realistisk kartläggning av hur många allmänspecialister som behövs de kommande åren, säger Magnus Isacson.

Attrahera fler allmänspecialister
En nyckelfråga för att utbyggnaden av den nära vården ska lyckas är en god tillgång till specialistläkare i allmänmedicin.
I Sverige finns det drygt 7 000 allmänspecialister. Endast 4 400 av dem arbetar i dagsläget i primärvården. Rimliga arbetsvillkor och ett rimligt uppdrag, kontinuerlig tillgång till kompetensutveckling samt möjlighet att kombinera klinik med forskning kan, enligt Magnus Isacson, locka tillbaka allmänspecialister till primärvården.
För att få fler läkare att vilja bli allmänspecialister krävs att blivande läkare får en positiv bild av allmänmedicin redan under studietiden.
– Läkarutbildningen bör i ökad utsträckning präglas av ett allmänmedicinskt perspektiv. ST-läkare i allmänmedicin behöver också få tillbringa en större del av sin tid i primärvården, där de bör ges möjlighet att självständigt ansvara för en avgränsad patientlista för att få en god uppfattning om vad arbetet innebär. Det förutsätter kortare och mer ändamålsenliga sidoutbildningar för blivande allmänspecialister, avslutar Magnus Isacson.

Hur viktig är en utökad och utbyggd nära vård för hälso- och sjukvården?

Om undersökningen

Undersökningen genomfördes av Framtidens Karriär – Läkare mot ett slumpmässigt urval av läkare i Sverige 3–8 november 2022. Den statistiska felmarginalen i undersökningen är 2,5–4,0 procentenheter.

Läkarna ska ha färre listade patienter

Fredrik Settergren, distriktsläkare och verksamhetsområdeschef, och Helena Sippola, ST-läkare i Allmänmedicin. Foto: Mikael Wallerstedt
Fredrik Settergren, distriktsläkare och verksamhetsområdeschef, och Helena Sippola, ST-läkare i Allmänmedicin. Foto: Mikael Wallerstedt

Region Uppsala satsar konkret på arbetsmiljö och patientsäkerhet i primärvården. Ett viktigt led är införandet av ett listningstak på 1100 patienter per läkare.

Just nu tar Region Uppsala fram en plan för hur ett listningstak på 1100 patienter ska kunna genomföras. Genomförandeplanen tas upp av politikerna i Vårdstyrelsen i december.
– Det är viktigt att det finns konkreta mål och att vi verkligen strävar efter att leva upp till det maxtak som Socialstyrelsen förespråkar. Det känns väldigt bra att det händer något, säger Helena Sippola, ST-läkare i Allmänmedicin.
Fredrik Settergren, distriktsläkare och verksamhetsområdeschef, håller med. Han tror att det verkligen kommer att hända något nu, efter åratal av prat om att primärvården ska byggas ut och förstärkas.
– De partier som nu tar över styret har tagit fram en politisk plattform, Wikavtalet, där det förutom listningstaket lyfts att primärvården ska gå från nuvarande 17 till 25 procent av den totala hälso- och sjukvårdsbudgeten i regionen. Det kommer att göra stor skillnad, säger Fredrik Settergren.

Vill du utveckla den framtida nära vården tillsammans med oss? Klicka här för att se våra lediga tjänster

Läkarnas egna önskemål
Inför framtagandet av genomförandeplanen har läkarna har fått vara med och identifiera problem. Ett av dessa är brist på kontinuitet vilket leder till högre arbetsbelastning och dubbelarbete. Sedan årsskiftet har primärvården i Uppsala även infört möjligheten att lista patienter på ST-läkare, men då förstås ett lägre antal än för en specialist.
– En av tjusningarna är ju att få följa och ta ansvar för samma patient genom livet. Det är kontinuiteten som är så speciell med jobbet och den omöjliggörs om man har för många patienter, säger Helena Sippola.
– Jag brukar likna en distriktsläkares patientlista med en trädgård som man bryr sig om och vill vårda. Blir trädgården för stor är den svår att sköta, säger Fredrik Settergren.
I genomförandeplanen har man även tagit hänsyn till dimensioneringsmått utifrån vårdtyngd, men även viktat efter hur många andra uppdrag läkaren har vid sidan av sitt kliniska arbete.
– För att få kontroll på sin tillvaro väljer många att bli hyrläkare eller att jobba för digitala vårdgivare, och med denna satsning hoppas vi kunna locka tillbaka bland annat dem. Även äldre läkare orkar och vill stanna om patienttrycket minskar. I slutänden handlar det om patientsäkerhet och arbetsmiljö, avslutar Fredrik Settergren.

Nära vård – Region Uppsala

I framtiden behöver vi anpassa hälso- och sjukvården efter nya behov och utmaningar. Region Uppsala arbetar tillsammans med utredaren Göran Stiernstedt mot målet en effektiv och nära vård 2030, vilket innebär att förutsättningar för individuella lösningar ska skapas. Hälso- och sjukvården ska komma närmare patienter och invånare i Uppsala län, både relationellt, fysiskt och digitalt. Primärvården stärks i hela länet och satsningen skapar många spännande karriärmöjligheter för såväl ST-läkare som färdiga specialister.

www.regionuppsala.se

Ny chattbot ska bedöma patienter

Simon Nilsson, läkare och utvecklingsansvarig i Region Gävleborg. Foto: Niklas Larsson

Med den nya tjänsten Min vård tar digitaliseringen i Region Gävleborg ett stort kliv framåt. Via frågeformulär och en triage-chattbot ska patienter slussas rätt.
– Triagemotorn blir ett kraftfullt medicintekniskt verktyg, och gör det möjligt för oss att få bort onödiga mellanhänder och jobba mer effektivt, säger Simon Nilsson, läkare och utvecklingsansvarig.

I början av maj lanserades digitaliseringsprojektet Min vård i Region Gävleborg. Syftet är att göra vården mer jämlik och tillgänglig. Förhoppningen är att många enklare tillstånd ska lösas med egenvårdsråd eller självservicefunktioner.
– Tjänsten var från början en politisk beställning, att våra invånare ska kunna nå vården digitalt. Och det vi konstaterade var att vi redan nu har bristande tillgänglighet och brist på rätt kompetenser. Ska vi göra vården ännu mer tillgänglig måste vi också bygga funktioner som skapar nytta i verksamheten, säger Simon Nilsson, läkare och utvecklingsansvarig för hälso- och sjukvården i Region Gävleborg.

”Ska vi göra vården ännu mer tillgänglig måste vi också bygga funktioner som skapar nytta i verksamheten.”

Fem olika steg
En nyckelfunktion är den så kallade triagemotorn, en automatiserad chattbot och algoritm. Patienten har 279 frågeformulär att tillgå, och i slutet av formuläret finns triageringen. Med hjälp av fem olika steg ska patienten hamna rätt.
– Vilken yrkesgrupp ska handlägga patienten? Behövs det en särskild spetskompetens inom professionen, kanske en diabetessjuksköterska? Vilken är rätt vårdenhet, är det primärvården eller en specialistmottagning? Vilken vårdform behövs – det är inte meningen att allt ska sorteras till digitala besök, en läkare kan ju behöva titta i halsen vid halsont. Sista frågan är om det är brådskande, där prioritering sätts på en skala mellan 0 och 12, säger Simon Nilsson.

Tilltalande för yngre
När de fem frågorna besvarats av algoritmen låses tidsbokningssystemet upp för patienten, som då kan hitta en tid för sitt besök, oavsett om det ska ske digitalt eller fysiskt. Dessutom får vårdpersonalen en delvis färdig journalanteckning från plattformen, och inbyggt finns möjlighet för vårdgivare att chatta med varandra och slippa pappersremisser.
– Det här kommer att vara mest tilltalande för yngre medborgare, men tanken är att kan vi halvautomatisera deras kontakt kan vi få mer tid till de som är sköra. Vi kommer att ha en kraftigt ökad åldrad befolkning i regionen, men inte fler händer i vården. Så om vi minskar administration och dokumentation så kanske vi ändå räcker till, säger Simon Nilsson.

Bygg vidare på befintlig struktur för nära vården

Foto: Shutterstock

Paradigmskiftet mot en nära vård är ett maratonlopp där det handlar om att hålla i och hålla ut. Statliga utredningar har banat väg för förändring men nu krävs tydliga beslut och satsningar från regionernas sida så den nära vården inte stannar vid visioner och fina ord.

Anna Ormegard, divisionschef för primärvården i Region Sörmland.

– Sett i ett längre perspektiv har den nära vården utvecklats mycket på senare år. Till exempel har arbetssättet förändrats ordentligt de senaste tio åren. Samtidigt har utvecklingen av nära vård i mångt och mycket stått still under pandemiåren, då huvudfokus i stället legat på vaccinationer och sjukhusvård. Det har gjort att primärvården tappat mycket av sitt proaktiva och förebyggande hälso­arbete, säger Anna Ormegard. Hon är dubbelspecialist i internmedicin och klinisk fysiologi, har tidigare bland annat arbetat som internmedicinare på Kullbergska sjukhuset i Katrineholm och är sedan fyra år divisionschef för primärvården i Region Sörmland.

Ryggraden i organisationen
Den nära vårdens främsta fördel för patienterna är enligt henne en ökad kontinuitet och trygghet, och på längre sikt förhoppningsvis även ett tydligare hälsofrämjande fokus. Det skulle i sin tur minska ohälsa och göra en andel sjukhusvård onödig.
– Jag betraktar teamarbete som en nyckelfaktor för att lyckas med implementeringen av nära vård. Alla yrkeskategorier är lika viktiga i primärvården, men ryggraden i organisationen bör utgöras av specialistläkare i allmänmedicin och distriktssköterskor. Om primärvården kan attrahera och behålla tillräckligt många från dessa två yrkeskategorier är mycket vunnet, säger Anna Ormegard.

”Utvecklingen av nära vård har i mångt och mycket stått still under pandemiåren.”

Listningstak och samverkan
I Region Sörmland har politikerna drivit igenom ett listningstak i den egendrivna primärvården. Tanken är att det till 2024 ska finnas ett tak på 1500 listade invånare per färdig specialist i allmänmedicin. Regionen har även sedan många år näravårdskoordinatorer som främjar samverkan mellan primärvård, sjukhusvård och kommunal hälso- och sjukvård och ett väl utvecklat samarbete mellan primärvård och kommun.
Anna Ormegard betonar vikten av att bygga broar också mellan primärvården och specialistvården. En mer kontinuerlig dialog kan exempelvis förebygga problematiken med tidsödande onödiga remisser. För att den nära vården fullt ut ska kunna realiseras krävs med andra ord nya arbetssätt även i specialistvården.

Bygger på befintlig struktur
– Vi har valt att bygga vidare på våra befintliga strukturer snarare än att skapa helt nya för den nära vården. Det är viktigt att varje region har en gemensam målbild för vad man vill åstadkomma med sin nära vård. Vi har även satsat på utbildning av specialistpsykologer och specialistfysioterapeuter med fokus på just primärvården. För chefer och beslutsfattare är det viktigt att låta varje vårdcentral själv avgöra hur de nya arbetssätten ska införas och struktureras. Det handlar om att visa förtroende för professionens egen förmåga att organisera sin verksamhet, säger Anna Ormegard.
– Det är positivt att Socialstyrelsen nyligen fattat beslut om ett avgränsat uppdrag för specialister i allmänmedicin. Nu återstår att se när besluten blir verklighet. Det handlar bland annat om att säkerställa tillgången på denna specialistgrupp, att ge dem rätt förutsättningar att slutföra sina randningar under ST och att erbjuda dem en långsiktigt hållbar arbetsmiljö, säger Anna Ormegard.

Egenmonitorering – nya möjligheter för patienter och vårdgivare

Befolkningen blir allt äldre och vården måste effektiviseras för att kunna möta de demografiska förändringarna. Projektgrupp egenmonitoreringen, med (fr.v.) Mikael Ekman, Gunnel Pedersen, Gudrun Greim, Maria Frickes Miles, Helén Sjöland, Gunilla Benjaminsson, Cecilia Sköld och Kristina Ekman, är övertygade om att egenmonitorering är något vi kommer att se mer av i framtiden. Foto: Julia Sjöberg
Befolkningen blir allt äldre och vården måste effektiviseras för att kunna möta de demografiska förändringarna. Projektgrupp egenmonitoreringen, med (fr.v.) Mikael Ekman, Gunnel Pedersen, Gudrun Greim, Maria Frickes Miles, Helén Sjöland, Gunilla Benjaminsson, Cecilia Sköld och Kristina Ekman, är övertygade om att egenmonitorering är något vi kommer att se mer av i framtiden. Foto: Julia Sjöberg

Genom egenmonitorering kan både patienter och vårdgivare dra nytta av digitaliseringens fördelar. Under två års tid har vårdgivare från såväl primärvård som specialistvård undersökt hur vårdformen kan användas i Västra Götaland.

Senast i morse skickade distriktssköterskan Gunnel Pedersen ett chattmeddelande till en av patienterna i Västra Götalandsreginen som deltar i pilotprojektet inom egenmonitorering.
– Jag skrev att värdena såg fina ut och att han skulle höra av sig om han undrade över något, säger Gunnel Pedersen som arbetar som samordnare för egenmonitorering inom Närhälsan.
Fokus ligger på hjärtsvikts- och hypertonipatienter. Men även till exempel diabetespatienter har inkluderats i projektet där fem olika sjukhusförvaltningar har gått samman för att utvärdera och finslipa den digitala vårdformen.
Den lätt överviktiga och heltidsarbetande femtioåringen som Gunnel Pedersen chattade med är ett tydligt exempel på hur egenmonitoreringen fungerar. Mannen fångades upp i projektet när han besökte vårdcentralen för att förnya sin blodtrycksmedicin.
Under ett första möte fick mannen, förutom information om egenmonitoreringen, även en våg, ett aktivitetsarmband samt en blodtrycksmätare. Samtliga instrument var ihopkopplade med den app som installerats på mannens mobil.
Mannen började sedan att dagligen kartlägga sina värden i appen. I andra änden satt Gunnel Pedersen och följde utvecklingen i en vårdgivarportal.
– I början såg jag förhöjda värden. Jag tog då kontakt med medicinerande läkare som ökade på behandlingen, säger hon.
Hon kunde sedan följa hur mannens värden stabiliserade sig. I takt med att tiden gick blev även en annan positiv trend synlig.
– Som en följd av egenmonitoreringen har mannen tagit tag i sin egen hälsa. Han har stadigt gått ner i vikt och hans värden har stabiliserats, säger Gunnel Pedersen.

Klicka här för att se våra lediga tjänster

Äldre anammar tekniken
Även IVA-sjuksköterskan Mikael Ekman arbetar som samordnare för projektet inom Närhälsan.
– Egenmonitoreringen förenklar och snabbar upp vårdförloppet. Här finns det fantastiska möjligheter och det måste bli ännu mer känt ute i samhället, säger han.
Att egenmonitorering inte skulle vara något för äldre personer håller han inte med om.
– En av alla lärdomar vi har fått längs vägen är att ålder inte behöver vara ett hinder. Många äldre är nyfikna på tekniken och har dessutom barnbarn som håller dem uppdaterade, säger han.

Brett samarbete
Erfarenheterna från medarbetare ute på golvet är nödvändiga för utvecklingen av egenmonitoreringen. Det är även viktigt med ett brett regionalt samarbete som är förankrat hos såväl sjuksköterskor som läkare och chefer.
– Att samla fyra olika sjukhusförvaltningar och Närhälsan under samma tak är en utmaning. Men det är även fantastiskt roligt att få byta erfarenheter och se att det inte spelar någon roll var vi sitter, säger Gudrun Greim som är delprojektledare för egenmonitoreringen inom primärvården samt verksamhetschef för Närhälsan online.
Hon får medhåll av Helén Sjöland, delprojektledare och hjärtläkare på Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Östra sjukhuset.
– Vi har bestämt oss för att ha likartade arbetssätt och tillsammans har vi utformat något som kan liknas vid en kokbok för hur vi ska agera vid egenmonitoreringen, säger hon och berättar att även om specialistvården är mer restriktiv med vilka patienter som erbjuds egenmonitorering så är själva förfarandet i stort sett detsamma.

Vårdgivarna mer positiva
Det är för tidigt att dra några slutsatser men Gudrun Greim har kunnat se flera positiva trender. Hon har bland annat sett hur egenmonitoreringen ersatt många fysiska besök samt att vård­givarna har kunnat agera snabbare. Patienterna som deltar i projektet uppger även att de känner sig tryggare.
Under de två år som pilotprojektet har pågått har hon även sett hur vård­givarnas inställning har förändrats.
– För två år sedan var många tveksamma till egenmonitoreringen, men intresset för att lära sig att monitorera växer, säger Gudrun Greim.

Klicka här för att se våra lediga tjänster

Vårdform för framtiden
Nästa fas i projektet är att implementera egenmonitoreringen på en bredare front.
– Jag är övertygad om att egenmonitoreringen är här för att stanna och att problem som uppstår längs vägen kommer att lösas. Om vi tittar på till exempel hjärtsviktsvården så blir den allt mer läkemedelsintensiv. Då passar det extra bra med egenmonitorering, säger Helén Sjöland.

Västra Götalandsregionen – Närhälsan

Egenmonitorering i Västra Götaland: Patienten behöver ha BankID, en egen mobiltelefon eller surfplatta där appen för egenmonitorering installeras, vårdgivaren lånar ut mätutrustning och hjälper patienten att komma igång. Vårdgivaren avgör utifrån patientens behov vilka parametrar som ska mätas. Det kan vara: blocktryck, vikt, syremättnad, fysisk aktivitet och självskattningar.
Projektet genomförs inom både primär- och specialistvård, på Östra sjukhuset, Skaraborgs sjukhus, Södra Älvsborgs sjukhus, Sjukhusen i Väster samt i Närhälsan. I dagsläget har cirka 260 patienter med främst hjärtsvikt, hypertoni och diabetes använt egenmonitorering. Patienterna egenmonitorerar under minst sex månader. En del av patienterna har använt en enklare lösning med en interaktiv lärplattform där varken internet, datorvana eller BankID behövs. Pilotprojektet sjösattes hösten 2019 och pågår i tre år.

www.narhalsan.se

Lycksele lasarett erbjuder varierade arbetsuppgifter

Jenny Pousette, ST-läkare i kirurgi och Mehzabin Kazi ST-läkare i radiologi. Foto: Klas Sjöberg/Region Västerbotten
Jenny Pousette, ST-läkare i kirurgi och Mehzabin Kazi ST-läkare i radiologi. Foto: Klas Sjöberg/Region Västerbotten

Bred kompetens, snabba kommunikationsvägar och god sammanhållning. Det finns många fördelar med att jobba på ett litet sjukhus. På Lycksele lasarett satsar man just nu på ett effektivare patientflöde och nya ändamålsenliga lokaler.

I Norrlands inland, med både skog och sjö runt knuten, hittar man Lycksele lasarett. Hit flyttade Mehzabin Kazi för ett och ett halvt år sedan för att göra sin specialisttjänstgöring i radiologi. Hon kände ingen och hade aldrig varit så långt norrut tidigare.
– Jag trivs fantastiskt bra och har fått nya hobbys som jag aldrig provat tidigare, både skidåkning och ridning. Allt är så tillgängligt, säger Mehzabin Kazi.

Jobba med oss på Lycksele lasarett. Klicka på jobben nedan för mer information och ansök


Specialistläkare anestesi – Kirurgiskt centrum, Lycksele (Sista ansökningsdag har passerat)

Specialistläkare ortopedi, Kirurgiskt centrum, Lycksele (Sista ansökningsdag har passerat)

Specialistläkare kirurgi, Kirurgiskt centrum, Lycksele

Bred kompetens
Som blivande radiolog gör hon dagligen bedömningar inom många av radiologins olika grenar, allt från thorax och buk till skelett och ultraljud.
– Det ger en väldigt bred grund redan från början. Det tror jag är svårt att skaffa sig på ett stort sjukhus, säger Mehzabin Kazi.
Jenny Pousette, blivande kirurg, stämmer in i bilden att arbetsuppgifterna är varierade och att man tidigt får ta ett stort ansvar.
– Det tror jag gör att man växer som läkare. Det är ju en stor fördel för oss kirurger som får möjlighet att operera mycket, säger hon.

Effektivt samarbete
Jenny Pousette bor i Lycksele tillsammans med sin familj och har erfarenhet av arbete på sjukhuset i Västerås. Det hon uppskattar allra mest med att jobba på ett mindre sjukhus är samarbetsklimatet där kommunikationsvägarna ofta är väldigt korta. Ett exempel kan vara att en patient behöver en medicinbedömning före en operation.
– Då är det bara att lyfta luren, oftast går det att lösa här och nu utan remiss, säger Jenny Pousette.

Nära till naturen
Även inom psykiatrin är kommunikationsvägarna korta, både inom sjukvården med till exempel ett gott samarbete med Barn- och ungdomspsykiatrin (BUP). Men även till andra samhällsinstanser som kommun, socialtjänst och försäkringskassa.
– Det gör vårt arbete mycket smidigare. Det är väldigt tillfredsställande att lyckas rehabilitera en svårt sjuk patient tillbaka till ett väl fungerande liv, säger Dan Berntsson, psykiatriker som jobbat i Lycksele sedan två år tillbaka.
Han har jobbat på många större sjukhus under sin karriär men till slut fastnat för Norrland.
– Jag är en fiskemänniska och prioriterar naturen när jag är ledig. Jag har blivit väl bemött av mina kollegor som också slussat in mig i det sociala livet här, säger Dan Berntsson.

Dan Berntsson, psykiatriker i Lycksele. Foto: Klas Sjöberg/Region Västerbotten
Dan Berntsson, psykiatriker i Lycksele. Foto: Klas Sjöberg/Region Västerbotten

Jobba med oss på Lycksele lasarett. Klicka på jobben nedan för mer information och ansök


Specialistläkare anestesi – Kirurgiskt centrum, Lycksele (Sista ansökningsdag har passerat)

Specialistläkare ortopedi, Kirurgiskt centrum, Lycksele (Sista ansökningsdag har passerat)

Specialistläkare kirurgi, Kirurgiskt centrum, Lycksele

Lycksele lasarett – Region Västerbotten

Lycksele lasarett är ett akutsjukhus med närmare 600 anställda och ett 80-tal vårdplatser. Upptagningsområdet på 40000 invånare är till ytan lika stort som Schweiz, och för att möta behovet av god tillgänglighet åt alla finns en väl utbyggd telemedicin.

Kontakt:
Anna Mattsson, HR
anna.v.mattsson@regionvasterbotten.se
www.regionvasterbotten.se

Digitalisering med patienten i centrum

Göran Örnung, divisionschef för medicin och Zeb Freij, ST-läkare inom vuxenpsykiatri. Foto: Mikael Frisk
Göran Örnung, divisionschef för medicin och Zeb Freij, ST-läkare inom vuxenpsykiatri. Foto: Mikael Frisk

I Region Jämtland Härje­dalen divisionen Nära vård är flera spännande projekt i gång, som gynnar både patienten och läkaren. Bland annat har man börjat med drönartransport av prover, och egenmonitorering för patienter med högt blodtryck och hjärtsvikt.
– Det är bara fantasin som sätter gränserna för vad man kan göra, säger divisionschefen Göran Örnung.

Charlotta Wasell, ST-läkare i allmänmedicin.
Charlotta Wasell, ST-läkare i allmänmedicin.

Region Jämtland Härjedalen divisionen Nära vård har kommit väldigt långt i sin digitaliseringsprocess och jobbar hela tiden för att ha patienten i centrum.
– Tidigare har vården haft ett reaktivt arbete, där man hade kunnat göra mycket mer för att patienterna inte ska komma in som bilar med bärgare. Revolutionen och fjärde vågens vård är nu patientens egenvård. När du är ute och kör bil tittar du på instrumentbrädan och det är likadant med en kronisk sjukdom, får man en signal om att något är fel kan man ta hand om det mycket snabbare, säger Göran Örnung, divisionschef för medicin.
Charlotta Wasell är ST-läkare i allmänmedicin och har analyserat blodtrycksvärden som samlats in i ett pilotprojekt genom egenmonitorering. Patienterna utrustades med en app, blodtrycksmätare och ett aktivitetsarmband. 262 stycken patienter genomförde tillsammans över 63000 mätningar.
– Regionen hade som syfte att utarbeta en vårdmodell som underlättar egenvården för patienter med kronisk sjukdom med hjälp av distansoberoende teknik. Annars kanske patienterna kommer till hälsocentralen och mäter blodtrycket en eller två gånger per år. Resultatet antyder att det faktiskt har en effekt på blodtrycket för patienten så att det potentiellt minskar individens risk för hjärt- och kärlsjukdom och stroke, säger hon.

Odensala hälsocentral söker Distriktsläkare med intresse för Nära Vård. Klicka här för mer information och ansök (Sista ansökningsdag har passerat)

Myrvikens hälsocentral söker ST-läkare. Klicka här för mer information och ansök (Sista ansökningsdag har passerat)

Klicka här för att se alla våra lediga tjänster

Större tillgänglighet för patienten
Jim Kaarnavuo, Närvårdsområdeschef Primärvården Härjedalen, ser också många fördelar.
– Utifrån min horisont så tror jag på att man har bättre koll på patienterna, samtidigt som det kräver färre besök med resor och allt vad det innebär, det blir en mindre belastning på den fysiska träffen. Det gör att vi kan lägga mer tid på de som måste komma in och som man inte kan göra digital övervakning på. Det blir därmed en större tillgänglighet för patienten som övervakas digitalt men även för andra patienter. Det här är helt klart framtiden.
Göran Örnung ser hur digitaliseringen blir en lösning för de långa väntetiderna som vården kämpar med.
– Det är ett systemfel just nu, där det är långa väntetider om man inte kommer in med blåljusambulans. Att snabbt få komma till med sin oro och få ett klart utredningsalternativ är viktigt för patienterna, och det behovet kommer vi aldrig att bygga ifatt med den fysiska miljön. Det är trögt att komma in genom dörrarna första gången, men med digitala lösningar slipas den tröskeln ner.

Jim Kaarnavuo, Närvårdsområdeschef Primärvården Härjedalen.
Jim Kaarnavuo, Närvårdsområdeschef Primärvården Härjedalen.

Drönartransport av prover
Också för läkarna har digitaliseringen stora fördelar.
– När jag som slutenvårdsspecialist ska skriva ut en patient från avdelningen slipper jag skicka en massa papper och remiss, utan nästa läkare kan ta över på en gång digitalt. Det är en framgångssaga, man slipper steget mellan slutenvård och öppenvård. Idag finns det risk för felaktig information i flödet och den som kommer i kläm är patienten. Men med digitaliseringen spelar det ingen roll om den som tar över är 20 minuter eller 2 timmar bort, säger Göran Örnung.
Ett annat spännande pilotprojekt i Jämtland är drönartransport av prover. I glesbygden går marktransporterna endast en gång per dag vilket innebär att alla prover måste tas på förmiddagen.
– Det här öppnar upp många möjligheter. Patienterna kan komma vilken tid de vill, det blir en snabbare analys av proverna, det är miljövänligt, och när drönaren är vid labbet i Östersund kan den ta med läkemedel eller sjukvårdsmaterial tillbaka till hälsocentralen, säger Jim Kaarnavuo.

Underlättar administration
Zeb Freij, ST-läkare inom vuxenpsykiatrin, arbetar med ett projekt som underlättar administration. Läkaren använder som vanligt diktafon men talet omvandlas direkt till text, utan att behöva gå via en sekreterare.
– Det finns också möjlighet till auto­texter: om jag till exempel har undersökt någon neurologiskt och ska beskriva alla fynd så är själva diktattiden kanske fem minuter, men om jag talar in “normalt nervstatus” så tar det bara två sekunder, säger han.
Den nya sortens diktering har också många fördelar för patienten.
– Vårdkolleger kan direkt, utan fördröjning, se vad som skrivits i journalen och patienten själv kan komma hem efter ett vårdbesök och få samma information. Tryggheten och patient­säkerheten får verkligen stå i centrum.

Odensala hälsocentral söker Distriktsläkare med intresse för Nära Vård. Klicka här för mer information och ansök (Sista ansökningsdag har passerat)

Myrvikens hälsocentral söker ST-läkare. Klicka här för mer information och ansök (Sista ansökningsdag har passerat)

Klicka här för att se alla våra lediga tjänster

Region Jämtland Härjedalen – Nära vård

Region Jämtland Härjedalen division Nära vård går i bräschen för digitaliseringen. Med sina 21 regiondrivna hälsocentraler och Östersunds sjukhus ger regionen en trygg och nära vård till sina patienter och erbjuder nya spännande utvecklingsmöjligheter för vårdpersonalen. Med olika pilotprojekt, såsom drönartransport av prover, patienters egenmonitorering och talsyntes för läkare blir Region Jämtland Härjedalen division Nära vård en utvecklande arbetsgivare med blicken mot framtiden.

Kontakt:
Göran Örnung, divisionschef Medicin
goran.ornung@regionjh.se
regionjh.se

Läkare märker inte Nära vårdens utbyggnad

Marina Tuutma, specialistläkare i allmänmedicin, ordförande för Svenska Distrikts­läkarföreningen och andre vice ordförande i Sveriges Läkarförbund. Foto: Anders Wiklund / TT

9 av 10 läkare har inte har märkt någon skillnad efter att den nära vården började byggas ut för några år sedan. Förändringstakten är för låg och en tydlig ansvarsfördelning för utbyggnaden saknas. Ett ökat statligt ansvar kan snabba på omställningen till en nära vård.

– Jag kan bara instämma med undersökningsresultatet. Det finns hittills få indikationer på att omställningen till en nära vård har lett till måluppfyllelse, varken för professionen, sjukvården eller patienterna. Statistiken säger att andelen patienter med en fast läkarkontakt inte har ökat. Vårdcentralernas ekonomiska resurser har inte heller ökat. Samtidigt kvarstår välkända problem med arbetsmiljö och bemanning i primärvården, säger Marina Tuutma, specialistläkare i allmänmedicin, ordförande för Svenska Distrikts­läkarföreningen och andre vice ordförande i Sveriges Läkarförbund.

”Det pågår en mängd utvecklingsprojekt som inte gör några konkreta avtryck i primärvården.”

Nära vården i kritiskt läge
Hon anser att nära vård fortfarande är ett ämne som främst diskuteras på central och nationell nivå. Merparten av läkarna som arbetar ute i primärvården har ännu inte noterat några förändringar.
– Nu måste regeringens ambition att bygga ut primärvården även bli regionernas ambition. Regionerna är toppstyrda och överbyråkratiserade, läkarprofessionen har för lite att säga till om, och det pågår en mängd utvecklingsprojekt som inte gör några konkreta avtryck i primärvården. Den nära vården befinner sig i ett kritiskt läge. Den hittills mycket låga måluppfyllelsen riskerar att underminera såväl allmänhetens som vårdprofessionernas förtroende för omställningen till en nära vård, säger Marina Tuutma.
– För att alla ska få tillgång till fast läkare och utbyggd primärvård krävs nu att varje region tar konkreta steg, och säkrar handledarkapaciteten genom attraktiva anställningsvillkor för att behålla de specialister som redan är anställda och locka till sig de nyutbildade, säger Marina Tuutma.

Magnus Isacson, specialist­läkare i allmänmedicin och ordförande i SFAM.

Konsekventa satsningar
– Undersökningsresultaten bekräftar mitt intryck av att det händer väldigt lite och att utvecklingstakten är alltför låg, säger Magnus Isacson, specialistläkare i allmänmedicin och ordförande i Svensk Förening för Allmänmedicin, SFAM.
Han konstaterar att det finns goda intentioner kring nära vård runtom i landet, men inga förändringar har ännu skett i SFAM:s hjärtefråga, hela befolkningens rätt till en fast läkarkontakt.
– I regionerna händer nästan ingenting vad gäller introduktionen av den nära vården. Regionerna verkar sakna förmåga att göra helhjärtade satsningar som åstadkommer resultat. Nu när läget är pressat i primärvården med mycket uppskjuten vård efter pandemin krävs långsiktiga och storskaliga satsningar, säger Magnus Isacson.

Kompetensförsörjningsplan
Både Marina Tuutma och Magnus Isacson anser att varje region bör göra en kompetensförsörjningsplan, där man kartlägger hur många allmänläkare som behövs för att kunna uppnå en full läkarbemanning i primärvården under de kommande fem till sju åren. Här har även Vårdkompetensrådet en viktig roll. En nationell plattform som kan anpassas i olika regioner, och en tydlig ansvarsfördelning och vision är andra avgörande faktorer för att gå från tanke till handling.
– Det krävs en tydligare transparens för vad som ska prioriteras i omställningen till en nära vård. Vårdcentraler som erbjuder fasta läkarkontakter gör större nytta än närakutmottagningar och heldigitala vårdgivare. Mer pengar behövs för att förstärka vårdcentralerna och begränsa antalet patienter per läkare, annars riskerar primärvården att förlora fler allmänläkare som söker sig till andra verksamheter, säger Magnus Isacson.

Vilket av följande påståenden anser du stämmer in på utbyggnaden och utvecklingen av den Nära vården?

Har du märkt någon skillnad inom hälso- och sjukvården efter att den Nära vården började byggas ut för några år sedan?


Bland läkare inom öppenvården har 14% märkt skillnad efter att den Nära vården började byggas ut.

Om undersökningen

Undersökningen genomfördes av Framtidens Karriär – Läkare mot ett slumpmässigt urval av läkare i Sverige 27 oktober–1 november 2021. Den statistiska felmarginalen i undersökningen är 2,5–4,0 procentenheter.